Böcker jag rekommenderar!
|
 När regeringen tillträdde fanns i stort sett ingen gemensam Allianspolitik för miljöområdet, vilket har lett till att Centerpartiet till stor del kunnat ta kontrollen över den. Det har lett till världens mest ambitiösa klimatpolitik, en mycket kraftig ökning av antalet miljöbilar, stora satsningar på förnyelsebar energi, stora satsningar på energibesparingar och mycket annat. Miljöbudgeten har ökat med 33% (från 15 till 20 miljarder) jämfört med förra mandatperioden då Miljöpartiet hade inflytande över regeringen.
Vi tänker lite utanför ramarna. Ta till exempel detta med bilen. Sveriges bilar släpper ut mängder av koldioxid och andra miljöfarliga ämnen. Miljöpartiets ryggmärgsreflex blir att försöka straffa ut bilisterna. Så tänker inte Centerpartiet. Vi inser att väldigt många är beroende av bilen, särskilt om man bor i glesbygden. Där är kollektivtrafiken inte alltid ett vettigt alternativ, man måste ha sin egen bil. Så vad gör vi? Centerpartiets slutsats är att det inte alls är något fel med att folk har bilar – felet ligger i att vi driver dem med fossila bränslen och ineffektiva motorer. Alltså är lösningen inte att försöka straffa bort bilismen, utan istället att främja miljövänliga bilar! Det betyder också att vi med gott miljösamvete kan fortsätta satsa på vägnätet, och inte låta det förfalla så som Miljöpartiet vill. Vi satsar över 400 miljarder fram till 2020, och vi satsar en miljard på det finmaskiga vägnätet nu. Det betyder att folks vardagstransporter förenklas. Om 20 år, 2030, vill vi se ett Sverige där vi fortfarande har råd att ha bilar, med all den frihet det ger och de möjligheter för en levande landsbygd det innebär, men vi vill att fordonsparken ska vara fossilbränslefri. Så skapar vi en hållbar utveckling utan att göra onödiga inskränkningar i människors liv. Det är en miljöpolitik som manar till innovationer, inte straffbeskattningar. Det är en miljöpolitik som ger möjlighet för människor i hela landet att ta vara på sina drivkrafter – grön företagsamhet på landsbygden fungerar inte utan vägnät och bilar. Det är en miljöpolitik som tror mer på uppmuntran än på straff.
Givetvis ska vi samtidigt satsa på att utveckla kollektivtrafiken, där den gör nytta. Personligen skulle jag gärna se en satsning på höghastighetståg i södra Sverige och ner mot kontinenten, till exempel.
Idag, för 2054 år sedan, mördades Julius Caesar av ett gäng senatorer som fruktade hans makt.
Idag, för 400 år sedan, höll svenska trupper under Jakob De la Gardie Moskva sedan tre dagar tillbaka. En av få generaler som lyckats erövra den ryska huvudstaden. Han höll staden i tre-fyra månader innan han förlorade ett slag och fick vända hem.
Idag, för 71 år sedan, erövrade nazityskland det som var kvar av Tjeckoslovakien.
Idag, för 22 år sedan, genomförde Saddam Hussein gasattacken mot Halabja.
Men – frågar sig den frågvise – stämmer de äldre datumen verkligen, med tanke på kalenderreformen då vi gick från den julianska kalendern till den gregorianska? Vet ej, blir mitt trista svar.
Jag tittade ikväll på 22.55-sändningen av Rapport, och blev tämligen överraskad av att nyhetsuppläsaren ljög om RUT-avdraget. Hon sade att “endast 6 promille av de som gjort avdrag för hushållsnära tjänster är låginkomsttagare” enligt siffror som SVTs Agenda tagit fram genom SCB. Detta är ren och skär lögn. Nästan 25% av de som gjort avdraget är låginkomsttagare, och räknar man samman låg- och medelinkomsttagare står de för över 70% av det totala antalet personer som gjort avdrag för hushållsnära tjänster.
Trist att se att Rapport springer oppositionens ärenden, och förstärker deras propaganda om att det bara är rika som köper hushållsnära tjänster.
Så var det då dags att summera årets bokreafynd. Tyvärr måste jag säga att det var lite sämre utbud än vanligt, så det blev inte mer än dessa 13 böcker.
Lilla boken med stora tankar om filosofi, av dr Jeremy Stangroom.
Krigsfotografen – från Nordafrika till Berlin, av Robert Capa.
