Utanför vita huset träffade jag den här mannen, som sitter i rullstol. Varje lördag sitter han där i tystnad med sin skylt och kräver att Bush ställs inför rätta. Jag pratade med honom, och han var mycket trevlig.

Det är sannerligen dags att något internationellt organ tar i med hårdhandskarna och rakt ut anklagar ledningen i Khartoum för det folkmord som anställts på civilbefolkningen i Darfur. Naturligtvis är det inte oproblematiskt, Sudans regim kan få för sig att hämnas på de FN-soldater som finns i landet. Men trots det är det ett stort framsteg att ICC (domstolen) tar detta steg, det är en mycket stark markering mot det som pågår under al-Bashirs regim.

Sannolikheten att han faktiskt grips och ställs till svars är dock liten, i alla fall så länge han sitter kvar vid makten. Han är skyddad av sin stat, och ingen främmande makt lär vara villig att angripa Sudan bara för att gripa presidenten.

Men. Sen slog mig tanken om hur absurt det skulle vara att flyga över Afrika med dess konflikter, fattigdom, sjukdomar, folkmord – för att själv tillbringa ett par veckor i yttersta lyx, verkligen vältra sig i lyx (Afrika är naturligtvis mycket mer än dessa problem, många bra saker, men det var dessa hemskheter jag tänkte på i detta fall) . Tänk att bara flyga med en drink i handen över Darfur, med dess två miljoner flyktingar och hundratusentals mördade 10 km nedanför. Det skulle vara alldeles för absurt. Vem fan tror jag att jag är om jag gör så? Jag skulle aldrig kunna säga till mig själv att ”det är jag värd”. I helvete heller. Sitta där och tro att man är nån slags gud.