Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Har spenderat senaste veckan i Stockholm och Tierp. Det var styrelsemöte i FN-förbundet fredag-lördag. Det var mycket intressant, särskilt en låååång diskussion om mellanösternproblematiken. Givande.

Från lördag kväll till måndag morgon var jag till Tierp och hälsade på morsan. Trevligt, det var jättelänge sedan sist. Åkte också till Gävle en sväng där vi hälsade på brorsan och brorsonen. Kul att se den lille krabaten, har ju bara träffat honom en gång förut. På förmiddagen var jag förresten och hälsade på min gammelmormor Hilda, 101 år. Fascinerande att träffa två nära släktingar på samma dag med över 100 år i åldersskillnad…

Måndag-tisdag var jag i sthlm med jobbet. Måndagen inleddes med tåg till sthlm och lunch med Therese Bengtsson, pressek på jordbruksdepartementet. Eftermiddagen ägnades åt ett besök hos PR-byrån Westander, där vi pratade om hur lobbying fungerar och hur man når ut i media. Inget av det var nytt för mig, men ändå inspirerande och roligt. Kvällen spenderades tillsammans med Axklo på ett par ölhak, socialiserandes. Under tisdagen deltog vi i ett seminarium om platsmarknadsföring. Mycket intressant att höra om Stockholms arbete kring ”capital of Scandinavia”.

Jag var helt utmattad när jag kom hem igår kväll, sovit som en stock inatt. Men nu känner jag mig hyfsat utvilad.
Idag beställde jag två biljetter till New York i april till mig och Erica 😀

7890 kr ToR för oss båda, helt ok pris.
I helgen kom Erica, farsan och hans fru Anja hit till Vimmerby. Vi övernattade på Fredensborgs herrgård och åt julbord. Väldigt trevlig miljö, väldigt god mat (bästa julbord jag ätit faktiskt) och mycket bra service. Rekommenderas! Men man ska helst bo i den äldre herrgårdsdelen, de nybyggda hotellrummen är inte riktigt lika fina (själva rummen är bra, men badrummen är trista). Hur som helst var det mycket lyckat!


Inatt har jag inte sovit så mycket, då jag utövat intellektuell brottning med Franciskus av Assisi.Han levde under början av 1200-talet. Familjen var välbärgad, och Franciskus levde loppan i ungdomen, med prylar, fester, musik och kvinnor i överflöd. Efter en tid i fängelse och en tids sjukdom kom han dock till insikt om hur ytligt och innehållslöst hans liv var, och hur kedjad man kan vara av ägodelar. Detta kombinerat med en uppenbarelse gjorde att han radikalt ändrade livsföring. Han skänkte bort allt han ägde (allt! Inklusive kläderna på kroppen. Han iklädde sig en enkel brun klädnad med ett rep runt midjan) och fortsatte hela livet att ge av sig själv till andra. Han utsträckte sin kärlek till alla medmänniskor och även djuren (det finns en berömt målning av Franciskus predikandes framför fåglar), och fann en glädje och kärlek till livet.

Vem har väl inte känt sig kedjad av alla ägodelar och måsten? Visst är det inspirerande att frigöra sig från dessa ting och ägna sig åt glädjen, kärleken och generositeten i livet! Hans tankar om enkelheten, kärleken till allt liv, givmildheten och andligheten gör honom mycket lik Buddha – en kristen variant av Buddha skulle man kunna säga. De kom också båda från välbärgade familjer men insåg på toppen av det matriella välståndet att livet var tomt, en extensiell tomhet som inte kunde botas av matriella ting, om än kanske dövas något. De lämnade båda detta bakom sig och valde ett liv i enkelhet och fattigdom. Jag lockas av allt detta, det enkla livet utan prylar, ett liv i kontemplation. Jag kan kanske tro på någon form av högre makt, dock opersonlig sådan – snarare ett mönster eller underliggande kraft än någon slags personlig Gud som intresserar sig för människans liv och leverne. På det sättet lutar jag mer åt buddismen än kristendomen, men jag avfärdar även buddismen eftersom jag tycker den är allt för livsfrånvänd (och jag tror inte på reinkarnation, och inget liv efter detta överhuvudtaget).

