Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · foto : Ostkustleden, etapperna 8 och 7

Förra helgen blev det vandring igen, på Ostkustleden. I januari vandrade jag första etappen, från Lilla Hycklinge till Nynässtugan i Hummelns naturreservat och tillbaka igen samma väg (se inlägg här). Eftersom leden går i en cirkel med utgångspunkt i Lilla Hycklinge kan man gå både åt ”rätt” håll på etapp 1, eller ”fel” håll genom att gå etapp 8. I helgen blev det vandring på etapp 8 och etapp 7, med övernattning i en stuga som heter Hedvigsberg (fast det står Hällveberg på kartorna). Jag har gjort en ungefärlig karta över etapp 8 och 7, se här.

Första etappen (Lilla Hycklinge-Hedvigsberg, 18 km, som alltså är etapp 8 på ledbeskrivningarna) går genom vackra jordbrukslandskap och skogar. Efter 45 minuter tog vi första rasten, vid Nybogöl. Detta är en liten sjö i ett fint skogslandskap, där det finns möjlighet till bad, tältning och eldning. Gölen ska dock vara mycket djup och ha branta kanter, så var försiktig om du badar.

image

Nybogöl och Långsjön

Efter Nybogöl följer ett naturskönt skogslandskap där man går både stigar och traktorvägar mot Skrikebo, som man dock inte går igenom. På ett gammalt hygge pausade vi för lunchrast, och hade förmånen att följa en fin rovfågel på en klarblå himmel. Efter ytterligare ett par timmars vandring nådde vi fram till Långsjön, där det finns en fin rastplats intill vattnet. Leden passerar här också en liten höjd intill vattnet, där man har utsikt över hela sjöns längd. Efter en stunds vandring börjar man sedan komma in mot Stensjö by, som ägs av Vitterhetsakademien och vårdas med gamla lantbruksmetoder.

image

Stensjö by

Det tydligaste tecknet är de många kilometer av gärdesgårdar som ramar in åkrar och hagar. Inte ett elstängsel i sikte! Inne i själva byn står byggnaderna ganska tätt, så som det var förr. I en lada finns ett litet museum (kostnadsfritt) som berättar byns historia och om traditionellt arbete och liv i byn. När vi passerade byn var det fullt av liv med kor, höns, får och små lamm. Det är en riktig idyll, och helt klart värt ett besök även för den som inte vandrar! Virån passeras strax efter byn, och här blev vi riktigt sugna på att fiska! Det är dock inte tillåtet, så vitt vi vet. Leden följer sedan Viråns östra sida en bit, innan den återigen går över en bro västerut. På västra sidan av bron får man klättra upp för en liten brant, och ett rep finns utlagt för att underlätta.

image

Hedvigsberg / Hällveberg

När detta är avklarat är det bara någon kilometer genom skogen kvar till stugan Hedvigsberg, som visade sig vara väldigt trevlig. Där finns ingen el, och vatten hämtar man i brunnen. Däremot finns utedass, huggen ved, en öppen spis, en järnspis, ett flertal sängplatser och enkel köksutrustning. Vattnet i brunnen var gott. Två trötta vandrare ägnade kvällen åt fotvård, matlagning och samtal framför öppna spisen.

Andra etappen (Hedvigsberg/Hällveberg-Lilla Laxemar, 21 km, som alltså är etapp 7 på ledbeskrivningarna) bjöd på nya upplevelser. Tyvärr fick alltså David avbryta sin vandring efter ungefär en timme på grund av skavsår, och haltade istället bort till busshållplatsen i Fårbo, som har bussar mot Kalmar alla dagar i veckan.
image

Vi tog farväl vid en grusvägskorsning väster om E22:an, där jag fortsatte sydost och David nordost. Efter någon kilometer passerade jag E22:an, där jag kände mig som ett rådjur som sprang över mellan bilarna som vrålade förbi i hast. Kvickt försvann jag tillbaka in bland träden på andra sidan, in i lugnet. Man passerar skogsmarker vid Sippetorps gård, och det är lättvandrat och luftigt. När man närmar sig Figeholm går leden genom byns gamla utmarker, som numera är naturreservat. Här fanns miljoner vitsippor som fyllde marken mellan träden och buskarna. Bedårande vackert!

image

Figeholms utmarker

Jag valde att inte gå in i Figeholm, utan gick förbi samhället i skogen. Här finns dock en affär, så det går att fylla på förrådet om man vill. Det enda som saknades mig var dricksvatten, och det fick jag generöst nog fylla på hos ett äldre par i utkanten av samhället. Därefter går leden en bit längs ett elljusspår innan den viker av in i skogen igen.

