Som bekant uppstod kraftig spänning mellan västmakterna och Sovjet efter andra världskriget. Som bekant var Churchill mycket fientligt inställd till kommunismen. Jag har tidigare hört och läst antydningar om att England (och USA) gjorde planer på krig mot Sovjet direkt efter krigsslutet. Men jag har inte känt till detaljerna.

Idag råkade jag hitta uppgifter och dokument om detta på nätet. Churchill beordrade krigsministeriet att planera ett fullskaligt krig mot Sovjetunionen mindre än en månad efter krigsslutet, och planerade att attackera Sovjetunionen 1 juli 1945. Syfte:

“To impose upon Russia the will of the United States and the British Empire”.

I det tidigare topphemliga dokumentet kan man bland annat läsa följande stycke:

8. To achieve the decisive defeat of Russia in a total war would require, in particular, the mobilisation of manpower to counteract their present enormous manpower resources. This is a very long term project and would involve:

(a) the deployment in Europe of a large proportion of the vast resources of the United States.

(b) the re-equipment and re-organisation of German manpower and of all the Western European Allies.

Efter att ha konstaterat att striderna i huvudsak kommer ske i centrala och nordöstra Europa presenteras följande styrkeförhållanden:

26. […] We estimate that a force of some 47 divisions, including 14 armoured, could be made available of offensive operations.

27. Against this we estimate that the Russians would be able to produce a force […] of 170 divisions, of which 30 would be armoured. We should therefore, be facing odds of the order of two to one in armour and four to one in infantry.

[…]

The above odds would clearly render the launching of an offensive campaign a hazardous undertaking.

Man kommer fram till följande slutsats i rapporten till Churchill:

31. We conclude that:

(a) If we are to embark on war with Russia, we must be prepared to be committed to a total war, which will be both long and costly.

I punkt (b) säger man sedan att med tanke på oddsen är det tveksamt om det går att nå framgång i ett krig mot “Ryssland” (som de konsekvent föredrar att använda istället för Sovjetunionen).

Många tyska militärer och politiska ledare trodde i slutet av kriget att det skulle gå att få en separatfred med västmakterna, och sedan tillsammans med dem fortsätta kriget mot Sovjet. Efter att ha läst detta dokument känns det inte längre så långsökt. Det här är utan tvekan ett av de obehagligaste dokument jag läst, om man funderar över konsekvenserna av det som beskrivs.

Du kan läsa hela dokumentet, med några bilagor och brev, på den här länken.

Tyskar på marsch

Igår var det 70 år sedan Hitlertyskland attackerade Polen, vilket  föranledde Storbritannien och Frankrike att två dagar senare förklara krig mot Tyskland. Därmed var bollen i rullning, och inom två år hade det hela utvecklats till ett världskrig med krigsförande länder på alla kontinenter utom Antarktis.  Skulden till kriget ligger tveklöst på Hitler, men därutöver tvistas det fortfarande om vem som är skyldig till vad.

Vi i väst pekar gärna på Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Tyskland och Sovjet, där de båda lovade att inte angripa varandra och där man dessutom delade upp Östeuropa mellan sig. Det gav Hitler ryggen fri, så att han vågade ta risken att komma i krig med Storbritannien och Frankrike när han attackerade Polen. Pakten gav också Sovjet tid att bygga upp sin armé, och gav dem dessutom en rejäl buffertzon mellan sitt land och Tyskland.

I Ryssland pekar man istället gärna på västmakternas undfallenhet under mitten av 30-talet, då man inte agerade trots att Tyskland bröt mot Versaillesfördraget genom att bygga upp en stor armé, ta tillbaka landområden samt erövra Österrike och Tjeckoslovakien. Man framhåller Chamberlains eftergiftspolitik. Dessutom är man fortfarande bitter över att västmakterna dröjde så länge med att öppna en andra front mot Tyskland, och därmed lät Sovjet ta den värsta smällen.

Båda synsätten är givetvis legitima, och båda bidrog till krigets dynamik. Men det är mycket känsligt än idag, och fortfarande används kriget och krigsutbrottet som ett slagträ. Igår gav Polen en känga till Ryssland genom att säga att kriget orsakades av länder med imperieambitioner, ”precis sådana som vi såg för ett år sedan”. Adressaten för den piken var tydlig; Ryssland och dess krig i Georgien. Trots att det gått 70 år sedan krigsutbrottet är 1/9 fortfarande ett slagfält i kriget om historieskrivningen. Den ende som verkligen förlorat tolkningsföreträdet i den debatten är Tyskland – alla andra kan fortfarande bråka om det.

