|
|
Jag har precis tittat på Mauds tal i Almedalen. Ett bra och viktigt tal, som jag innerligt hoppas att folk tar till sig. Maud gjorde sitt jobb bra, hennes passion för det hon säger lös igenom kraftigt emellanåt.
Personligen är jag glad att hon inledde talet med miljöfrågorna, som jag själv brinner för. Jag tror också det är viktigt för alliansen att Centern lyfter dessa frågor tydligt. När hon talade om algblomningen hördes det verkligen hur förbannad hon var!
Miljön, jobben och en ny välfärd var centrala teman i talet, och dessa frågor lyftes på ett bra sätt. Angreppen på Socialdemokraterna och Göran Persson var sakliga och renhåriga – det var inte smutskastning det handlade om.
Tyvärr stakade Maud sig vid några tillfällen; men hon är inte mer än människa. Kort sagt var det ett riktigt bra tal som framfördes bra. Jag kommer med stolthet arbeta för ett maktskifte och för att Centerpartiet skall sitta i regeringen efter valet i höst.
Vår dröm för Sverige är vacker, och dessutom realistisk. Bara en sådan sak som att sänka skatten på hushållsnära tjänster! Tänk att få komma hem efter en lång arbetsdag och slippa städa, diska, tvätta… Tänk så många jobb det skulle ge! Det handlar inte om att återinföra pigor och drängar, det handlar om riktiga jobb utförda av självständiga människor – ofta egna företagare som är stolta över vad de gör.
Längtan till horisonten, till nya platser och nya upplevelser måste vara något djupt allmänmänskligt. En drivkraft med rötterna hundratusentals år tillbaka i urtiden, när människans förfäder började spridas över afrikas slätter. Nyfikenheten, rastlösheten, ja till och med missnöjdheten – alla är de uttryck för denna urkraft djupt inne i själen. Äventyrslustan.
För det mesta är jag relativt nöjd med min lugna tillvaro, men ibland kan något utlösa en förfärligt stark längtan efter att bryta upp och söka nya platser och äventyr. Det kan vara en bok, en låt, ett tv-program, eller bara en tanke som far genom huvudet. Då kan jag känna mig förslavad under alla prylar och måsten. Är det egentligen jag som äger sakerna, eller är det sakerna som äger mig? Då kan jag starkt ifrågasätta MUF: s kampanj ”jag älskar att äga”. Problemet är väl kanske att jag aldrig i hela mitt liv kommer att prova hur det känns att inte äga massa saker. Från dagen jag föddes till dagen jag dör släpar jag omkring på alla dessa prylar. Naturligtvis inser jag hur privilegierad jag är som har möjlighet att äga allt detta, det är inte det. Men det finns en gnagande känsla av att man kanske missar något viktigt när kulturen jag är en del av i princip understödjer ”den som har mest prylar när han dör vinner”. Det är inte riktigt rätt, den matriella delen av livet får allt för stort utrymme. Människan är en andlig varelse, som behöver mer än prylar för att vara lycklig.
Vad är det jag vill egentligen? Varför håller jag på funderar i dessa banor? Gräset är oftast inte grönare på andra sidan! Men hur ska jag veta det om jag inte får undersöka det själv? Jag vill resa. Se den här fantastiska världen. Bo ett tag i New York. Bo ett tag i Afrika. Bo ett tag i Ryssland, bo ett tag på nån ö i Söderhavet. Färdas fram över Mongoliets vida slätter, besöka Ngoro ngoro. Se allt! Livet är för kort och resurserna ännu mindre. Tänk att så mycket ska handla om pengar! Pengar är absolut inget mål i sig, men ett väldigt kraftfullt medel.
”Men om man drömmer om Paris hamnar man på någe vis likt förbannat i Hudiksvall”
Jag tror det var Aristoteles (antingen han eller Sokrates) som sade
människan föds fri
men går genom livet i bojor
Hmmm. Låter som en utmärkt beskrivning av Socialdemokraternas Sverige.
(Och, jodå, jag vet att Rosseau också sagt detta, men det var 2000 år senare.)
Jag är numera anställd som pressansvarig i Kalmar och Kronoberg av Centerpartiet. Min uppgift är att hjälpa topp-3 kandidaterna på riksdagslistorna i respektive distrikt att nå ut i media. Det är ett helt nytt grepp från partiets sida att anställa regionala pressansvariga i hela landet. Jag ser fram emot arbetet, och tycker det ska bli spännande att se utfallet.
Igår kom jag hem från en utbildningsvecka i Kalix, där alla pressansvariga drillats i mediehantering och annat. Det har varit mycket givande, och framförallt har jag fått nya intressanta trådar i mitt nätverk. Jag är övertygad om att vi som umgicks där kommer att ha både nytta och nöje av varandra framöver.
Nu har jag en lååång att-göra lista som måste börja betas av. Mycket att tänka på inför jobbet, och sen är jag ju engagerad i annat också, till exempel SV och FN-förbundet. Naturligtvis kommer jag att lägga stor möda på att hitta ett nytt jobb också, eftersom detta är en projektanställning fram till valet.
