Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.

Ja, vad ska man säga? Det är snart ett år sedan jag skrev någonting här sist, och det har hänt en del. Världen har blivit sämre, helt klart. För mig personligen har det blivit bättre. Sedan 1 november 2015 arbetar jag som kommunikationschef på Länsförsäkringar Kalmar län – ett mycket roligt och utvecklande arbete, som också innebär att jag sitter i företagsledningen och får arbeta med bolagets strategiska planering. Jag hoppas kunna bidra till ökad samhällsnytta och ett mer hållbart Kalmar län, och har kommit en bit på vägen med det arbetet. En stor fördel med att arbeta i ett lokalt, kundägt bolag är att det inte finns något direkt vinstintresse och inga krav på vinstmaximering från aktieägare eller investerare. Allt arbete syftar till att ge våra kunder/ägare bästa möjliga tjänster inom vårt område. Det innebär också att vi har möjlighet att satsa långsiktigt på att bidra till ett bättre Kalmar län, det gynnar våra kunder och det gynnar bolaget.

Jag har också kommit igång ordentligt med löpningen, och sprang igår mitt första lopp i vuxen ålder. Det var Kalmarmilen, som jag klarade på 54.34. Målsättningen var att springa på under en timme, och det klarade jag med god marginal. När jag kom i mål kände jag mig ganska pigg, och kände att jag kunde ha hållt ett ännu högre tempo i löpningen. Så nästa gång hoppas jag kunna komma ner till 50 minuter. Jag som är van att springa ensam upplevde det som en lite märklig känsla att springa tillsammans med hundratals andra människor. Det peppade och gav energi, men man blev också lite instängd i klungan. Men det var roligt, och jag kommer springa fler lopp.

 

Halvvägs

Målgång!

Det är spännande tider för mig just nu. Imorgon är första dagen på ett nytt jobb. Jag ska arbeta som kommunikationschef på Länsförsäkringar Kalmar län!

Länsförsäkringar är en mycket intressant arbetsgivare för mig, eftersom de har värderingar som ligger nära min egna. De är ett bolag i näringslivet, men är kundägt – allt överskott går tillbaka till kunderna, inte till aktieägare. Där finns dynamiken från näringslivet, men också allmännyttig verksamhet utan egoism. Det är ett företag som bryr sig om samhället och samhällsfrågor, och tar sådant som hållbar utveckling på allvar. Med låg sjukfrånvaro och låg personalomsättning kan man också utgå från att det är en bra arbetsgivare.

För min egen del ser jag fram emot utmanande och intressanta arbetsuppgifter, både för min egen avdelning och arbetet i företagsledningen. Det har inte funnits en samlad kommunikationsavdelning tidigare, så nu får jag chansen att skapa något nytt.

Hemsida: www.lfkalmar.se

 

Förra veckan började det klia i vandringsbenen igen, så fredag-måndag blev det en vandringshelg på den fina Ostkustleden som slingrar sig fram genom landskapet nordväst om Oskarshamn. Leden går i en 16 mil lång slinga, uppdelad på 8 etapper med någon slags enkel stuga/torp i slutet av varje etapp (man betalar in 50 kr per övernattning till Döderhults Naturskyddsförening). Jag har tidigare gått etapp 1, 7 och 8. Nu blev det etapperna 2-4, som går från Nynässtugan i Humlenäs naturreservat till samhället Mörtfors. En sträcka på cirka 6 mil. Jag inledde med att bli skjutsad till Nynässtugan på fredagkvällen, för att kunna gå vidare därifrån på lördag morgon.

image

Nedan har jag klistrat in etappbeskrivningarna, och lagt till mina egna kommentarer och bilder till varje.