Eventuellt kan jag hålla med den negativa teologin, som hävdar att det enda vi kan säga om Gud (jag gillar egentligen inte att använda begreppet Gud alls, eftersom det ger föreställningen om någon slags existerande varelse, när det snarare handlar om någon slag kraft eller mönster. Men i brist på bättre uttryck så får det duga. ) är vad ”han” inte är. Till exempel kan vi säga att Gud inte är begränsad, eller att Gud inte är greppbar, att Gud inte är en varelse. Bara genom att använda språket för att tala om ”honom” så har vi applicerat vårt mänskliga tänk på honom, och redan där har vi gjort fel. Denna tradition finns inom vissa delar av kristenheten, så där skulle jag eventuellt kunna ansluta mig till den synen de har. Men grundbulten i all kristendom är naturligtvis att gud blev människa, och det kommer jag nog aldrig kunna tro. Om det finns Något som är gud så tror jag inte att denna Någon är intresserad av människors liv och leverne, detta Något står långt bortom sådant (mer som tankarna på primus motor, den förste röraren, i antikens tankevärld, främst Aristoteles).

Detta innebär också att jag inte tror att det finns någon synd ur detta Någots (guds) perspektiv, och därmed inget Straff. Däremot kan vi naturligtvis förbryta oss mot skapelsen (återigen ett ord i brist på ett bättre), alltså ”synd” ur vårt perspektiv. Till exempel att förstöra miljön eller ta liv. Nåväl, nog om detta för tillfället.

Låååånga möten idag. Delvis bra möten, men alldeles för långa. Det är en konst det där, att hålla korta möten. Nåväl, huvudsaken är att vi kom fram till en del nyttigheter för projektet.

Igår kom Torsten Jansson från New Wave Group till Vimmerby och föreläste. Mycket intressant, han har byggt upp sitt företag från noll till flera miljarder. En väldigt okonventionell koncernchef, med stor prilla innanför överläppen, jeans med gällivarehäng och en kavaj som han inte ser ut att trivas i men har för att han måste. Ser ut som en bilmekaniker eller något åt det hållet. Båda fötterna på jorden, men med stora visioner. Mycket expansiv, nästan aggressivt tänk. Ledord så som no fear, no limits, second place is the first loser och så vidare. Dessa på engelska bara för att retas! :-)

Han har som bekant köpt Kosta-Boda och Orrefors glasbruk och håller på förvandlar dessa från förlusföretag på ruinens brant till lönsamma prestigeföretag. Han har dessutom engagerat sig i dessa småorter med stora investeringar i julmarknader, affärer med mera. Spännande!

Idag offentliggjordes 300 fotografier från finska vinterkriget, som varit censurerade fram till idag. De visar krigets helvete, med bestialism, kannibalism, lidanden och skräck. Mycket detsamma som vi ser i till exempel Irak idag.

Här är ett klipp ur DN:s artikel:
”Bakom en av bilderna har stridsfotografen med en blyertspenna antecknat att ”fienden hade slaktat ett par patrullmedlemmar och ätit upp största delen av dem”. Resterna av kropparna finns kvar. På andra bilder visas döda soldater som någon skurit stora bitar av och bredvid ligger en övergiven matback och avgnagda revben. På baksidan finns en anteckning om att finländarna hann upp de flyende ryska kannibalerna och nedgjorde dem. Människoköttet fanns fortfarande kvar i deras ryggsäckar.En del av bilderna hade varit mycket komprometterande för Finland efter krigsslutet. Enligt bildtexterna föreställer de ryska krigsfångar som tvingats ut för att ”trampa mina” på ett fält.”Fruktansvärt.

UNEP (United Nations Environment Programme) har dragit igång en kampanj, BillionTree Campaign, som går ut på att en miljard träd ska planteras nästa år. Vi alla kan hjälpa till, och anmäla våra planteringar till hemsidan. (Som kuriosa kan förresten nämnas att min husgud Rolf Edberg var en av initiativtagarna till bildandet av UNEP.)

Jag har alltid gillat träd, men på senare år har jag utvecklat ett mer…. andligt (i brist på bättre ord) förhållande till dem. Jag tilltalas av deras långsamhet och deras perspektiv på tillvaron. De skänker mig lugn.