Det har också varit mycket spännande att se hur väl förberett partiet och alliansen är för ett maktskifte, allt är planlagt och genomtänkt. Redan från dag ett i regeringsställning kommer maskineriet att gå på högvarv för att utföra ett bra och viktigt jobb. Sverige behöver den här förändringen, och jag hoppas att tillräckligt många väljare inser det också. Jag kommer göra mitt bästa för att se till att så är fallet den 17 september!
Världens militära utgifter har ökat med 34% på tio år. Idag uppgår de totala militära utgifterna i världen till över 1 000 000 000 000 US dollar per år. Alltså tusen miljarder dollar. Per år.
Det totala biståndet i världen 1997 uppgick till ungefär 50 miljarder dollar. Jämför dessa siffror:
50 miljarder $ i bistånd
1 000 miljarder $ på militären
USA står ensamt för närmare 480 miljarder dollar.
Varje gång vi i västvärlden påstår att vi inte har råd att hjälpa dem som har det sämre i världen, varje gång vi påstår att vi inte har råd att ta bort skyddstullarna för de fattigare länderna, varje gång vi påstår att vi inte har råd med miljövänliga tekniker, varje gång något av detta sker… bör vi minnas att vi tydligen har råd att lägga tusen miljarder dollar på militären varje år.
 Bilden: röstning pågår.
Jag är precis hemkommen från Nyköping, där jag har deltagit i Svenska FN-förbundets kongress. Jag vill börja med att säga att jag är glad och hedrad av att ha blivit invald i förbundets styrelse för de kommande tre åren, som ordinarie ledamot. Det är ett arbete jag ser fram emot med glädje och spänning.
Kongressen var givande, och vi hade synnerligen intressanta gäster. Professor Hans Rosling från Karolinska Institutet föreläste om utvecklingen i världen, utifrån sitt utmärkta program Gapminder (www.gapminder.org). Rosling är också utsedd till årets FN-vän av förbundet. Vi hade också besök av vice biståndsminister Carin Jämtin, som höll en intressant tal om sina perspektiv på FN och utvecklingen i världen.
Kongressen fattade flera viktiga beslut, och jag publicerar här det gemensamma uttalande kongressdelegaterna ställt sig bakom. Personligen är jag extra glad åt uttalandet om Västsaharas situation, som jag själv engagerat mig i.
Uppmärksamma de bortglömda konflikterna!
Uttalande vid FN-förbundets kongress i Nyköping den 16-18 juni 2006
Vi, delegater vid FN-förbundets kongress i Nyköping den 16-18 juni 2006, uppmanar Sveriges regering och utrikesminister Jan Eliasson att sätta ljuset på de bortglömda konflikter som pågår i skuggan av medierapporteringen från till exempel Irak och Palestina.
De konflikter som ignoreras av omvärlden är en daglig realitet för de drabbade folken. Det största massmordet sedan andra världskriget har fått ske i tysthet. I Demokratiska republiken Kongo har omkring 4 miljoner människor dött under de krig som rasat i landet sedan 1998. Fortfarande dör omkring 1 200 personer varje dag som en direkt eller indirekt följd av krigen i landet. Framtiden för FN:s fredsbevarande styrka – 16 000 personer i ett land stort som Västeuropa – är oviss.
I Etiopien hölls i maj 2005 allmänna val under övervakning av bland andra EU. Valets genomförande godkändes av de internationella övervakarna, men resultatet har inte respekterats av regeringen. I stället har stora delar av oppositionen, bland dem valets vinnare i fyramiljonersstaden Addis Abeba, fängslats. Att oppositionen fängslats och att domslut ännu inte föreligger är ett upprörande åsidosättande av de mänskliga rättigheterna.
Västsahara står sedan 30 år under marockansk ockupation. Flyktingskap, fängslanden och grova brott mot de mänskliga rättigheterna har rapporterats. FN har varit oförmöget att få parterna att inleda samtal. EU har också bidragit till en ökad acceptans av ockupationen genom att inkludera Västsaharas territorialvatten i fiskeavtalet med Marocko.
1969 annekterades Västra Papua av indonesisk militär. Liksom vid annekteringen av Östra Timor sju år senare skedde det utan att befolkningen fick säga sin mening. I Västra Papua har en inhemsk rörelse för territoriets självständighet utvecklats. Ursprungsbefolkningen kräver självbestämmande och närvaro av fredsbevarande FN-trupper. Trots att FN redan 1969 utlovade självbestämmande kvarstår det indonesiska förtrycket.
FN finns på plats i världens konflikthärdar även efter att media har åkt hem och strålkastarljuset släckts. FN:s insatser före, under och efter konflikter gör livet bättre för miljoner människor varje dag. I omkring 100 länder finns också FN-förbund som ger stöd till människor på gräsrotsnivå, bland annat genom samarbete med FN-förbund i andra länder. Svenska FN-förbundet har ett antal sådana samarbeten till förmån för bland annat demokrati, jämställdhet och kamp mot hiv/aids.
