Forskare från Österrike har hittat en gravplats för gladiatorer i Turkiet, sedan romarrikets glansdagar, skriver DN.
En annan bloggare har kommenterat artikeln under rubriken ”bestialiska barbarer”, och hävdar att dagens köttindustri kommer ses som bestialiskt barbari i framtiden, så som vi ser på gladiatorspelen idag. Jag förstår hans poäng, men irriterar mig ändå på den här typen av kategoriska uttalanden, som dömer ut till exempel gladiatorspelen som bestialiska och barbariska. Visst var det så att två av tre inte överlevde de tre år man tjänstgjorde som gladiator – men samtidigt var det en chans att bli en idol, berömd och omsvärmad.
Livet var mycket hårdare på den tiden, vilket gjorde att de inte såg på döden på samma sätt som vi gör idag. Döden var en del av livet, vilket vi ihärdigt förnekar på en kollektiv nivå i dagens samhälle. Vi gömmer undan döden på sjukhusen och andra institutioner. Jag är inte säker på att det är särskilt sunt heller.
Dessutom vet jag inte om vi som har dödat över 100 miljoner människor i krig under förra sekelskiftet över huvud taget har någon rätt att döma ut tidigare tidsåldrar som barbariska. Vi som har möjligheten att utrota mänskligheten många gånger om genom att trycka på några knappar. Visst, vi står inte där och sprättar upp varandra med blankt stål, vi kan slippa se och smaka på fiendens blod. Men är det mindre barbariskt att döda tusentals människor med en missil på 200 mils avstånd?
Under andra världskrigets bombningar av de tyska städerna smälte
människor i skyddsrummen. Kroppsfettet blev flytande och ansamlades på
golvet. Andra människor fastnade i den flytande asfalten på gatorna. Detta var 60 år sedan, mitt i det ”civiliserade” Europa, och detta utfördes av demokratiska stater – USA och Storbritannien. För att inte tala om Hiroshima och Nagasaki. Eller Vietnam. Det finns hur många exempel som helst.
Eller om vi ska jämföra gladiatorerna med dagens dödsdömda fångar runt om i världen? Är det mindre barbariskt att avliva människor med nervgift, som man gör i USA, eftersom man inte ser blodet spruta? Eller är de enorma lägren i Kina mindre barbariska, där människor hålls som levande organbanker?
Vilka är vi att döma ut gladiatorspelen som barbariska? Våra barn växer upp med våld, tortyr och avrättningar serverade dagligen rakt in i vardagsrummet.
En annan bloggare har kommenterat artikeln under rubriken ”bestialiska barbarer”, och hävdar att dagens köttindustri kommer ses som bestialiskt barbari i framtiden, så som vi ser på gladiatorspelen idag. Jag förstår hans poäng, men irriterar mig ändå på den här typen av kategoriska uttalanden, som dömer ut till exempel gladiatorspelen som bestialiska och barbariska. Visst var det så att två av tre inte överlevde de tre år man tjänstgjorde som gladiator – men samtidigt var det en chans att bli en idol, berömd och omsvärmad.
Livet var mycket hårdare på den tiden, vilket gjorde att de inte såg på döden på samma sätt som vi gör idag. Döden var en del av livet, vilket vi ihärdigt förnekar på en kollektiv nivå i dagens samhälle. Vi gömmer undan döden på sjukhusen och andra institutioner. Jag är inte säker på att det är särskilt sunt heller.
Dessutom vet jag inte om vi som har dödat över 100 miljoner människor i krig under förra sekelskiftet över huvud taget har någon rätt att döma ut tidigare tidsåldrar som barbariska. Vi som har möjligheten att utrota mänskligheten många gånger om genom att trycka på några knappar. Visst, vi står inte där och sprättar upp varandra med blankt stål, vi kan slippa se och smaka på fiendens blod. Men är det mindre barbariskt att döda tusentals människor med en missil på 200 mils avstånd?
Under andra världskrigets bombningar av de tyska städerna smälte
människor i skyddsrummen. Kroppsfettet blev flytande och ansamlades på
golvet. Andra människor fastnade i den flytande asfalten på gatorna. Detta var 60 år sedan, mitt i det ”civiliserade” Europa, och detta utfördes av demokratiska stater – USA och Storbritannien. För att inte tala om Hiroshima och Nagasaki. Eller Vietnam. Det finns hur många exempel som helst.
Eller om vi ska jämföra gladiatorerna med dagens dödsdömda fångar runt om i världen? Är det mindre barbariskt att avliva människor med nervgift, som man gör i USA, eftersom man inte ser blodet spruta? Eller är de enorma lägren i Kina mindre barbariska, där människor hålls som levande organbanker?
Vilka är vi att döma ut gladiatorspelen som barbariska? Våra barn växer upp med våld, tortyr och avrättningar serverade dagligen rakt in i vardagsrummet.
Människan som har en så våldsam
natur inom sig borde använda sitt
förnuft gentemot sin medmänniska
på ett sånt sätt att det gagnar
alla…
Visst är det skrämmande att det sker så mycket bestialiskt även i vår tid, men det gör ju trots allt inte forntidens grymheter bättre… Det bara visar vad människan är kapabel till, och det är fruktansvärt i vår tid som i dåtiden. Skillnaden mellan att skicka en missil och att sprätta upp någon med ett svärd är ändå rätt stor. Inte resultatet, död är ju alltid död, men vad som krävs av förövarens psyke. Att se den man dödar i ögonen och bli nerstänkt av hans blod måste väl ändå kräva ett kallare hjärta än att döda folk som man aldrig ser.