Men Sverige får verkligen betala mycket dyrt för EU- medlemskapet.Det är visserligen sant att Sverige får tillbaka en del av EU-avgiften, men då ska vi komma ihåg att dessa bidrag bestäms i Bryssel, och motsvarar inte alltid vad vi själva skulle ha använt pengarna till, ofta är de av rent absurd karaktär. Man är noga med att framhålla att ”detta har EU finansierat”. En PR-verksamhet, som i sig drar mycket stora kostnader. EU-funktionärerna från Bryssel reser ju i skytteltrafik till medlemsländerna för att bevaka sina ”projekt”.

Sedan hävdar NC att en barnfamilj ökat sin inkomst med 100.000 kronor årligen (!) till följd av det svenska EU-medlemskapet. Någon sådan inkomstökning har nog varken du eller jag eller våra grannar sett röken av. Och den eventuella reala inkomstökning som vi verkligen fått sedan 1994 skulle vi troligtvis fått även utan EU-medlemskap.

Svenska politiker visar en förbluffande okritisk inställning till hur EU-pengarna används. Vi gick ju med i EU för att kunna påverka! Hur kan vi då tolerera att våra skattepengar går till rika engelska och franska godsägare, till vin-och tobaksodlare i sydeuropa, och att strukturstöd ges till länder som numera har ungefär samma levnadsstandard som Sverige? Kostnaderna för den gigantiska byråkratin ska vi inte ens tala om.

Självfallet måste vi visa en solidaritet mot de nya EU-länderna i östeuropa med sin eftersatta ekonomi. Men det råder ingen tvekan om att vi ändå skulle kunna sänka EU’s totala budget med minst hälften. Därför stödjer jag Junilistans krav på en halverad EU-avgift.

Ingemar Bengtsson, Lindome