Peter Engund sommarpratar just nu, bland annat om minnet, minnen och tidens beskaffenhet. Två tankar om detta;

• Det enda som skiljer mig och människor som levt och rört sig på samma plats tidigare  (ett år sedan eller 1000 år sedan spelar ingen roll) är en enda dimension, tidsdimensionen. Det är egentligen mycket närmare än än min närhet till andra människor som lever just nu, på andra platser. De lever samtidigt i tidsdimensionen, men är skilda från mig i de tre rumsdimensionerna.
• Jag har träffat en hel del människor som var födda i slutet av 1800-talet, när jag var barn. Dessa har i sin tur (när de var barn) träffat människor som föddes i början av 1800-talet, när Napoleon härjade i Europa. Det är inte särskilt länge sedan när man tänker på det så. Två människor bort, så nära är Napoleons tid. Lägg till ytterligare en riktigt gammal person så är man tillbaka till Karl XII.

Banalt, men ändå tänkvärt.