Debattartikel publicerad på Newsmill 2009-09-21
Centerpartiet behöver en tydligare utrikespolitik, där man vågar ta ställning för fred och frihet även när det är obekvämt. Partiet är federalistiskt, grönt och frihetligt – och måste leva upp till det även i sin utrikespolitiska agenda. Det skriver Niklas Carlsson, och ger några konkreta exempel på vad det kan innebära.
Centerpartiet är tyvärr inte känt för sin glasklara utrikespolitiska agenda, trots att partiet har kärnvärden som relativt enkelt kan översättas från inrikespolitik och ideologi till en tydlig utrikespolitik. Grunden måste vara;
- värnandet om varje enskild människas makt över sitt eget liv,
- en hållbar utveckling (ekologisk, social och ekonomisk) samt
- tron på utveckling genom samarbete.
I texten nedan tecknar jag en bakgrund och ger några konkreta förslag på frågor där Centerpartiet kan ta tydlig ställning. Det finns givetvis oändligt mycket mer som behöver göras – men någonstans ska man börja.
Värna varje människas rätt till makt över sitt eget liv
Om det är något vi lärt av 1900-talets historia är det eländet det innebär att ställa staten och strävan efter utopier framför mänskliga rättigheter och demokrati. Centerpartiet har en stark tro på individens vilja att ta ansvar för sitt liv och det samhälle hon lever i. Det som krävs är möjligheten. Vare sig det handlar om det öppna förtrycket i Nazityskland eller Sovjetunionen, eller dagens utspridda känsla av distans mellan politiker och vanligt folk måste vi agera och ständigt sträva efter en inkluderande politik och bekämpa vanmakten.
Jag är övertygad om att när en människa ges tillfälle att ta kontrollen och makten över sitt liv, så gör hon det. Centerpartiet måste arbeta för att så många som möjligt i världen får det tillfället. Det innebär att Centerpartiet måste våga ta ställning för frihet i världen. Det kan vara obekvämt. Ofta kommer ekonomiska intressen i vägen – till exempel när det gäller relationen till Kina, USA eller Ryssland. Desto viktigare att våga! När mänskligt lidande står emot ekonomiska intressen måste Centerpartiet våga tala för den enskilde, våga ta ställning.
Jag menar att Centerpartiet bör verka för att EU (utöver biståndet) inrättar en särskild fond till stöd för ickestatliga organisationer (NGOs) som arbetar med demokratiutveckling i unionens närhet. Det finns tyvärr en rad länder i grannskapet där mänskliga rättigheter kränks dagligen, och ofta fungerar inte externa påtryckningar. En sådan fond skulle vara ett gott steg på vägen mot att ge människor makt över sina liv.
Centerpartiet måste också aktivt arbeta för att i så stor utsträckning det är möjligt avskaffa alla överhängande hot mot människors frihet. Det är en enorm utmaning som spänner över så vitt skilda områden som exempelvis hotet om kärnvapenspridning, förtryck av föreningsfriheten och förstörda livsmiljöer genom överexploatering av naturresurser, klimatförändringar och överbefolkning. Du har ingen makt över ditt liv när du har ett dussin Damoklessvärd hängande över huvudet.
Många fagra ord sägs om avskaffandet av kärnvapen, men detta brinnande Damoklessvärd har alltjämt hängt över oss i över 60 år. Centerpartiet bör ta tydlig ställning för en nollvision om kärnvapen, och som ett första steg kräva att alla kärnvapen från tredje land förbjuds i EU och att icke-spridningsavtalet respekteras.
En hållbar utveckling
En hållbar utveckling består av flera delar; ekologisk, social och ekonomisk hållbar utveckling. Målet är ett samhälle som brukar men inte förbrukar, som ger människor social trygghet och en ekonomiskt stabil utveckling som inte tär på vårt jordklot mer än nödvändigt.
Centerpartiet har en stolt tradition av att vara ett grönt parti, ett miljöparti. Partiet blev till och med Sveriges första miljöcertifierade parti tidigare i år (ISO 14001:2004). Vi värnar om en hållbar utveckling, och har drivit på arbetet med övergången till miljövänlig energi, införde miljöbilspremie med mera.
På hemmaplan har Centerpartiet verkat för en socialt hållbar utveckling, till exempel genom en aktiv arbetsmarknadspolitik. En befolkning där en stor del är i ett socialt och ekonomiskt utanförskap är inte hållbart. Ett socialt hållbart samhälle ser också till att varje människa ges möjlighet att utveckla sina egna förmågor, och försöker inte stöpa alla i samma form.
