Samtalet/debatten med Anna Hedh var ganska stillsam. De frågor där vi hade ordentligt avvikande åsikter var frågan om de lettiska byggarbetarna samt frågan om EU:s förmåga att ha en enad linje i utrikespolitiken. Jag menade att Socialdemokraternas linje om kollektivavtalen är protektionistisk, och att EU måste och kan ha en enad röst utåt. Anna Hedh menade att det inte är möjligt för EU att enas. Där har hon fel – jag har med egna ögon sett och deltagit i förhandlingar där EU haft en enad röst, genom aktiva kompromisser mellan medlemsländerna. Det var så vi arbetade under FN-toppmötet CSD som jag deltog i under första halvan av maj i år.

Med på FN-toppmöte

Niklas från Kalmar representerade det vanliga folket

29-årige Kalmarbon Niklas Carlsson jobbar på Studentkåren i Kalmar – och har precis kommit hem från ett FN-toppmöte i New York.

Han åkte som folkrörelserepresentant tillsammans med den svenska regeringsdelegationen.

Niklas Carlsson åkte med för att vara "vanligt folks" ögon och öron vid FN-toppmötet, som var det 17:e i ordningen på ämnet hållbar utveckling. Som representant för folket har han bland annat berättat kontinuerligt om toppmötet genom sin blogg. Men någon nybörjare när det gäller FN är han definitivt inte.

- Jag har varit engagerad i FN-frågor i många år genom svenska FN-förbundet. Så jag har varit med på lite möten tidigare, men inte av den här storleken, berättar han.

Artikeln i sin helhet finns att läsa på Östrans hemsida, klicka här.

Mitt budskap är alltså “Kryssa för sjutton”, samt “För EU som en god, grön global ledare!”.

Jag vill se att EU utvecklas till en mjuk stormakt på den internationella arenan, ett EU som är ledande i arbetet med fred, demokrati och hållbar utveckling (ekologisk, ekonomisk och social). Världen behöver ett EU som vågar driva dessa frågor, och som har en stark gemensam röst.

Vid FN-toppmötet om hållbar utveckling, CSD17, som jag medverkade i såg jag själv hur effektivt det är när EU är samspelta och arbetar tillsammans för att göra världen bättre. Jag har till och med suttit och förhandlat för EU:s räkning tillsammans med en kollega från Österrike. Det är så vi måste agera – progressivt, utvecklande, enat och modigt!

Om inte EU tar på sig den rollen, vem ska då göra det? Vem ska vi överlåta det arbetet till? Vi har genom EU en möjlighet och en plikt att leda världen mot mindre fattigdom, bätte miljö och starkare demokratier. Då är vi en god, grön global ledare.

Vi har redan unionen, vi har redan kompetensen – det vi behöver är modet och viljan att axla rollen!

Slutsessionen, när slutdokumentet antagits.

CSD17 är slut. Väldigt plötsligt. Förhandlingar pågick till långt in på natten för att reda ut så mycket som möjligt. Det som sedan var kvar lämnades till ordföranden och hennes folk för att ta fram en kompromiss. Denna kompromiss har vi väntat på hela dagen, den har sagts komma vid minst fem olika tillfällen under dagen. Vid 17-tiden kom så texten. Därefter satte vi oss i de olika landgrupperna för att titta på innehållet och komma med eventuella reservationer. EU-gruppen satt ca två timmar och hade ett antal synpunkter. EU:s ordförande gick sedan till ett möte med de andra länderna. Han kom tillbaka efter en halvtimme, och då visade det sig att hela texten var antagen utan ändringar. Det var förvånande eftersom vi hade ett antal synpunkter.

Jag är väldigt glad att CSD17 lyckades komma fram till ett slutdokument, som har väldigt mycket bra innehåll som stärker hållbar utveckling, tillgången till mat, bättre hantering av vattenresurser, samt framhåller vikten av kvinnors rätt till land. Detta om kvinnornas rättighet till land är något jag verkligen uppskattar, och var en av de punkter jag var tydlig med att jag ville se i slutdokumentet.

Det är givetvis ett dokument som är späckat med dåliga kompromisser, och det innehåller en del synpunkter på saker som CSD inte har med att göra. Slutligen kan jag nog dock säga att överenskommelsen är mycket mer positiv än negativ, och kan bidra till en bättre värld.

