Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · EU : Debatt: risk för rysk konflikt i närområdet

Debattartikel publicerad i Barometern idag

Krim, en del av Ukraina enligt all internationell rätt, annekteras nu av Ryssland. President Vladimir Putin har klargjort att halvön ska bli rysk. För oss som ser på kan vi konstatera att ingen har någon möjlighet att sätta stopp för det olagliga övertagandet. Sanktionerna som införs av EU och USA är bra som markeringar, men lär knappast få någon verklig påverkan på den ryske björnens handlande. Vi får inte glömma att stora delar av Väst­europa är beroende av rysk gas. Så vad händer härnäst? Ryska eller rysktalande minoriteter finns i flera av grannländerna runt Ryssland, till exempel i Georgien, resten av Ukraina, Moldavien, Vitryssland och Baltikum. I flera av dessa länder finns definitivt en välgrundad oro för vad som ska komma härnäst. Vilka andra territorier kommer anslutas till den store grannen? Vi kan nog räkna med att Sydossetien i Georgien kommer inlemmas officiellt, eftersom det redan de facto är en del av imperiebygget sedan kriget 2008. Det finns också stora delar av det ännu självständiga Ukraina som ligger i faro­zonen.
Moldavien kan också råka illa ut, eftersom dess östra del (som kallar sig Transnistrien) identifierar sig starkt med Ryssland och gamla Sovjetunionen. Det är inte omöjligt att Transnistrien ansluts till Ryssland som en exklav, precis som Kaliningrad redan är idag. Faran för detta har redan utpekats av baltiska ledare.
De baltiska staterna är medlemmar av Nato, vilket ger skydd. Men trots det kan de råka illa ut på sikt, eftersom de har stora ryska minoriteter som kan vara förevändning för ett ryskt över­tagande. Det finns nog ingen som tror att Ryssland vill gå i direkt konflikt med Nato (eller vice versa för den delen), men det är inte omöjligt att tänka sig att Ryssland går in med trupper utan nationalitetsbeteckningar precis som de gjort på Krimhalvön.
Dessa trupper kan operera som rysk­talande ”självförsvarstrupper” för de ryska minoriteterna, och därmed göra en de facto-annektering av vissa områden av de baltiska staterna, även om det är svårt att tänka sig att Putin skulle våga gå så långt som att officiellt ansluta dem. Men vem vet. Ingen trodde för någon månad sedan att Ryssland skulle genomföra ett aggressivt övertagande av ukrainskt territorium.
Som bekant har vi en särskilt känslig fråga vid Östersjön – Kaliningrad. Detta ryska territorium som ligger inklämt mellan Polen och Litauen har ingen landkorridor till resten av Ryssland. Det utgör ett konstant oros­moment. Från Sovjetunionens kollaps fram till nu har det dock inte funnits något reellt hot kring denna ryska exklav, men nu finns en hel del svettiga pannor hos både balter, polacker och Nato-generaler.
Även vi som bor i Kalmar och övriga södra Sverige bör fundera över möjligheten att vi inom de närmsta åren kan komma att få en större konflikt i grannskapet. Från Kalmar är det närmare till Kaliningrad än till Stockholm.
Som FN-aktivist är jag mån om att världsorganisationen ska fortsätta vara det främsta forumet för internationell diplomatisk strävan för fred och frihet. Världsorganisationen kan dock tyvärr förlamas när det är någon av de stora spelarna som agerar, eftersom vetorätten i säkerhetsrådet kan stoppa allt (i det läget är det viktigt att klandra den som lägger vetot, inte själva FN). Det har Ryssland tydligt demonstrerat i Ukrainafallet. Fördelen är att de tvingas lägga korten på bordet, det blir tydligt för hela världen hur de agerar.
Inom FN-systemet finns en mekanism som heter ”Uniting for Peace” som innebär att generalförsamlingen kan ta över om säkerhetsrådet är förlamat när internationell fred och säkerhet hotas. Principen har inte använts sedan Koreakriget, men allt fler röster höjs för att det kan vara dags – både i fallet med Syrien och nu när Ryssland begår uppenbara brott mot andra länder.

Niklas Carlsson, distriktsordförande i Kalmar län, Svenska FN-förbundet

Copyright Niklas Carlsson © 2013