Vi strävar givetvis efter en ekonomiskt hållbar utveckling, där människor och organisationer ska kunna bruka våra gemensamma resurser utan att förbruka dem. Vi tror på den inneboende entreprenörskraften i människan, och vill främja företagandet, innovationer och initiativkraft. Staten är till exempel inte självklart den som är bäst på att utföra vård och omsorg – privata alternativ kan vara effektivare leverantörer som ger mer för varje spenderad skattekrona.
På det utrikespolitiska området bör den Centerpartistiska hållningen vara densamma – strävan efter en ekologisk, social och ekonomisk hållbar utveckling. Det kan konkret betyda att en större del av biståndet går till utbildning samt stöd till grönt/hållbart entreprenörskap i tredje världen. Det innebär också att vi bör agera för en större och öppnare kunskaps- och tekniköverföring till fattiga länder, som därigenom kan få tillgång till modern, miljövänlig teknik. Vi måste också på allvar våga börja tala om överbefolkningen.
Det vore också bra om vi lärde oss att anamma ett klassiskt kinesiskt tankesätt (som tyvärr inte verkar vara förhärskande i det moderna Kina); att se sina göranden och låtanden på sju generationers sikt. Långsiktigheten är tyvärr väldigt ofta frånvarande i modern politik. Den längsta horisonten man idag vanligtvis har när man talar om miljö, överbefolkning m.m. är till år 2050. Det är om 40 år, och är i egentlig mening inte särskilt långsiktigt. Vad vi gör idag påverkar världen även om 100 eller 1000 år. Vissa saker vi gör (till exempel genmodifiering och viss miljöpåverkan) kommer ha effekter även om en miljon år. Det glömmer vi ofta. Centerpartiet kan vara det parti som trovärdigt talar om långsiktigheten – jag är övertygad om att många törstar efter det.
Utveckling genom samarbete
Centerpartiet bör alltid stå upp för tanken på samarbete framför splittring, världssamfundet före nationella egenintressen. Värnandet om samarbetet är det enda sättet att långsiktigt ta till vara de enskilda ländernas egna intressen.
Ett starkt EU med folklig förankring är inte bara bra för Sverige och de andra medlemsländerna, det är bra för världen. Unionen har alla förutsättningar att bli en stormakt, en stormakt som hellre arbetar med diplomati, handel och ömsesidighet än med stealthplan och stridsvagnar.
Som federalist och ”köksbordsdemokrat” kräver jag ständigt förbättrad demokrati i EU. Centerpartiet bör bli en ännu starkare röst i kraven på en reformering av unionen, något som vi med vår folkrörelsebakgrund och uttalade tro på gräsrotsdemokrati verkligen har fog för.
FN behöver reformeras. Men alla FN-kritiker måste samtidigt inse att organisationen inte är mer än vad dess medlemsländer tillåter den att vara – att kritisera FN utan att kritisera medlemsstaterna är meningslöst. Reformeringen av organisationen måste innefatta en förändring av Säkerhetsrådet och veto-systemet. EU, Frankrike och Storbritannien skulle kunna bana väg för en positiv förändring genom att ersätta de två ländernas permanenta platser med en EU-plats, och därefter föreslå att den ”lediga” platsen erbjuds Indien, Brasilien eller Afrikanska Unionen. På så vis visar Europa att man är villig att avstå någonting för att åstadkomma en förbättring och i demokratisk anda ge mer inflytande till världens blivande stormakter och befolkningscentra. Givetvis talar jag nu om en förändring på lång sikt, men Centerpartiet skulle kunna våga sätta detta som ett tydligt mål.
De senaste årens ökade polarisering i världspolitiken har lämnat en mycket otrevlig eftersmak i munnen. Bush-erans politik är nu förhoppningsvis förpassad till soptippen, och en ny tid av samarbete och samförstånd verkar vara på ingång. Centerpartiet har alla möjligheter att profilera sig utrikespolitiskt i dessa nya sammanhang, där partiets kärnvärden överensstämmer med de nya vindar som blåser.
Jag har medvetet utelämnat områden som jag ser som självklara, till exempel arbetet inför Köpenhamnsmötet där Centerpartiet kan och bör spela en viktig roll genom våra ministrar. Istället vill jag peka på potentialen inom några mindre självklara områden, som jag anser vara relevanta för partiet. Förslagen och åsikterna är mina egna, och ska inte uppfattas på något annat vis.
