En tanke om livet

Den första cellen dog aldrig. Den lever fortfarande – alla levande celler på jorden är någon form av denna första cell. Den första cellen delade sig i två (som därmed båda var den första cellen). Dessa delade sig i sin tur, och så vidare. Allt liv på jorden är ett. Ett liv. En själ? Vem vet. Tanken svindlar i alla fall när jag kör genom det vackra, frodigt levande landskapet och ser på allt liv runtomkring som samma liv som jag. Den första livsgnistan, hur den nu kom till, brinner i alla levande ting – DEN livsgnistan, den allra första. Den genomsyrar mig såväl som åkrarnas gyllene ax. Det är en ödmjukande tanke.