Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
När jag var 8-10 år drömde jag om att en gång bli så rik att jag skulle kunna köpa en ost och kunna ta en stor tugga av den.
 
Den verkligheten, där en stor tugga ost är en avlägsen dröm om rikedom, känner inte många politiker i Sverige idag. Jag har levt det livet, och jag vet att många gör det även idag. Ibland när jag pratar om detta får jag reaktionen att jag borde vara Socialdemokrat, eftersom ”de tar hand om de som har det fattigt”. Men det var i Socialdemokraternas Sverige jag växte upp och upplevde detta. Deras fina retorik om ”att alla ska med” är ett skämt. Det är dags för maktskifte, jag vill ha en regering som inte kedjar fast människor i det utanförskap och bidragsberoende som jag själv växt upp i.
 

Idag fick jag ett stort paket från Adlibris. 13 pocketböcker råkade det bli, när jag skulle beställa två böcker förra veckan. Många av dem är böcker jag velat ha länge, men inte köpt tidigare. Här kommer en lista och korta kommentarer;
 
Ayn Rand; ”The Fountainhead” och ”Och världen skälvde” – två (gigantiska) romaner som innehåller tankar som fått filosofer och ekonomer att häpna i 60 år. Har påverkat liberaler starkt ända sedan dess.
 
Conn Iggulden; ”Kejsaren – kungars död” och ”Kejsaren – Svärdens fält”. Två romaner i kejsarserien om Caesar. Inte särskilt djuplodande, men lättsam läsning i hängmattan.
 
Joseph Conrad; ”Mörkrets hjärta”. Klassisk bok från 1902 som skildrar den belgiska hänsynslösa exploateringen av Kongo. Ska vara mycket suggestiv och har påverkat många författare under 1900-talet.
 
Steven Saylor; ”Romarblod”. En deckare som utspelar sig i antikens Rom. Mer hängmatteläsning.
 
Karen Armstrong; ”Myternas historia”. En bok om myternas betydelse för människan, från stenåldern till idag. Armstrong är en mycket kompetent författare som bland annat skrivit ”historien om Gud” och ”Muhammed – en biografi”. Båda dessa böcker är mycket givande, så jag anar att även denna är bra.
 
Rolf Edberg; ”av samma stoff som stjärnor”. En bok med urval ur Edbergs skrifter. En miljökämpe som skriver extremt vackert och ödmjukt om människans härjningar i världen och vår plats i helheten. Han är en av mina absoluta favoritförfattare. Tidigare Edberg har varit ambassadör och riksdagsman, och var redan på 60-talet en miljökämpe.
 
Owe Wikström; ”långsamhetens lov” och ”ikonen i fickan”. Två böcker om vikten av att ta det lungt och inte stressa igenom livet.
 
Harry Martinsson; ”aniara” och ”vägen till klockrike”. Martinsson är en annan favoritförfattare, framförallt har jag fastnat för ”kap farväl”, men är även mycket fascinerad av Aniara, som jag nu äntligen också äger.
 
Sven Lindqvist; ”ökendykarna” är en skildring av en resa genom saharaöknen, en bok om uppbrott och förvandling, om att uppfylla sina drömmar. Samtidigt en skildring i korta stycken av öknens alla skiftningar.
 
Häromdagen köpte jag även ”liv och död i antikens rom” på ett antikvariat här i stan. Oerhört fascinerande att läsa om vardagslivet för romarna, inte bara den rika överklassen. Det står om matvanor för de fattiga, hur man såg på sex och preventivmedel, hur man botade sjukdomar och hur man såg på döden. Mycket intressant.
 
Så nu har jag lite att läsa i höst! :-)
 
 
 

Ikväll var jag på ett mycket intressant seminarium om företagande och integration som Centerpartiet i Kalmar ordnade. Två kvinnor med invandrarbakgrund som idag är egna företagare berättade, och detta kompletterades av att Almi och regionförbundet berättade hur de kan hjälpa till. Mycket trevligt mingel som ledde till nya kontakter, samt god brasiliansk mat till gjorde kvällen komplett.

När man går på a-kassa borde det för övrigt vara möjligt att starta upp ett företag även om det inte är på heltid, utan som en hobbyverksamhet vid sidan av. Så länge det är i så liten skala att det inte hindrar en att ta ett heltidsjobb borde det inte spela någon roll. A-kassan ska ju täcka upp för det där heltidsjobbet man inte har, och vad man gör vid sidan av på fritiden borde inte spela någon roll vare sig man jobbar eller är arbetslös. Det viktigaste är ju att man står till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söker jobb. Om man är duktig och sköter sitt jobbsökande tycker jag att man borde få starta och driva en liten verksamhet vid sidan av.