Etapp 2: Nynäs – Lönhult, ca 21,5 km ”Första delen går genom naturreservatet Humlenäs och Kejnäste, den gamla hamnpiren i meteoritsjön Hummeln. Denna sjö är en av södra Sveriges märkligaste, bl.a. på grund av sitt djup, 60 m, och sin fina vattenkvalitet. Efter ca 5 km kommer det gamla odlingslandskapet vid Saxtorp med mängder av odlingsrösen. Längre fram passeras även Bråhultssjön med en fin badplats. Efter sjön passeras även fina hagmarker vid Gården Gumsebo. Efter ca 13 km från Nynäs finns en lång stenmur som av vandrare har döpts till ”Den småländska kinesiska muren”. 6 km efter det passeras Lönnhults kvarn med ett vackert vattenfall. Längre fram, strax före och norr om vägen till Krokshult sammanflätas Ostkustleden med Krokshultsleden som börjar och slutar i Krokshult. Se upp så du inte går fel! Etappen slutar vid Lönnhultsstugan vid sjön Övre Nejern och detta är även ledens västligaste punkt. Stugan har 10 sängar, det finns vedspis, enklare köksutrustning, el och torrtoa på gården.”

image

image

image

image

image

image

Lönnhults kvarn

image

Källan med otroligt gott vatten

image

Lönnhultstugan

image

Badade och tvättade i sjön efter vandringen

Det var en fin vandring, i synnerhet genom odlingslandskapet och kulturmarkerna. Tyvärr kan man också tydligt se hur gamla odlingsmarker växer igen och små gårdar övergivits. Längs vägen finns ett rikt insektsliv som gör att man ofta stannar för att titta på fjärilar, skalbaggar och andra småkryp.

”Den småländska kinesiska muren” var något av en besvikelse. Det var visserligen en bred och fint lagd stenmur, men särskilt lång var den inte.

Ruinen efter Lönnhults kvarn inne i skogen var sevärd om man är intresserad av kulturhistoriska minnen. Här har vattnet varit uppdämt och drivit kvarnen under 1800-talet. Nu finns stengrunderna kvar, och fördämningen med dess vattenfall. Värt att nämna är också att det strax efter kvarnen finns en naturlig vattenkälla längs stigen, med otroligt gott och iskallt vatten.

Stugan ligger i kanten av en gård och intill landsvägen, så det är inte ett enskilt och ostört läge. Men stugan är trevlig, och det finns dricksvatten i en kran på hörnet av huset. Tvärs över vägen ligger sjön, där jag tog ett dopp och tvättade strumpor. Det plaskade ganska mycket i vassen, så det är säkert bra fiskevatten.

Etapp 3: Lönhult – Krokstorp ca 21 km ”Leden går en bit på landsvägen mellan Kristdala-Hultsfred, viker sedan av och går över en bro över utloppet mot Nejern. Efter 2 km kommer byn Skinshult med anor från 1500-talet. Efter 7 km når du det vackra odlingslandskapet vid sjön Sjöändemåla. Efter 11 km passeras den stora och vackra sjön Tvingen med fina badmöjligheter. 15 km från Lönhult finner vi resterna av Karlsfors gamla kvarn, där det förr fanns sågverksamhet, lumppappersbruk och benstamp. Efter 17 km finns sjön Storyttern, även denna med fina badmöjligheter. Vid sjöns östra ände finns flera gamla husgrunder efter den gamla hantverkarbyn Ytterryd hantverksby, som hade sin blomstringstid från 1600-talet till början av 1900-talet. Den sista stugan revs 1930. Här bodde torpare, pappersarbetare, skomakare, fiolbyggare, kopparslagare, bokbindare, plåtslagare och en kapten. Etappmålet är JUF-stugan, vackert belägen vid Krokstorpssjöns östra strand. I stugan finns el, elplatta, vedspis, enklare köksutrustning och ett antal madrasser. Vatten i brunn på gården. Stugan är låst, nyckel finns i en låda vid det stora huset uppe i backen.”

image

image

Sjöändemåla

image

image

image

image

image

Kantarellunch

image

image

JUF-stugan i Krokstorp

image

Rostigt vatten i Kroktorpssjön

Detta var tveklöst den tuffaste vandringen av de 6 etapper jag har gått av Ostkustleden. Väldigt kuperat, väldigt igenväxt, väldigt många sönderkörda kalhyggen, bitvis sumpigt och geggigt, bitvis väldigt stenigt. På vissa ställen är leden också dåligt markerad, så det är lätt att irra omkring innan man hittar rätt igen. 8 timmar tog vandringen, och jag var ganska utmattad när jag kom fram. Men det fanns givetvis fina delar också, som till exempel vid Sjöändemåla. Man passerar en väldigt fin gård som ligger vid sjön, och där de odlar humle på humlestörar. Efter gården kommer fin bärskog, med gott om blåbär.

