Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · demokrati : Debatt: dags för en ny Kalmarunion

Som EU-vän oroar det mig att detta kanske mest framgångsrika fredsprojekt i världen börjar knaka betänkligt i fogarna. Det talas om “Grexit” – att Grekland eventuellt lämnar unionen. Andra pressade ekonomier kan följa i samma spår. Allvarligast är dock indikationerna på att Storbritannien kan vara på väg att lämna. De konservativa under David Cameron vann valet för några veckor sedan, och utlovar en folkomröstning om landets EU-medlemskap 2017. Vi kan med andra ord stå inför en situation där ett av de starkaste och viktigaste länderna i EU väljer att lämna unionen, och det finns då en betydande risk att hela det europeiska samarbetet faller samman. Det är ingenting som jag önskar mig, men det är ett scenario som kan bli verklighet ganska snart. Detta i kombination med en ökad spänning i världen gör att vi måste fundera på hur framtiden ska mötas. Mot den bakgrunden vill jag slå ett slag för tanken på en ny Kalmarunion, men utökad till att vara en Nordisk-Baltisk Union (NBU).

Norden och Baltikum har en lång gemensam historia, och liknande politiska system och värderingar i de flesta av våra länder. Vi har också gemensamma utmaningar, till exempel relationen till Ryssland och miljön i Östersjön. Ett fördjupat samarbete, med det långsiktiga målet om en union, skulle stärka oss alla. NBU skulle ha cirka 33 miljoner invånare, och en ekonomi som ligger på runt tionde plats i världen – i nivå med Ryssland. Med en stark demokratisk och humanistisk tradition kan vi också bli en mäktig röst för mänskliga rättigheter, jämlikhet och demokrati runt om i världen.

Precis som vid tidigare försök finns det givetvis en rad praktiska hinder. Vissa av länderna är medlemmar i NATO, vissa är medlemmar av EU. Det finns olikheter i synen på migrationspolitik, försvarspolitik och andra områden. Vi har olika statsskick, med monarkier och republiker. Jag är dock övertygad om att dessa problem inte är oöverstigliga. EU lyckades föra samman betydlig mer heterogena länder, så förutsättningarna för NBU borde rimligtvis vara ännu bättre bara viljan finns.

En utmaning är att få en god maktbalans mellan “delstaterna”. Sveriges dominerande roll i Norden är dock inte alls lika tydlig som tidigare, så det borde vara lättare idag. Samtidigt finns det numera bland väljarna en ökad acceptans för gränsöverskridande samarbeten och att alla beslut inte fattas i sin nationella huvudstad. Genom att låta de nödvändiga gemensamma institutionerna spridas ut i alla medlemsländer kan maktkoncentration motverkas och säkerheten ökas.

Jag hoppas att EU håller ihop. Historien visar att ett fragmenterat Europa är ett blodigt Europa. Om EU överlever kan dock ett tydligt nordiskt-baltiskt samarbetsblock inom unionen bidra till en positiv utveckling. Och om EU, snabbt eller långsamt, faller samman är det klokt att redan nu börja forma andra samarbetsformer. Det sista vi vill se är ett trasigt Europa som domineras av starkt nationalistiska krafter och med ett makthungrigt Ryssland tätt inpå. En ny utökad Kalmarunion är ett bra motmedel.

Niklas Carlsson

Publicerad i Barometern idag.

Copyright Niklas Carlsson © 2013