Angående själva processen är jag mycket kritisk till upplägget – både i stort och smått. En hel del var dåligt planerat vad gäller salar, tolkar, teknik, mat… Det var också problematiskt att nästan hela första veckan användes åt att högläsa ändringsförslag, så andra veckan blev präglad av pressade förhandlingar till långt in på nätterna och kompromisser som inte alltid var särskilt bra. Det är oerhört viktigt att världens länder kan träffas och diskutera frågor om hållbar utveckling och annat – men upplägget måste förbättras.

Jag hoppas att man i framtiden inte kommer se tillbaka på detta möte, och konstatera att vi faktiskt visste vad som behövde göras, och att alla världens länder var samlade och överens om problemen – men att vi ändå inte agerade tillräckligt kraftfullt.

Under kvällens förhandlingar om torka och ökenspridningar fick jag uppdraget att representera och förhandla för Sverige – och därigenom även EU, tillsammans med Tjeckiens delegater (Tjeckien är ordförande för EU nu). Så tillsammans med dem representerade jag EU i förhandlingarna med resten av världen, främst G77-gruppen som representerar ca 130 u-länder. Det var intressant, även om det är frustrerande när förhandlingarna fastnar på något enstaka ord i en halvtimme… Givetvis skulle jag höra av mig till den svenska delegationsledningen om något riktigt kontroversiellt kom upp, men det behövdes inte.

Idag är jag ledig, men ska skriva ett antal artiklar till Södermöreposten. Men jag ska hinna med att gå på stan en sväng också, och eventuellt gå på bio. Imorgon blir det brunch med Åsa, och sedan är det CSD-arbete igen från 14-tiden (det är meningen att ordföranden ska presentera sina kompromissförslag då).

Bilden är från midnatt inatt, med EU-gruppen närmast kameran och G77 längre bort. De flesta var hungriga och trötta, så många satt och mumsade chips – det enda ätbara som fanns att köpa så sent i FN-huset.

Det utbröt kaos här, när alla grupperna helt plötsligt skulle diskutera hur vi gär vidare, och det är inte alls självklart att man kommer lyckas lösa problemen – det kan betyda att det inte blir något slutdokument från CSD17. Möjligen skulle ett sådant sammanbrott kunna betyda slutet på hela CSD-arbetet som pågått i 17 år.
Just nu är ledarna för land-grupperna i ett konferensrum tillsammasn med CSD-ordföranden och förhandlar om hur man ska gå vidare, och det är meningen att de ska presentera ett förslag om en timme. Det ska bli intressant.

Igår kväll gick vi till en restaurang på Lexington Avenue och åt god mat – valfri trerätters för 35$ på en schysst restaurang. Det var ”recession offer”, alltså specialpris på grund av lågkonjunktur.

Idag hade vi delegationsmöte 07.45, och sedan följde jag med till EU-koordineringsmötet, där EU-länderna varje dag träffas och pratar ihop sig. Därefter har jag som sagt bevakat diskussionerna om torka och ökenspridning – dessa fortsätter i eftermiddag och eventuellt i natt om det behövs. Jag har också skrivit en del till den svenska delegationens veckorapport som skickas till Regeringskansliet. Där har jag rapporterat om förhandlingarna samt personliga reflektioner om processen.

Nu ska jag tillbaka till FN för att delta i eftermiddagssessionen.

idag satt jag som svensk representant vid förhandlingarna om ökenspridning och torka, och antecknade för glatta livet. Tjeckien, som är ordförande för EU nu, för talan för alla EU-länder. Jag har dock kommit fram till att detta är en otroligt ineffektiv mötesform. Förhandlingstexten visas på en stor skärm, och sedan sitter alla länder eller grupper och läser upp sina förslag till ändringar. Timme efter timme. Det skulle vara mycket bättre om alla skickade in sina förlag några dagar tidigare, så att mötet kunde användas till att diskutera de olika förslagen istället för att bara läsa upp dem och skriva in dem. Diskussionerna ska komma första i ”andra läsningen” som förhoppningsvis kan börja imorgon. Visserligen är det så att t.ex. G77 som företräder u-länder sitter och förhandlar i sin grupp ända in i sista sekunden, så de kanske inte skulle klara av att skicka in sina förslag flera dagar innan. Men det måste gå att göra det bättre i alla fall.

På lunchen gick jag in på ett annat möte; om kärnvapennedrustning. Det visade sig nämligen att det är konferens om icke-spridningsavtalet här samtidigt som CSD! Så det ska jag försöka följa lite också. Jag är ju engagerad i de frågorna.