FN-förbundet har under våren haft besök av vår systerorganisation i Kongo och av företrädare för folket i Västsahara. De har pläderat för ökat svenskt och internationellt engagemang i dessa konflikter. Det är den svenska FN-rörelsens förhoppning att den svenska regeringen, som traditionellt har ställt upp för de fattiga och konfliktdrabbade, aktivt och tydligt vill uppmärksamma dessa och andra glömda konflikter – genom Förenta Nationerna.
Bilden: jag och Alexander Gabelic, Svenska FN-förbundets ordförande.
Varför låter du dig förströs av de yttre tingen? Ta dig tid till att lära något gott och hör upp med att fladdra hit och dit! Men också för en annan förvillelse ska du tag dig i akt: det finns nämligen dårar som mödar sig hela livet igenom men som saknar ett mål för sin vilja och sina tankar.
Så skrev kejsar Marcus Aurelius en kväll för över 1800 år sedan i sina anteckningar, när han var i Carnuntum i dagens Österrike. Vad föranledde denna anteckning? Endast tankar? Eller hade han denna dag blivit frestad av någon matriell lyx, någon vacker kvinna eller någonting annat i sin omgivning? Eller var det de ständiga krigen hans filosofiska själ var less på?
Jag kan ana honom, en gammal man, som sitter i ljuset av en oljelampa vid dagens slut och skriver sina funderingar, sina självbetraktelser. Han var filosofen som blev kejsare, kejsaren som tvingades föra krig hela sin regeringstid trots att han egentligen föredrog ett stillsamt liv i eftertanke. Jag föreställer mig honom denna dag, då han blivit irriterad på sig själv för att han distraherats av matriella ting, eller någon irrelevant konflikt mellan befälhavarna. Han sitter där och skriver dessa anteckningar för sin egen skull. De två första meningarna är en spontan tanke, en uppmaning till sig själv. Sen sitter han och funderar en stund, och skriver den sista meningen, varningen. Hans tankar den kvällen är lika giltiga idag, nästan två tusen år senare.
Marcus Aurelius självbetraktelser finns i bokform på svenska – läsvärt.
Idag har Alliansen äntligen lanserat sin gemensamma energipolitik, och därmed kunnat lägga en stor stötesten åt sidan. Kärnkraften kommer varken avvecklas eller byggas ut den kommande mandatperioden, vilket är klokt. Man satsar hårt på förnyelsebara bränslen, och har ett starkt fokus på klimatfrågan. Man säger också tydligt att man vill bjuda in Socialdemokraterna efter valet att delta i uppgörelsen, vilket vore utmärkt eftersom det ger en bredare förankring.
Något som jag tycker är viktigt är att man vill satsa mer på att få en miljövänligare transportsektor, exempelvis genom att bygga ut järnvägskapaciteten. Man vill också ge incitament för miljövänliga bränslen till de vägburna transporterna.
En viktig punkt i programmet är också att man vill se till att bryta oligopolet på energimarknaden i Sverige. De tre stora (Fortum, E-on och Vattenfall) har alldeles för stor makt och för lite konkurrens.
Som miljövän skulle jag gärna sett ett ännu tydligare miljöfokus, men jag är i stort sett nöjd med uppgörelsen. Framförallt är det viktigt att vi i alliansen är eniga.
DN:s korrespondent i Helsingfors kan rapportera om att de finska kråkorna har börjat angripa människor. Hitchcocks ”fåglarna” i verkligheten? Naturens hämnd?
Läs artikeln här;
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=552081&previousRenderType=3
Trinidad och Tobago visade sig vara en tuffare motståndare än väntat! Detta i kombination med att Sveriges spel var något tvekande gjorde matchen till en besvikelse för oss blågula. Nåväl, bättre lycka nästa gång. Men det hade varit fint med de där tre poängen…
I detta sammanhang vill jag också nämna att det är FNs internationella dag mot barnarbete på måndag (12 juni). Väldigt många av de fotbollar vi köper i affärerna är producerade av barnarbetare i Indien och Pakistan, där de ofta jobbar 14-timmars dagar och sliter ut händerna med detta tunga arbete. Vi svenskar köper 300 000 fotbollar varje år (sic!), varav en bråkdel är rättvisemärkta. För jodå, det finns rättvisemärkta fotbollar! De garanterar hyfsade arbetsförhållanden för arbetarna. Det är en enkel sak för oss att välja en sådan boll, och det gör stor skillnad för producenterna. Köp rättvisemärkta bollar nästa gång! I synnerhet om du ska köpa en fotboll på måndag.
|
Läsning just nu Walden, av Henry David Thoreau.
Filosofen som inte ville tala - ett personligt porträtt av Ludwig Wittgenstein, av Sten Andersson.
Mao och den stora svälten, av Frank Dikötter.
|