Varje år med kärnvapen är ett år som tar oss närmare total utplåning. De 64 år vi levt med kärnvapen i världen har varit kantade av incidenter som varit en hårsmån från att utlösa den totala förintelsen. Förr eller senare har vi inte lika stor tur som hittills. Barack Obama kan bli vår räddning. Det skriver Niklas Carlsson, FN-aktivist och Centerpartist.

Är det underhållande eller oroväckande att Venezuela ger bistånd till Storbritannien?

Hur som helst är det synd om befolkningen i Venezuela, som alltså får betala notan för Londons billigare bussbiljetter.

Efter inslaget går programledaren mot kameran och säger något i stil med ”men det finns även motkrafter mot de bokstavstroende religiösa, som Richard Dawkin som skrivit boken The God Dilusion som angriper tron på Gud”. Och sen kommer ett inslag om denne Dawkin och hans bok, som nu kommer ut på svenska (snacka om bra pr för hans bok att vara med i Aktuellt!). Denne Dawkin hävdar att religionen ligger bakom oerhört mänskligt lidande, krig och annat elände. Vilket är helt riktigt. Men detta använder han som ett argument för ateism. Det är ju rent nonsens. Att människan krigat och utfört illdåd i olika gudars namn är väl ändå inte ett argument/bevis mot guds existens?! Snarare är det då ett bevis för att människan är grym. Man kan inte förneka gud eller någon slags högre makt på grund av vad människan gjort mot varandra. (Tänk om det finns en gud, fast denne helt struntar i människans förehavanden?) Att vi skapat oss gudar till vår avbild och sedan slår ihjäl varandra med hänvisning till dessa beläten är liksom en helt annan fråga. Jag är inte troende, men jag kan inte utesluta existensen av någonting större än oss själva. Argumentationen som Dawkin framförde i inslaget låg på samma nivå som jag själv hade när jag var i 15-års åldern och trodde att jag var ateist, när det snarare handlade om att jag förkastade kristendomens lära. Man kan ju hoppas att hans bok håller något högre nivå.

Sen blev jag förbannad på ett annat inslag också, som handlar om att vägverket börja mäta tiden det tar för en bil att köra mellan fartkameror, och därmed räkna ut om man kört för fort mellan kamerorna. Det betyder alltså att alla bilar ska fotograferas och nummerplåtarna registreras, vilket betyder att Storebror kommer hålla koll på exakt var vi kör hela tiden. Vägverket dementerar såklart detta, men det tror jag inte ett dugg på. Frestelsen för polisen och andra att kunna hålla koll på alla bilar som kör förbi fartkamerorna lär vara för stor. I england gör de tydligen så redan hörde jag på radion, alla bilar fotograferas och registreras i en gigantisk databas hos polisen. Naturligtvis finns det fördelar med det, men nån jävla måtta får det väl vara på hur mycket vi ska övervaka medborgarna.

Exempel på märklig sak:
lorderna i parlamentets överhus kan ärva sina platser i parlamentet, och de som inte ärvt sin plats utses av regeringen. De sitter på livstid, och är alltså inte folkvalda. Mycket märkligt i en demokrati. Men nu har underhuset, som är folkvalt, röstat för att alla i överhuset också ska väljas av folket. Men det blir inte lätt att genomföra, motståndet är hårt.

Exempel på bra sak:
Britterna föreslår en bindande lag om minskningar av koldioxidutsläppen med 60% till 2050. Det hela ska granskas av en oberoende myndighet, som ska göra femårsplaner (trodde väl aldrig att jag skulle skriva något positivt om en femårsplan), och regeringen ska kunna ställas till svars om de inte når målen. Problemet är väl att de startar från en extremt hög nivå av utsläpp, de står ensamma för en trejdedel av hela EU:s utsläpp av koldioxid. För övrigt menar många att vi måste minska med 80% till 2050, men detta är ju i alla fall ett gott steg på vägen – inget annat land har juridiskt bindande mål på detta sätt.

Exempel på en dålig sak:
Brittiska parlamentet röstade igår igenom en föryngring av Trident-programmet. Det är britternas kärnvapenprogram. Till att börja med ska de lägga 270 miljarder kronor i ett första steg, men slutnotan kan bli uppåt 1000 miljarder kronor. Detta för ett vapensystem som är byggt för att utplåna så många civila som möjligt. Det är för det första definitivt ett steg i fel riktning att satsa på kärnvapen, när vi borde satsa på att avveckla dem. För det andra är det löjligt mycket pengar, som skulle kunna användas till mycket bättre saker. Som att rädda miljön eller utrota fattigdomen i världen.

De är märkliga.