Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · citat : En värdig avslutning…
image

Inga-Lena fick en keps och Ahlgrens bilar.

Onsdagen var vår sista schemalagda dag för studiesbesöket. Tillsammans med riksdagsledamöterna och Ingela från LO (jag och hon representerade det civila samhället i delegationen) inledde vi med att summera och utvärdera hela besöket. Alla var överens om att det varit mycket givande, och att FN-representationen gjort en mycket bra planeringsarbete för oss (ett särskilt tack till Inga-Lena!). Det har varit intensivt, men inte för intensivt. Ett par medskick hade vi dock, till exempel att det hade varit bra att avsätta tid i schemat för en daglig ”debriefing” för att prata igenom alla möten och all information vi fått. Vi had också gärna haft ett särskilt horisontellt pass om något aktuellt ämne, t.ex. Syrien (nu har vi fått väldigt mycket bra information, men mest i stuprörsform). Inga-Lena och Signe höll med, och tar med sig detta till framtida besök. Vi var dock inte riktigt färdiga, även onsdagen innehöll några möten.

International Peace Institute arbetar med att samla in data och analysera utvecklingen i världen. Mr Francesco Mancini gav oss en intressant presentation av de utmaningar och möjligheter som de har identifierat, som de tror kommer forma framtiden. Kort sagt är det demografi, miljö, teknologi, ändrad ekonomisk makt, sociala spänningar samt förändrad geopolitisk balans. Ofta är de överlappande, och svåra att separera från varandra. Han pekade även på organiserad brottslighet som ett stort problem, och menade att de kriminella nätverken är mycket bättre på att ta tillvara globaliseringen än vad staterna är.

1950 hade Europa 2,5 gånger fler invånare än Afrika. 2050 kommer Afrika ha tre gånger så många invånare som Europa. Det är en enorm förändring som sker i världen, med en kraftig befolkningstillväxt. Idag finns 442 städer med mer än en miljon invånare, och inom några få år kommer 60% av jordens befolkning bo i städer. Samtidigt har koldioxidutsläppen ökat med 180% sedan 1965, och fortsätter öka. Utvecklingsländerna står för en allt större del av utsläppen, och måste framöver inkluderas i arbetet mot klimatförändringarna. 2005 gick Kina om USA som det land som släpper ut mest växthusgaser.

1 av 3 människor har inte tillgång till ordentligt dricksvatten, och 70% av det vatten vi förbrukar går redan idag till jordbruket. 80% av vattnet som används tas inte till vara eller renas. Man räknar med att världens befolkning kommer behöva 70% mer mat år 2050, vilket kommer leda till ännu större tryck på jordbruket och marken (och förbruka ännu mer vatten). Många stater subsiderar mat och olja för sin befolkning, vilket inte är hållbart i längden. Till exempel går 12% av Egyptens statsbudget till att rabattera mat och olja. Flera stater har försökt minska detta, men det leder alltid till kravaller och sociala spänningar.

Användningen av mobiltelefoner ökar explosionsartat, och med dem informationsspridningen. Sociala medier spelar en allt större roll vid både legitima protester och i våldsamma kravaller. 50% av invånarna i Afrika söder om Sahara har nu tillgång till mobiltelefoner, och 40% av dessa är Smartphones. Informationsflödet leder också till att fler blir medvetna om sociala skillnader, vilket har båe positiva och negativa följder.

Världens ekonomiska och politiska makt ändras också. År 2000 stod G7-länderna för 65% av världens ekonomi, nu står de för 50%. utvecklingsländer blir allt starkare, och kräver också sin rätmätiga plats i världspolitiken. En växande medelklass i dessa länder ställer hårdare krav på sina myndigheter, vilket också kan leda till våldsamheter. Vi kommer se fler revolutioner, hungerkravaller, krav på inflytande. Samtidigt ökar de sociala klyftorna relativt sett, vilket kan öka spänningarna mellan de rika och de sämre bemedlade men medvetna.

IPI pekade på många trender och framtidsscenarier, och väckte diskussion och tankar hos oss.

image

Jan Eliasson läser ur FN-stadgan för oss

image

Därpå skyndade vi över till våning 38 i FN-skrapan, där generalsekreteraren och vice generalsekreteraren har sina kontor. Vi fick där ett kort men trevligt möte med Jan Eliasson, som är vår högst rankade svensk i världssamfundet sedan Dag Hammarskjöld. Jan berättade om sitt arbete, och lite om de utmaningar han har. Han bjöd på några bra one-liners, t.ex. ”detta kommer bli kvinnornas århundrade”, ”vi kan inte ha tillväxt som inte är byggd på hållbarhet” (angående utvecklingsländernas tidigare ovilja att kompromissa med sin tillväxt för att vara miljövänliga, men där Jan Eliasson tror att en ändring börjar skönjas), samt också ”tack till FN-förbundet för att ni håller den ljusblå flaggan högt i Sverige” (riktat till mig) samt ”FN speglar världen som den är, men vårt jobb är att minska klyftan till hur den borde vara”. Han pratade också en hel del om hur viktigt det är att han som chef, och alla andra chefer också, faktiskt ser till att vara ute på fältet regelbundet, och inte bara sitter på sitt kontor. Vi fick också göra en visit på hans privata kontor, med dess fantastiska utsikt.

image

Helen Clark, UNDP

Slutligen hade vi ett kort möte med en av FNs riktigt tunga program, UNDP. Helen Clark, tidigare statsminister i Nya Zealand, leder verksamheten och tog sig tid att träffa oss. Hon räknas som en av de tyngsta cheferna i FN-systemet, och gav ett mycket stabilt intryck. Hon påminde i sättet, om än inte i värderingarna, om järnladyn. Hon pratade mycket om hur de är inne i ett arbete med att förändra sin organisation, så att en mindre del sitter på kontor i New York och en större del arbetar ute i världen. De har också arbetat fram en ny strategisk plan som fokuserar verksamheten tydligare (från 34 verksamhetsmål till 7), samt ett resultatramverk som ökar mätbarheten. Detta borde vara musik för sådana som Jenny Nordberg på SvD som nyligen ägnat sig åt att (till stor del felaktigt) kasta skit på FN och Sveriges stöd till världssamfundet.

image

FN-högkvarteret

Som svensk är det tacksamt att besöka FN och dess fonder och program, vi är en stor och viktig givare som uppskattas mycket. Vi fokuserar på kvinnors och flickors rättigheter och liv, och på frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Dessa frågor är av största vikt för att bygga stabila och trygga samhällen. Vi ger också stöd till institutionsbyggande, vilket också är oerhört viktigt. Glädjande nog är vi också bra på att ge stöd till organisationernas basverksamhet, till skillnad från många andra givare som öronmärker sina bidrag till riktade insatser. Det är dock svårt för organisationerna att genomföra ett bra arbete om de inte får finansiering till sin basverksamhet och administration. Sverige ger också öronmärkta bidrag, men i något mindre utsträckning än de flesta andra. Det ska vi vara stolta över.

Det har varit ett mycket bra besök hos FN och den svenska FN-representationen, och det har varit trevligt att lära känna gruppen. Nu har jag ett par mötesfria dagar innan jag åker hem.

Copyright Niklas Carlsson © 2013