Stugan var enkel men bra. Trots att beskrivningen ovan säger att det finns ”ett antal madrasser” så finns det faktiskt ordentliga sängar – två våningssängar, en resårsäng samt två soffor. Vatten fanns i brunnen på gården, men när jag var där var vattnet inte särskilt trevligt. Det var väldigt lite vatten i brunnen, så det kom med mycket bottensediment och skräp. Observera att stugan INTE är den första stugan man kommer till vid Krokstorpssjön (vid badplatsen). Man fortsätter ett par hundra meter till genom skogen. Stugan ligger inte vid stranden, som det påstås.

Även här tog jag ett dopp i sjön efter vandringen. Krokstorpssjön måste vara mycket järnrik, för vattnet var väldigt rödbrunt.

 

Etapp 4: Krokstorp – Mörtfors ca 17,5 km ”Efter 3 km passeras kvarndammen till Skälshults kvarn och 4 km efter det passeras Ölvedals by. Leden följer härifrån under flera kilometer Marstsrömmens sportfiskevatten, vill du fiska behöver du fiskekort. Efter ca 16 km följer leden en hög bergskam med branta stup ner mot sjön Lilla Ramm med vacker utsikt över byn Ramnebo. Etappmålet är Mörtfors samhälle. Övernattning i gamla badhusets två våningar. Nedre plan innehåller kök med elspis, matrum, samlingsrum övernattningsrum och tvättrum. Övervåningen har fem sovrum med 10-15 liggplatser. Utedass på baksidan av huset. Nyckel till huset finns i låda till vänster om dörren.”

Helt klart den vackraste vandringen på leden, genom förtrollande skogslandskap och intill sjöar och vattendrag. Även fina byar och odlingslandskap. Vid Ölvedals by pratade jag med en boende, och fick byta ut mitt bruna vatten mot friskt dricksvatten, vilket gjorde vandringen betydligt trevligare. Här i byn fanns björnloka, så den ska man passa sig för!

Inne i skogen passeras ännu en kvarnruin, som är väl värd att stanna och titta på. Här har de som byggde och använde kvarnen 1876 och några årtionden framåt ristat in sina namn på väggarna. Man kan också beskåda resterna av själva kvarnstenen och kugghjulen. Till skillnad från de flesta andra byggnader som tagits ut bruk har denna inte rivits, utan fått stå och förfalla. Nu är det mesta av trädelen borta, men dörren hänger kvar på sniskan, liksom delar av ”maskineriet”. Sevärt, och ett bra ställe att fundera på förgängligheten.

Vid Mörtfors, som är ett fint litet samhälle, gick jag direkt vidare ut till E22:an och busshållsplatsen. Där går buss 160 till Kalmar.

image

image

”Byggd 1876 NS”

image  image

image

Kanske världens minsta groda?

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Mörtfors

 

 

Just nu sitter jag på buss 160 från Mörtfors till Kalmar, och luktar fisk. Har varit ute på en tredagars vandring på Ostkustleden. Idag lagade jag lunch, kokade bulgur och hade makrill i tomatsås till. Lyckades spilla halva burken på byxorna, och det känns… Nåja, inget att göra åt det. Det har varit fina dagar, och jag återkommer med ett längre inlägg om det snart.

image

Paus i skogen intill en sjö idag, en mil från Mörtfors

Krig och elände i Nordafrika och Mellanöstern har gjort att rekordmånga människor flyr sina hemländer. Lidandet är fruktansvärt, och enligt den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna (artikel 14) har ”var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse”. För alla oss som står utanför konflikten och lidandet måste det vara en självklarhet att hjälpa till och ge en fristad. Men det måste bli en självklarhet för fler av Europas länder att hjälpa till!