Här är några tänkvärda citat om träd som jag plockat från kampanjens hemsida:

”If you are thinking a year ahead, sow a seed. If you are thinking ten years ahead, plant a tree.”
Chinese poet, 500 BC

He who plants a tree loves others beside himself.”
English proverb

”The best friend on Earth of man is the tree. When we use the tree respectfully and economically,we have one of the greatest resources of the Earth.”
Frank Lloyd Wright

”They are beautiful in their peace; they are wise in their silence. They will stand after we are dust.They teach us, and we tend them.”
Galeain ip Altiem MacDunelmor

A society grows great when old men plant trees whose shade they know they shall never sit in.”
Greek proverb

”Even if I knew that tomorrow the world would go to pieces, I would still plant my apple tree.”
Martin Luther

Trees are poems that Earth writes upon the sky. We fell them down and turn them into paper, that we may record our emptiness.”
Kahlil Gibran

”If what I say resonates with you, it is merely because we are both branches on the same tree.”
W. B. Yeats

”A tree is our most intimate contact with nature.”
George Nakashima, woodworker

”A tree uses what comes its way to nurture itself. By sinking its roots deeply into the earth, by accepting the rain that flows towards it, by reaching out to the sun, the tree perfects its character and becomes great. … Absorb, absorb, absorb. That is the secret of the tree.”
Deng Ming-Dao, Everyday Tao

”Plant trees. They give us two of the most crucial elements for our survival: oxygen and books. ”
A. Whitney Brown

”Each generation takes the Earth as trustees. We ought to bequeath to posterity as many forests andorchards as we have exhausted and consumed. ”
J. Sterling Morton

”To me, nature is sacred; trees are my temples and forests are my cathedrals.”
Mikhail Gorbachev

God has cared for these trees, saved them from drought, disease, avalanches, and a thousand tempests and floods. But he cannot save them from fools. ”
John Muir

The forest is a peculiar organism of unlimited kindness and benevolence that makes no demands for its sustenance and extends generously the products of its life and activity; it affords protection to all beings.”
Buddhist Sutra

People who will not sustain trees will soon live in a world which cannot sustain people. ”
Bryce Nelson

Jag läste precis en mycket tänkvärd artikel om synen på framtiden. Mannen som skriver är uppväxt under 60- och 70-talen, och beskriver den syn han som barn hade av framtiden. Det var en självklarhet att vi skulle ha koloniserat mars, ha flygande bilar á la Jetsons und so weiter. Alternativt skulle vi ha genomlevt ett globalt kärnvapenkrig och därefter leva vidare i ruinerna, någonting åt Mad Max-hållet.

När jag växte upp under 80- och 90-talet hängde dessa framtidsvisioner till viss del kvar, långt in på 90-talet var år 2000 inte ett årtal, det var en vision om framtiden (á la Jetsons). Men framtidsvisionerna började naggas i kanten ganska rejält redan under slutet av 80-talet. Dagens kids delar inte alls de tidigare framtidsvisionerna. De flesta har svårt att föreställa sig en framtid för människan alls, många föreställer sig att vi lever på det yttersta, nära utplåningen. De har svårt att föreställa sig att vi finns kvar om 100 år, och absolut inte om 500 eller 5000 år. Jag delar tyvärr denna syn till stor del. Det känns som vi lever på sluttampen av människans historia, vi börjar nå den gräns där vi inte kan överleva våra egna vapen och vår egen ohållbara livsföring. Men det var inte poängen. Poängen är att det är intressant att se hur bilden av framtiden har förändrats så kraftigt på en generation. Vi har kollektivt tappat framtidstron.

Idag fick UD:s folkrättsrådgivare Marie Jacobsson ett mycket viktigt uppdrag inom FN, nämligen som ledamot i FN:s folkrättskommission. Kommissionen har som uppdrag att utveckla den internationella rätten, något som är ett extremt viktigt uppdrag idag när internationell rätt håller på omdanas. Vi går mer och mer mot ett ifrågasättande av statssuveräniteten (en princip som gällt sedan Westfaliska freden 1648) till förmån för mänskliga rättigheter. Ett konkret uttryck för detta är tanken om R2P, responsibility to protect, som går ut på att världssamfundet måste reagera när folkmord utförs inom ett lands gränser. Statssuveräniteten och tanken om att något är ett lands inre angelägenheter ska inte få hindra omvärlden från att stoppa folkmord.

Detta är extra aktuellt idag eftersom Sudans regering nu godtagit en FN-styrka på 17 000 man i Darfur. Afrikanska unionens allt för dåligt utrustade trupper har inte kunnat stoppa folkmordet som pågår. Kofi Annan har förhandlat fram detta som en av de sista åtgärderna i sitt ämbete. Ban Ki-Moon kommer inte få det lätt att fylla Annans plats efter årsskiftet.

Copyright Niklas Carlsson © 2013