Sonderkommando – ett vittnesmål, av Shlomo Venezia
Historien om Tibet – samtal med Dalai Lama, av Thomas Laird
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson
Kärlek & erotik i antikens Rom, av Dominic Ingemark och Martine Castoriano
Historiens underbara värld, av Carsten Ryytty
The Children of Hurin, av JRR Tolkien
Mussolini – en studie i makt, av Göran Hägg
Newton och gravitationen – På himmelen och jorden, av Jörgen Sjöström
Pilgrimsresan, av Paulo Coelho
Oförglömliga vandringar i världen, av Steve Watkins och Clare Jones
Äventyr på riktigt – berättelsen om upptäckaren Sven Hedin, av Axel Odelberg
För ovanlighetens skull blev det hela tre skönlitterära böcker.
Jag har tidigare år (2006, 2007, 2009) skrivit om mina inköp vid bokreorna, se här. Jag har också skrivit om en del andra böcker, se här.
Riktigt roligt och välgjort! 
Som ni kanske vet har Kina, i sina ansträngningar att kväsa Tibet, fängslat pojken som Dalai lama pekat ut som Panchen lama. Panchen lama är den näst högste religiöse ledaren för tibetanerna, och en av hans absolut viktigaste funktioner är att i sin tur identifiera nästa Dalai lama när den nuvarande Dalai Laman avlidit. Eftersom kineserna vill få kontroll över Tibet har de alltså kidnappat Panchen lama (för femton år sedan, när Panchen lama bara var i sexårsåldern). Ingen vet var de förvarar honom, eller om han ens lever idag. Om han lever är han alltså 21 år nu, och sannolikt helt hjärntvättad av kineserna efter 15 års fångenskap.
Nåväl, som en konsekvens av detta hörde jag för några år sedan att Dalai lama eventuellt kan komma att själv peka ut nästa Dalai lama, den femtonde. Det här har jag funderat på en hel del, eftersom jag uppfattat det som en politiskt praktisk lösning från Dalai Lamas sida, men som borde stå i strid med allt vad buddistisk reinkarnation står för. Om nästa Dalai lama är en reinkarnation av den nuvarande Dalai lama, är det ju omöjligt att peka ut honom innan den nuvarande är död. Så har jag resonerat, och börjat tvivla på Dalai lama – misstänkt att han av praktiska skäl tänkte göra avkall på sin tro.
Nu läser jag en bok om Tibets historia, skriven utifrån Dalai lamas perspektiv – och kan till min oförställda glädje konstatera att jag missuppfattat reinkarnationen av Dalai lama. Till mitt försvar kan jag väl säga att författaren Thomas Laird bodde i Nepal i 20 år och har skrivit om buddismen tidigare, och hade missuppfattat det på precis samma sätt som jag ända tills Dalai lama själv förklarade för honom hur det ligger till.
I boken framkommer det att varje Dalai lama INTE nödvändigtvis är en reinkarnation av den tidigare. Det är alltså inte så att alla 14 Dalai lamor som funnits är reinkarnationer av samma person eller själ. Istället är det så att det finns olika personer som reinkarneras som Dalai lama – med det gemensamt att de har en särskild koppling till bodhisattvan Chenresi (som i sin tur var en “manifestation av Buddha”), som var avgörande för att forma det Tibetanska folket och deras tro. Kopplingen kan t.ex. vara att Dalai laman är en reinkarnation av en av Chenresis lärjungar. Nästa Dalai lama kan ha någon annan slags koppling, eller rent av vara en reinkarnation av Chenresi själv.
Det är ganska invecklat, och blir än mer invecklat när man inser att buddhismen inte tror på en själ på samma sätt som kristendomen, så reinkarnationer är inte riktigt lika “personliga” som om man tänker sig att en personlig själ återföds i olika kroppar. Det är inte något “jag”, eftersom det inte existerar något jag enligt buddhismen.
Nåväl – det var i alla fall befriande att se att Dalai lama inte är en hycklande pragmatiker som är beredd att kompromissa med det andliga för att säkra den världsliga ordningen. Synd bara att jag inte tror på reinkarnation
Som en slutkläm vill jag framhålla hur vidrigt kineserna beter sig som låser in ett sexårigt barn för att kväsa Tibets religion och folk. Däremot har den kinesiska staten utsett en egen Panchen lama som de försöker få acceptans för. Som av en ren händelse är han son till två medlemmar av kinas kommunistparti och uppmanar Tibets folk att hylla sitt nya välstånd som de fått tack vare den kinesiska staten…
Boken heter “historien om Tibet – samtal med Dalai lama”, av Thomas Laird. Finns på årets bokrea!
Jag och två av mina kollegor som är regionala kampanjledare för Centerpartiet var med i TV4-nyheterna idag, när Maud pratade om RUT-avdraget på vår Centerkonferens idag.
