Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · demokrati : En Nordisk-Baltisk Union

Förra veckan vann de konservativa under David Cameron valet i Storbritannien. En av deras tydligaste punkter på dagordningen är att landet ska genomföra en folkomröstning senast 2017, där det ska avgöras om man ska bli kvar i EU eller inte. Cameron betonade även detta i sitt korta segertal efter valet, så det är något som vi kan räkna med kommer ske. Att Storbritannien lämnar EU är därmed en högst realistisk tanke, som vi måste förbereda oss för. Tillsammans med valutaunionens problem och de stora ekonomiska problemen i många medlemsländer bäddar detta för ett stagnerande EU, eller till och med en upplösning av unionen. Ett fragmenterat Europa båda inte gott om man ser till historien.

Jag tror att det är hög tid att återuppliva arbetet för att skapa en Nordisk Union (NU), kanske till och med en Nordisk-Baltisk Union (NBU). De nordiska länderna har mycket starka historiska och kulturella band, och en politisk utveckling som är någorlunda samstämmig. De baltiska länderna står oss också mycket nära, i synnerhet Estland och Lettland. Gemensamt skulle vi också vara en regional stormakt och en stark global aktör. NBU skulle ha cirka 33 miljoner invånare och kvala in på topp 10-listan över världens starkaste ekonomier, starkare än till exempel Ryssland.

Norden och Baltikum

Norden och Baltikum

NU eller NBU är högst realistiska projekt, som sannolikt kan vara betydligt stabilare än EU. Med liknande ekonomiska, politiska och kulturella system borde inga extrema slitningar behöva uppstå mellan delstaterna. Sveriges tidigare dominerande roll i norden är idag inte lika tydlig, så jämvikten skulle vara ganska god. Det är också rimligt att delstaterna skulle ha långtgående självbestämmande, och framförallt ha gemensam säkerhetspolitik, utrikespolitik, migrationspolitik och handelspolitik. Rimligt är också att ha en öppen arbetsmarknad med gemensamma regler. Stora delar av finanspolitiken bör också vara gemensam. På sikt bör ett gemensamt statsöverhuvud utses.

Ingen delstat behöver bli dominant, och federationens organ behöver inte vara samlade i en huvudstad. Ett gemensamt parlament måste etableras och ha en fysisk plats – men det behöver inte betyda att alla andra organ ska flockas på samma ställe. En union mellan jämlikar, men utan ambulerande parlament så som Europaparlamentet idag.

Med uppenbara sprickor i EU, med en global (permanent?) finanskris och med ett allt mer aggressivt Ryssland känns En Nordisk-Baltisk Union som ett rimligt steg. Ökat samarbete kan påbörjas redan idag, med en förberedelse för att bilda en union kring 2020 om Storbritannien lämnar EU. Om Storbritannien stannar kvar och EU överlever är det inte lika bråttom att bilda en fullödig Union – men likväl ett mål att nå på lite längre sikt.

Copyright Niklas Carlsson © 2013