Aftonbladet har publicerat en interaktiv karta, där man kan se både varifrån människor flyr och till vilka länder de flyr (år 2014). Bakom varje siffra för flyende döljer sig ett hemskt människoöde, vilket vi aldrig får glömma. När man tittar på mottagningen i Europa ser man dock hur ojämnt fördelad den är. Sverige med 9 miljoner invånare tog emot sammanlagt 142 207 personer förra året, enligt kartan*. Det kan till exempel jämföras med Storbritannien, som har 64 miljoner invånare, som tog emot 117 161 flyktingar (25 000 färre). Danmark tog emot 17 785 (115 000 färre), Nederländerna 82 494 (60 000 färre), Finland 11 798 (130 000 färre), Polen 15 741 (126 000 färre), Österrike 55 598 (90 000 färre), Spanien 5 978 (137 000 färre än Sverige). Det kan ju noteras att det i både Storbritannien, Danmark och flera andra länder som tar emot betydligt färre flyktingar än Sverige utropas krisläge. Italien, som slår på stora kristrumman om sitt mottagande av flyktingar över Medelhavet tog emot 93 715 personer, alltså 50 000 färre än lilla Sverige.

Jag är stolt över att Sverige kunnat hjälpa så många människor som lider, och fortsätter göra det. Men resten av Europa måste ta sitt ansvar. Som FN-aktivist och humanist ser jag tydligt att detta inte är hållbart i längden. Fler människor måste kunna få komma till Europa för att söka en fristad, och det kan bara ske om andra EU-länder ökar sitt mottagande. Sverige kan inte rimligtvis fortsätta ta emot flyktingar i den här utsträckningen och ge dem ett gott mottagande och möjligheter till arbete och utbildning av god kvalitet.

Sverigedemokraterna har idag i det närmaste monopol på att kritisera den nuvarande flyktingmottagningen, vilket gör att frågan är extremt laddad med rasistiska undertoner. Det är mycket olyckligt. Frågan om hur vi hjälper så många som möjligt till ett bättre liv är alldeles för viktig för att få kidnappas av SD. Vi måste alla ta på oss de humanistiska glasögonen, FN-glasögonen, de mänskliga glasögonen och se hur Europa kan ta ett större gemensamt ansvar. Det är också rimligt att länder som är 7-8 gånger större än Sverige tar ett betydligt större ansvar utan att gnälla och kalla det kris. Tillsammans hjälper vi fler till en värdig tillvaro.

*Det är alltid svårt med statistik. Enligt Migrationsverket sökte ca 85 000 personer asyl i Sverige 2014. Resten invandrar alltså på annat sätt. Hur många är flyktingar? Poängen här är i alla fall att relationen mellan länderna är sned, och jag utgår från att Aftonbladets siffror beräknats på samma sätt för alla länder.

Pressmeddelande 20150616

FN-förbundet valde Kalmarbo

Niklas Carlsson

Under helgen genomfördes Svenska FN-förbundets kongress i Göteborg, där Kalmarbon Niklas Carlsson fick starkt stöd och förnyat förtroende som ledamot av förbundsstyrelsen, med näst flest röster från de rekordmånga delegaterna.

“Det känns väldigt hedrande, och är ett gott betyg på mitt tidigare arbete i styrelsen för att stärka organisationen och vårt arbete för en bättre värld” säger Niklas
Carlsson, som även är ordförande för Kalmar/Ölands FNförening.

Kongressen beslutade att FN-förbundets arbete mot kärnvapen ska stärkas, att en miljöinriktad kampanj ska startas och att förbundet ska driva på mer för en
demokratisering av FN. Efter en omfattande debatt valde kongressen också att inte ta ställning i frågan om ett svenskt NATO-medlemskap; en fråga som två
motioner tog upp.