Jag är på konferens med Centerpartiet, alla distriktsordföranden och en hel del ombudsmän från hela landet är samlade i Stockholm. Under förmiddagen höll Maud ett mycket bra tal, där hon betonade hur otroligt viktigt höstens val är för Sveriges framtid. Det räcker inte med en mandatperiod för att genomföra ett värderingsskifte – “vi är så otroligt sossifierade i Sverige”, som Maud uttryckte saken.
Hon pratade en del om jobbskatteavdraget, som ger de flesta som arbetar en hel extra månadslön per år. “När gav en facklig avtalsrörelse en hel extra månadslön till vanliga arbetare?” frågade hon retoriskt. Det är givetvis en mycket bra poäng – Alliansen har gjort mer för arbetarna än sossarna åstadkommit på mycket länge. Alliansens arbetslinje står mot vänsterpartiernas skatte- och bidragslinje. “Vi har gjort fullskaleförsök med bidragslinjen i det här landet, och det gick inte särskilt bra” framhöll hon, och syftade bland annat på att under sossarnas tid vid makten kring millennieskiftet sjukpensionerades 140 personer varje dag, trots att många av dem skulle kunna arbeta om de fick rätt stöd.
Givetvis talade hon mycket om RUT-avdraget, som är en succé. Vi i centern vill utvidga avdraget till fler områden som har med tjänster som utförs i hemmet att göra. Till exempel IT-tjänster (hjälp med datorn eller TVn) eller rastning av hundar. Det är bra förslag som kan ge tusentals nya jobb.
Media var på plats – bland annat SVT, TV4 och Aftonbladet. Även SvD har ett par artiklar om detta (här, här).
Sossarns Thomas Östros har chattat på SvD om RUT, och tar till fula trick. Bland annat försöker han få det att verka som att RUT-avdraget har bekostats genom att offentliganställda har sagts upp, vilket givetvis inte är korrekt. RUT-avdraget betalar sig själv eller ger plus i statskassan (vilket t.ex. Företagarna bekräftar). Att offentliganställda sagts upp lär snarare ha med finanskrisen att göra.
Det finns även något kort om detta på Centerpartiets hemsida.
Fotografiet ovan från Mauds tal idag är från Aftonbladet.
Idag var det KARMA, Kalmar ARbetsMArknadsdag, som är en mässa på Linnéuniversitetet i Kalmar. Det ordnas samtidigt olika föreläsningar, och i det sammanhanget deltog jag och pratade om hur det är att arbeta inom FN. Ett 20-tal studenter var åhörare, och fick bland annat se den oglamorösa verkligheten vid FN-förhandlingar. Jag berättade också om olika vägar in i FN-systemet, och givetvis om Svenska FN-förbundet.
Ekot rapporterar idag att Obamaadministrationen planerar en kraftig reduktion av kärnvapenarsenalen, och inte bara den aktiva utan även tusentals stridsspetsar som ligger lagrade. Detta är givetvis mycket, mycket goda nyheter. Obama har tidigare sagt att han vill se en kärnvapenfri värld, och nu verkar han visa att han menar allvar. Att han dessutom gör det “på egen hand”, det vill säga utan en deal med Ryssland, gör det hela ännu bättre. Han vågar gå före och visa vägen. Och gör sig förtjänt av fredspriset!
I Obamas nya förslag ska det även ingå att sätta stopp för all utveckling av nya kärnvapen (vilket pågår sedan Bush-tiden), samt en förändring i kärnvapendoktrinen. I nuvarande doktrin förbehåller sig USA rätten att attackera med kärnvapen om USA attackerats med kemiska, biologiska eller nukleära vapen. Alltså att man kan attackera ett icke-kärnvapenland med kärnvapen. I Obamas nya doktrin skall USA endast använda sina kärnvapen efter att USA blivit attackerade med kärnvapen. Med andra ord ska inget icke-kärnvapenland kunna attackeras med USAs kärnvapen. Detta kan i sig självt också vara en tankeställare till länder som överväger att skaffa egna kärnvapen.
Mer om detta kan du bland annat läsa på dessa länkar: Ekot, The Guardian, New York Times, Världens blogg, Aljazeera,
|
|
När regeringen tillträdde fanns i stort sett ingen gemensam Allianspolitik för miljöområdet, vilket har lett till att Centerpartiet till stor del kunnat ta kontrollen över den. Det har lett till världens mest ambitiösa klimatpolitik, en mycket kraftig ökning av antalet miljöbilar, stora satsningar på förnyelsebar energi, stora satsningar på energibesparingar och mycket annat. Miljöbudgeten har ökat med 33% (från 15 till 20 miljarder) jämfört med förra mandatperioden då Miljöpartiet hade inflytande över regeringen.
