Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.

Idag har jag kört en runda i Vimmerby kommun och tittat på olika sevärdheter. Bland annat ”bullerbyn” och ”Katthult”. Alltså där filmerna om barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga spelades in. Ställena heter egentligen något annat, därav citationstecknen. Hur som helst var det roligt att se dessa platser som man har starka känslor till. De var minde i verkligheten än de känns i filmerna, men så är det ofta med platser man ser på tv.

Ikväll fick USAs hårt kritiserade och tydligt krigiska försvarsminister Donald Rumsfeld gå. Formellt avgick han, men det är tydligt att han fått gå som en konsekvens av Demokraternas starka framgång i kongessvalet. Rumsfeld har näst presidenten varit den främste symbolen för kriget i Irak, ett krig som blivit allt mer impopulärt hos de amerikanska väljarna och den huvudsakliga anledningen till republikanernas tillbakagång i valet.

Rumsfeld ersätts av tidigare CIA-chefen Bob Gates. Gates är känd som en stark förespråkare för att använda militärt våld i kampen mot terrorism. Jag kan inte låta bli att undra hur president Bush tänkte när han valde ny försvarsminister. Uppenbarligen ersatte han en hök med en annan hök. Vill han fortsätta bedriva sin krigiska politik, men insåg att Rumsfeld som person blivit en belastning? Valet av Gates tyder i vilket fall inte på någon vilja att gå en fredligare väg.

Ur min synvinkel som fredsvän och aktiv inom Svenska FN-förbundet kan jag inte dra andra slutsatser än att George W Bush har ersatt pest med kolera.

Vimmerby torg. Framför mig det vackra rådhuset från böran av det nittonde århundradet, med andra ord snart 200 år gammalt. Där inne har mycket dryftats genom åren, många pannor rynkats och många beslut fattats. Rådhuset ger en mycket trevlig fond till Vimmerbys mycket trevliga torg. Men för tillfället är det inte denna byggnad som är mitt mål. Istället går jag förbi till höger om rådhuset, över gatan till stadshuset.

Stadshuset i Vimmerby är (precis som på många andra ställen i Sverige) en kompakt, fyrkantig monsterkloss i brunt tegel. Byggnaden ger klara associationer till Sovjet. Fruktansvärt anskrämlig och inget som stolt nämns i turistbyråns informationsmaterial.

När man kliver in genom dörrarna tar man samtidigt ett steg drygt 30 år tillbaka i tiden. Här har inte mycket förändrats, om något. I den alldeles för stora och tomma foajen kompletteras de bruna tegelväggarna med en grön heltäckningsmatta och orangea detaljer. Om man tror att man ska mötas av en välkomnande miljö så tror man fel. För att komma vidare in i byggnaden måste man passera genom en orange ståldörr i en glasvägg (ingen modern glasvägg förstås, utan en orginal från 70-talet). För att komma igenom denna dörr måste man bli insläppt av receptionisterna, som själva sitter innanför en glaslucka i den bruna tegelväggen. Oftast sitter de i telefon så man får vänta en liten stund.

När man väl tagit sig vidare genom dörren står man mitt emot en vägg med stängda bruna dörrar. Där innanför sitter tjänstemän. Flitens lampa lyser, men tränger inte ut till besökaren. Nåväl, där kan man gå till vänster och ner för en trappa. En våning ner står man då utanför stadshusets café. Ingen öppen planlösning förstås, nej man måste gå in genom en (röd) stål- och glasdörr. Naturligtvis är caféer i orginalskick från tidigt 70-tal.

I ett hål i tegelväggen huserar kommunens mattant. Här kan man köpa lite fika, och på eftermiddagarna serveras frukt för en femma. Längs väggarna finns väggfasta soffor i röd vinyl, med största sannolikhet orginal. De är i gott skick, så slitstyrkan i vinylen kan man inte klaga på. De har trots allt nötts av fikasugna tjänstemän och politiker i säkert över trettio år. Jag funderar över allt som inofficiellt har beslutats i dessa vinylsoffor, för att sedan klubbas igenom i mer formella sammanhang. Man kan inte överskatta betydelsen av det kommunala caféet. Varje dag vid halv tio på förmiddagen och tre på eftermiddagen töms i princip resten av sovjetklossen och alla samlas här. Oftast sitter man i samma konstellationer som man arbetar, men det finns i alla fall en god möjlighet att ta en fika med chefen, snacka lite skit med någon tjänsteman från en annan avdelning eller växla några ord med datateknikerna.

Byggnaden är ett hån mot all estetik, interiören är deprimerande. För fem år sedan hade jag förordat total demolering snarast. Men nu kan jag ändå inte hjälpa att jag är lite fascinerad av huset, mest interiören. Det är ett monument över sin tid, och borde kanske k-märkas eftersom hela inredningen i princip är komplett och orörd. Jag är särskilt fascinerad av (de egentligen hemska) färgkombinationerna i foajen, och av inredningen i caféet. Kanske är det för att de påminner mig om hur mycket såg ut när jag var barn, kanske är det något annat.

Vilket roligt jobb jag har! Fritt, kreativt och utvecklande. Idag har jag bland mycket annat diskuterat mediastrategier för Astrid Lindgrens jubileumsår. Kul!