“Det viktiga för oss är att fokusera på att stärka FN:s fredsfrämjande förmåga, och att få fler västländer att bidra till fredsbevarande insatser. Vi ska vara en kamporganisation för en förstärkning och en reform av FN, inte en kamporganisation mot NATO. Då tappar vi vårt fokus” säger Niklas Carlsson.

Kongressen hade cirka 270 deltagare från lokalföreningar, distrikt och riksorganisationer. Ordförande Aleksander Gabelic återvaldes med stort stöd.

Löktrav är ett vanligt ogräs i många trädgårdar. Vad många inte vet är att detta sågs som en god nyttoväxt långt in på 1900-talet, och är god och nyttig. Den smakar lite vitlök, gräslök och en aning senap.

Man kan äta hela växten, men de låga förstaårsbladen är att föredra.

Löktravspesto Löktravsblad, sköljda
Parmesanost, riven
En god olja, ex oliv
Salt
Solrosfrön

image

Rosta solrosfröna i en torr stekpanna. Grovhacka bladen. Riv osten. Blanda allt i en mixer eller mortel till önskad konsistens och smak.

Själv föredrar jag att den är ganska fast, med tydlig smak av solrosfröna och löktraven.

Mycket gott till det mesta… :mrgreen:

image

Löktrav

Välkommen till podcasten om första världskriget med mig Niklas Carlsson. Detta är avsnitt 14 – kriget i luften. Flygutvecklingen gick otroligt snabbt innan och under första världskriget. Med flygplan och luftskepp fick kriget en helt ny dimension.

RumplerTaubeInFlight German-Zeppelin-over-London-Thames-River-Postcard-1915a

German_airship_bombing_Warsaw

Som EU-vän oroar det mig att detta kanske mest framgångsrika fredsprojekt i världen börjar knaka betänkligt i fogarna. Det talas om “Grexit” – att Grekland eventuellt lämnar unionen. Andra pressade ekonomier kan följa i samma spår. Allvarligast är dock indikationerna på att Storbritannien kan vara på väg att lämna. De konservativa under David Cameron vann valet för några veckor sedan, och utlovar en folkomröstning om landets EU-medlemskap 2017. Vi kan med andra ord stå inför en situation där ett av de starkaste och viktigaste länderna i EU väljer att lämna unionen, och det finns då en betydande risk att hela det europeiska samarbetet faller samman. Det är ingenting som jag önskar mig, men det är ett scenario som kan bli verklighet ganska snart. Detta i kombination med en ökad spänning i världen gör att vi måste fundera på hur framtiden ska mötas. Mot den bakgrunden vill jag slå ett slag för tanken på en ny Kalmarunion, men utökad till att vara en Nordisk-Baltisk Union (NBU).

Norden och Baltikum har en lång gemensam historia, och liknande politiska system och värderingar i de flesta av våra länder. Vi har också gemensamma utmaningar, till exempel relationen till Ryssland och miljön i Östersjön. Ett fördjupat samarbete, med det långsiktiga målet om en union, skulle stärka oss alla. NBU skulle ha cirka 33 miljoner invånare, och en ekonomi som ligger på runt tionde plats i världen – i nivå med Ryssland. Med en stark demokratisk och humanistisk tradition kan vi också bli en mäktig röst för mänskliga rättigheter, jämlikhet och demokrati runt om i världen.

Precis som vid tidigare försök finns det givetvis en rad praktiska hinder. Vissa av länderna är medlemmar i NATO, vissa är medlemmar av EU. Det finns olikheter i synen på migrationspolitik, försvarspolitik och andra områden. Vi har olika statsskick, med monarkier och republiker. Jag är dock övertygad om att dessa problem inte är oöverstigliga. EU lyckades föra samman betydlig mer heterogena länder, så förutsättningarna för NBU borde rimligtvis vara ännu bättre bara viljan finns.