Efter Figeholm går man på en före detta banvall, men markeringen att man skulle svänga in där var svår att hitta – det visade sig att trädet med markeringen hade huggits ner och låg i diket. Där Banvallen slutar når man fram till havet, och leden går upp på en bergsknalle intill landsvägen, med en betagande utsikt över havet och Blå Jungfrun. Här går man parallellt med landsvägen någon kilometer, och jag förnam en stark känsla av att stå utanför samhället och titta in, när jag utan att synas tittade på campingen på andra sidan vägen. Strax gick leden ut ur skogspartiet och förbi en golfbana, innan man strax därefter når fram till fornborgen Hägnad. Det är tydligt att det är ett strategiskt läge som behärskar sjövägen in till samhället.

image

Mellan Figeholm och Uthammars Udde

Mellan Hägnad och Uthammars Udde går leden i ett väldigt vackert landskap intill vattnet, med klippor, tallar och vackra vyer. Här valde jag att stanna för en sen lunch. Snabbmakaroner med makrill i tomatsås, och kaffe på maten blev det. Enkelt men mycket gott när man är på tur. Mitt nya gasolkök från Biltema fungerade utmärkt, och är betydligt stabilare än mitt Primus Crux Lite även om det väger mer. Eftersom jag lagar mat i min Power Pot kunde jag också ladda mobilen. Tillagningen av lunchen räckte för att ladda från 15% till 27%.

image

Spår efter stenhuggningen

Uthammars Udde visade sig vara en charmig liten semesterby, som trots sin industriella historia blivit till ett sommarstugeområde med gamla fina hus. Leden vek sedan in i skogen igen, och här ser man verkligen resterna av den tidigare stenindustrin som var verksam 1870-1970, även om det var i blygsam skala efter andra världskriget. Berggrunden verkar vara röd granit, vilket uppenbarligen var mycket attraktivt. Det finns djupa stenbrott och mängder med sprängda klippor i högar i skogen. Hela området måste ha varit väldigt förött under den perioden, även om det idag är vackert och trevligt. För mig personligen var det lite extra intressant att titta på kvarlevorna av stenhuggningen, eftersom min farfarsfar var stenhuggare i Blekinge tills han mycket ung dog i en arbetsplatsolycka i slutet av 20-talet. Uthammars stenhuggarhistoria finns att läsa här (pdf).

image

Kring Simpevarp

Sista biten av vandringen fram till Lilla Laxemar var ganska jobbig, både på grund av att jag var trött i benen men också för att det var tämligen kuperat och snårigt. Vissa delar går genom hagmarker och längs grusvägar, medan andra delar går genom besvärlig skog med många nedfallna träd. Man passerar tre stora kraftledningsgator från kärnkraftverket, som man också kan se i fjärran. Eftersom jag visste att slutmålet låg strax norr om verket var det skönt och uppiggande att se dess skorstenar vid horisonten.

image

Kärnkraftverket och Lilla Laxemar

Väl framme vid Lilla Laxemar kommer leden upp på landsvägen, men där finns ingen markering. Det tog en stund innan jag hittade rätt igen, och man ska alltså gå till höger och sedan in över en bondgård för att hitta övernattningsstugan. Den var fin och välordnad, och här finns både el och vatten. Jag sov dock inte där, eftersom jag nu avslutat min vandring. Istället ringde jag efter en taxi som körde mig tillbaka till min bil vid Lilla Hycklinge. Det tog två dagar att gå till Lilla Laxemar, och cirka 25 minuter att åka tillbaka.
image

Jag kan konstatera att alla tre delar av Ostkustleden som jag hittills gått har varit väldigt fina och trevliga, och jag kommer säkert fortsätta med övriga etapper. Natursköna landskap, bra ordnade stugor och ingen trängsel.
image

Copyright Niklas Carlsson © 2013