Idag skrev jag en insändare där jag nämnde ett uttalande av LO-basen Vanja Lundby-Wedin. Jag googlade henne och upptäckte till min förvåning att min blogg ligger tvåa på google när man söker på ”Vanja Lundby-Wedin” endast slagen av sifo. Söker man på ”vanja lundby” ligger jag överst. Roligt och oväntat! Förhoppningsvis kan jag hjälpa till att berätta om hennes vansinniga tanke om att Sverige inte behöver fler företag. Läs här: http://www.niklascarlsson.se/2006/08/vanja-lundby-wedin.html

Ibland funderar jag på om det är meningsfullt att syssla med vardagspolitik. Fastighetsskatten, taket i a-kassan, språktest för invandrare. Viktigt? Ja, på ett sätt. Men i ett annat perspektiv kan jag bli skitförbannad på att valrörelsen handlar om saker som detta, när det finns människor som kan utplåna livet på jorden med några knapptryckningar. Där har vi ett problem som får fastighetsskatten att kännas totalt oviktig. Varför finns inte detta med i den politiska debatten? Är det ett för stort problem? Är det för långt borta, trots att det kan drabba oss så hårt?

Det finns en teori om varför vi inte har fått kontakt med någon utomjordisk civilisation. Den går ut på att när en civilisation nått en så hög teknisk nivå att kommunikation med dem skulle vara möjlig (radio) så dröjer det inte länge innan de har utplånat sig själva med massförstörelsevapen, som också ligger på ungefär samma tekniska nivå. Vare sig det ligger något i detta eller inte så är det en fruktansvärt skrämmande tanke.

Vi har haft kärnvapen i 60 år, och under denna tid har det redan skett flera misstag som kunnat leda till total utplåning. Hur ska vi kunna leva med dessa vapen i all framtid utan att någon tillslut gör ett misstag som leder till totalt kärnvapenkrig?

Det är inte sannolikt att vi skulle lyckas avskaffa alla kärnvapen på jorden, vi människor är alldeles för misstrogna mot våra motståndare. Så länge man kan misstänka att fienden har kärnvapenkapacitet avskaffar man inte sina egna. Med andra ord lär vi ha kärnvapnen kvar ända tills den olyckliga dag då någon trycker på knappen och denna vilande monstruösa kraft släpps lös över oss alla. Troligen är den dagen inte särskilt långt borta.

Kanske skrev vi på vår dödsdom för 61 år sedan, och det är omöjligt att stoppa det. Kanske sitter vi i dödscellen och väntar på avrättningen, lyckligt ovetande och sysselsatta med våra vardagliga bekymmer om fastighetsskatt och a-kassetak.

Vansinne, det är vad det är.

Idag har jag deltagit i en liten turné runt Kalmar län med de fyra ettorna på allianspartiernas riksdagslistor i länet, Sverker Thorén (fp), Chatrine Pålsson (kd), Anders Åkesson (c) och Jan R Andersson (m). Vi åkte Oskarshamn-Västervik-Hultsfred-Kalmar. Det var faktiskt både trevligt och roligt, det är ett bra gäng.

Det är också en ”historisk” händelse, det har aldrig skett tidigare att alla partiernas ettor gör något tillsammans på detta sätt. Men det gick alldeles utmärkt och vi var tämligen eniga i allt vi sade och gjorde.

Det blev bra mediatäckning med reportrar på alla orter, och vi han även med att prata en hel del med folk på gatan. I Kalmar råkade jag i samtal med en skåning som började med ”jag är inte rasist, men…”. En timme stod jag och pratade med honom, vi hade olika åsikter om en hel del. Men det är det fantastiska med demokrati, alla får ha sina åsikter och även ventilera dem.

Osynliga partiet ställde upp sig mittemot oss i Kalmar med en stor banderoll med ett angrepp på moderaterna. Angreppet var en typisk plattityd (moderaterna vill ge mer pengar till de rika). Medelåldern bland dessa aktivister var kanske 16-17 år, och ingen av dem verkade särskilt insatt i vad de ville förmedla. Nåväl, även de har rätt att säga vad de tycker. Jag tycker för övrigt att det var roligt att de var där, det livade upp det hela lite.