För övrigt anser jag att Carl-Johan Vallgren borde få en stol i Svenska akademien. Mannen är ett geni, en intellektuell gigant. Han hanterar svenska språket helt fantastiskt, och dessutom är han em mycket begåvad musiker, med ett mycket underhållande satiriskt drag.

Äntligen har jag skaffat internet även i min veckopendlingslägenhet i Storebro! Det var lite bökigt eftersom jag inte skaffat något fast telefonabbonnemang här, men jag hittade ett schysst erbjudande från Telia. Det är trådlöst internet via 3G. PC-kortet till laptopen gick på 800 kr, och sen betalar man 89 kr i månaden. Det är gratis att surfa 19-07 och helgerna. Övrig tid är det dyrt, 15 kr/mb, men jag använder det bara på kvällarna så det spelar ingen roll.

Däremot har jag lite svårt att få bra mottagning i lägenheten, jag har gått runt och letat efter bästa stället. Det blev vid fönstret i köket, där får jag tre staplar av fem i mottagning. Inte bra, men okej. Om det inte finns någon 3G-täckning går den över till vanligt gsm med gprs. Det duger väl för att kolla mailen kanske, men det är ju inte särskilt roligt att ligga på 20-30 kbps. Så det gäller att hålla sig där det finns 3G-täckning.

Idag har jag också hittat ett bra och prisvärt alternativ till Macromedia Flash MX, som kostar runt 9000 kr. Istället kan man göra sina flashanimationer i Swish, som kostar en tiondel ungefär. Inte lika avancerat såklart, men det duger för det jag tänkt göra.

För övrigt går jag och klurar på att återuppta en sajtidé jag hade för ungefär sex år sedan, som har potential att bli något riktigt stort. Jag grämer mig lite över att jag inte satsade hårdare på den förra gången, då kunde jag ha varit stenrik idag, och haft väldigt med arbetet. Jag byggde hela sajten och den bakomliggande tekniska lösningen, men sen orkade jag inte engagera mig ordentligt i att få besökare och användare. Men som sagt, det kan vara dags att ta upp detta igen.

 
Idag har jag deltagit i China Baltic Business Forum i Kalmar, där svenska och kinesiska företag och organisationer kan träffas för att inleda samarbeten och utbyta erfarenheter. Intressant med alla människor, men tyvärr var föreläsningarna inte lika intressanta.
 
Under eftermiddagen blev jag uppringd av en journalist från Kalmar läns tidning som intervjuade mig om mitt utträde ur svenska kyrkan (som jag genomförde förra veckan). Hon ställde vettiga frågor, så jag hoppas artikeln blir någorlunda rättvisande. Det är en komplex fråga som egentligen kräver långa samtal för att reda ut.
Det har hänt en hel del den senaste veckan, sedan jag skrev sist. Ministrar som avgått, tal om militärkupp i Irak med mera. Det har dock varit lite för hektiskt de senaste dagarna för att jag ska ha hunnit reflektera särskilt mycket kring dessa händelser. Veckan har gått åt till att förbereda allting innan jag ska börja nya jobbet på måndag. I tisdags skaffade jag en etta i Storebro utanför Vimmerby, som jag ska ha som övernattningslägenhet i veckorna. Dessutom har det varit massa krångel med bilen, som jag ju nu kommer vara helt beroende av, så det har gått åt en del tid till att fixa den.
 
Skaffat mig en LP-spelare och lyssnat på mina gamla plattor! Roligt! Skaffat mig en ny mobiltelefon, en SonyEricsson k750i, med Teliaabonnemang så jag kan ringa Erica gratis eftersom jag inte kommer ha någon fast telefon i lägenheten. Det är mycket att tänka på.
Nu har jag tackat ja till ett jobb i Vimmerby (!) som projektledartrainee på Vision Vimmerby, kommunens utvecklingsbolag. Det är en projektanställning som löper till nyåret 2007/2008. Jag ska arbeta med regional utveckling, att göra Vimmerby mer attraktivt. Det ska bli spännande! Jag börjar 23 oktober.

”Dam 1: Det är så hemskt vart världen är på väg…
Dam 2: Ja, jag vet. Göran Persson slutar som statsminister…
Dam 1: Och i Göteborg eldar de upp bilar. Jag vågar knappt köra längre, tänk om det skulle vara en sån där bomb i bilen?
Dam 2: Och Konsum heter inte ens Konsum längre…
(Båda är tysta en stund).
Dam 1: Det blir nog ett tredje världskrig snart.
(Dam 2 nickar stilla).”

Från tjuvlyssnat.se :-)

DN – Nyheter – Ekologiska skulden tickar på

Enligt den brittiska organisationen New Economics Foundation infaller idag den ekologiska skuldens dag, vilket innebär att människan under den tid som gått sedan årskiftet nu förbrukat de resurser som skapas under ett år. Resten av året är vi alltså rent tärande när det gäller naturresursernas förbrukning och återväxt.

Den här punkten infaller allt tidigare på året, då vi förbrukar allt mer av resurserna allt snabbare. Bara på 20 år har tidpunkten tidigarelagts med två månader.

Copyright Niklas Carlsson © 2013