En utmaning är att få en god maktbalans mellan “delstaterna”. Sveriges dominerande roll i Norden är dock inte alls lika tydlig som tidigare, så det borde vara lättare idag. Samtidigt finns det numera bland väljarna en ökad acceptans för gränsöverskridande samarbeten och att alla beslut inte fattas i sin nationella huvudstad. Genom att låta de nödvändiga gemensamma institutionerna spridas ut i alla medlemsländer kan maktkoncentration motverkas och säkerheten ökas.

Jag hoppas att EU håller ihop. Historien visar att ett fragmenterat Europa är ett blodigt Europa. Om EU överlever kan dock ett tydligt nordiskt-baltiskt samarbetsblock inom unionen bidra till en positiv utveckling. Och om EU, snabbt eller långsamt, faller samman är det klokt att redan nu börja forma andra samarbetsformer. Det sista vi vill se är ett trasigt Europa som domineras av starkt nationalistiska krafter och med ett makthungrigt Ryssland tätt inpå. En ny utökad Kalmarunion är ett bra motmedel.

Niklas Carlsson

Publicerad i Barometern idag.

Förra veckan vann de konservativa under David Cameron valet i Storbritannien. En av deras tydligaste punkter på dagordningen är att landet ska genomföra en folkomröstning senast 2017, där det ska avgöras om man ska bli kvar i EU eller inte. Cameron betonade även detta i sitt korta segertal efter valet, så det är något som vi kan räkna med kommer ske. Att Storbritannien lämnar EU är därmed en högst realistisk tanke, som vi måste förbereda oss för. Tillsammans med valutaunionens problem och de stora ekonomiska problemen i många medlemsländer bäddar detta för ett stagnerande EU, eller till och med en upplösning av unionen. Ett fragmenterat Europa båda inte gott om man ser till historien.

Jag tror att det är hög tid att återuppliva arbetet för att skapa en Nordisk Union (NU), kanske till och med en Nordisk-Baltisk Union (NBU). De nordiska länderna har mycket starka historiska och kulturella band, och en politisk utveckling som är någorlunda samstämmig. De baltiska länderna står oss också mycket nära, i synnerhet Estland och Lettland. Gemensamt skulle vi också vara en regional stormakt och en stark global aktör. NBU skulle ha cirka 33 miljoner invånare och kvala in på topp 10-listan över världens starkaste ekonomier, starkare än till exempel Ryssland.

Norden och Baltikum

Norden och Baltikum

NU eller NBU är högst realistiska projekt, som sannolikt kan vara betydligt stabilare än EU. Med liknande ekonomiska, politiska och kulturella system borde inga extrema slitningar behöva uppstå mellan delstaterna. Sveriges tidigare dominerande roll i norden är idag inte lika tydlig, så jämvikten skulle vara ganska god. Det är också rimligt att delstaterna skulle ha långtgående självbestämmande, och framförallt ha gemensam säkerhetspolitik, utrikespolitik, migrationspolitik och handelspolitik. Rimligt är också att ha en öppen arbetsmarknad med gemensamma regler. Stora delar av finanspolitiken bör också vara gemensam. På sikt bör ett gemensamt statsöverhuvud utses.

Ingen delstat behöver bli dominant, och federationens organ behöver inte vara samlade i en huvudstad. Ett gemensamt parlament måste etableras och ha en fysisk plats – men det behöver inte betyda att alla andra organ ska flockas på samma ställe. En union mellan jämlikar, men utan ambulerande parlament så som Europaparlamentet idag.

Med uppenbara sprickor i EU, med en global (permanent?) finanskris och med ett allt mer aggressivt Ryssland känns En Nordisk-Baltisk Union som ett rimligt steg. Ökat samarbete kan påbörjas redan idag, med en förberedelse för att bilda en union kring 2020 om Storbritannien lämnar EU. Om Storbritannien stannar kvar och EU överlever är det inte lika bråttom att bilda en fullödig Union – men likväl ett mål att nå på lite längre sikt.

Copyright Niklas Carlsson © 2013