Idag har vi delat ut ett ”bäverdiplom” till en kreativ, företagsam och envis tjej som förkroppsligar Centerpartiets politik. Sofi Sjöström från Nybro har kämpat mot paragrafryttare och stelbenta byråkrater för att kunna starta sitt företag.

På förmiddagen fick jag jobba med att förbereda det hela, och vid 14 delade vi ut priset till Sofi i hennes butik. Hon fick ett fint inramat diplom, en bäver i form av ett mjukdjur, blommor och en tårta. Två tidningar deltog, och jag tror alla blev nöjda och glada. Efteråt bjöd vi på kaffe till tårtan och satt ner och pratade med Sofi en stund. Roligt och givande!

På bilden ser ni Sofi tillsammans Anders Åkesson (etta på centerns riksdagslista i Kalmar län) som delade ut diplomet. Notera bävern som hänger över diplomet!

Ikväll har vi haft en trevlig träff med Centern i Kalmar stad, ute i Kalmar Norra koloniområde. Jag berättade lite om kolonirörelsens historia och nutid. Åkesson pratade lite om valrörelsen och om den kinesiska etableringen i Kalmar.

Igår var jag på mitt första styrelsemöte i Svenska FN-förbundet, efter att ha blivit invald som ordinarie ledamot vid kongressen i juni. Mötet var i Stockholm, så jag fick kliva upp vid femtiden och flyga upp. Kom hem igen vid 23-tiden. Mötet var intressant, vi hade många bra diskussioner om allt från förbundets medlemstidning till situationen i Libanon. Det är verkligen stimulerande att dryfta så vitt skilda frågor med en samling skarpa hjärnor. Jag är helt och fullt övertygad om att jag kommer trivas alldeles utmärkt med mitt nya uppdrag, och jag tror att jag också kommer att kunna bidra positivt till förbundets arbete.
 
Efter mötet hann jag med en snabbvisit på Centerns kontor i gamla stan också.
Alliansens gemensamma manifest som presenterades idag är ett historiskt dokument på flera sätt. För det första är det första gången som borgerligheten presenterar ett gemensamt valmanifest, och det visar tydligt deras samarbetsförmåga och att de fyra partierna tillsammans är regeringsfähiga. För det andra är det ett dokument som kan vara en tydlig markör för Sverige, en vändpunkt för samhället om vi i alliansen vinner valet.
 
Politiken som presenteras är ansvarfull och genomtänkt, och kommer hjälpa Sverige att må bättre. Framförallt är det en stor satsning på jobb och miljö, men även andra områden så som jämställdhet och vård är framträdande områden. Jag är oerhört nöjd med manifestet och känner inte att vi tappat något avgörande i kompromissandet mellan partierna. Det är en mycket bra politisk grund att stå på för de kommande fyra åren, och även bortom dem.

Appropå Folkpartiets förslag om en svenska litteraturkanon… Jag föreslår följande;Årsbarn med plejaderna av Rolf Edberg.En helt fantastisk bok om jorden, naturen, människorna, världsalltet. Hur allt hänger ihop, hur vi brukar och missbrukar naturen, hur vi är en del av allt. En bok att läsa, reflektera kring och bli ödmjuk av.Kap farväl av Harry Martinsson.Den första boken jag läste av H.M. och förundrades över. Fantastisk beskrivning av en fattig pojkes resor jorden runt som sjöman i början av 1900-talet. Säger en hel del om Sverige och världen.Självbetraktelser av Marcus Aurelius.Skriven för närmare 2000 år sedan, men lika aktuell idag. Den romerske kejsaren och stoiske filosofen Aurelius skrev dessa noteringar till sig själv, och innehåller mycket klokt om livet och döden och vad som verkligen betyder något. Två millennier senare grubblar vi på exakt samma saker.Världen skulle blir bättre om alla läste dessa böcker, i synnerhet den första och den sista.För övrigt håller jag inte med folkpartiet om att vi ska ha en litteraturkanon. Tanken är bra, men det är inte politikernas sak att bestämma vad som ska läsas. Samtidigt som vi pekar ut vad som ska läsas pekar vi ju ut vad som inte behöver/ska läsas. Det finns många verk som även jag anser ingår i allmänbildningen att ha läst, men det är farligt att börja bestämma från statens sida vilka dessa är.

Copyright Niklas Carlsson © 2013