Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · citat : Säkerhetsrådet, post 2015, kvinnor och mer om säkerhetsrådet

Dagens schema har sett ut så här:

– Morgonmöte på reppen, med en genomgång av femte utskottets arbete och det politiska spelet kring FNs budgetprocess
– Möte med ambassadör Bruno Stagno, chef för tankesmedjan Security Council Report
– Möte med Mr Paul Ladd, chef för DESAs post 2015-team
– Möte med Mr Antoine de Jong, UN WOMEN
– Lyssna på debatten om reform av Säkerhetsrådet i Generalförsamlingen

Morgonmötet samlade hela representationen plus ett tiotal besökare (inklusive min delegation). David Karlsson ansvarar för Sveriges arbete i femte utskottet, som behandlar FNs budget. Han höll en tydlig redogörelse för hur budgetprocessen ser ut, och de politiska spelen bakom kulisserna. FNs budget ligger på cirka 10 miljarder dollar per år, vilket inte är dyrt för en så pass stor organisation. I detta ingår bland annat fredsbevarande insatser och sekretariatet. Medlemsländerna bidrar efter förmåga, utifrån ett beslutat uträkningssystem. Sverige betalar cirka 1% av FNs budget, dvs cirka 100 miljoner $. Ett intressant påpekande var dock att endast 0,35% av personalen är svensk, vilket alltså innebär att vi är rejält underrepresenterade med tanke på vårt bidrag. Flera personer vi träffat i veckan har framhållit att vi är dåliga på att få in folk i systemet.

Mötet med Bruno Stagno från Security Council Report var väldigt intressant, och Bruno visade sig vara en väldigt sympatisk och charmerande person. Organisationen är en NGO, men har en väldigt speciell status genom sin närhet till Säkerhetsrådet. De träffar rådsmedlemmarna dagligen för att få ut information om vad som händer i rådet, och pusslar ihop rapporter. De bistår också blivande rådsmedlemmar med utbildning och annat. Arbetet finansieras av frivilliga bidrag från olika stiftelser och länder, dock tar de aldrig emot pengar från P5-länderna, dvs de permanenta medlemmarna av Säkerhetsrådet. Bruno berättade om sin syn på arbetet i rådet, och framhöll bland annat att man blivit sämre på att agera i kriser utifrån tidiga varningssignaler. Han var också kritisk mot stelheten i rådet, där det nästan aldrig tas upp saker som inte planerats in på agendan långt i förväg, vilket enligt honom gör att rådet är sämre på att reagera snabbt på aktuella frågor. Han prisade Dag Hammarskjöld som under sin tid som generalsekreterare såg till att utnyttja alla sina möjligheter att agera kraftfullt, och inte lät sig bakbindas.

image

Bruno Stagno pratade länge och utförligt om de fredsbevarande insatserna, som omfattar 16 krigszoner och cirka 120 000 soldater (vilket gör det till världens näst största aktiva militärstyrka, efter USAs). Kostnaden för detta är cirka 7 miljarder dollar per år, vilket han menar är väldigt kostnadseffektivt. Som jämförelse kan man framhålla att USAs militära utgifter ligger på cirka 700 miljarder dollar per år. Vi pratade också om det aktuella läget i Kongo (DRC), där gerillan M23 häromdagen lade ner vapnen efter att armén och en interventionsbrigad från FN med offensivt mandat bekämpat dem framgångsrikt. En stor framgång.

Stagno diskuterade slutligen vikten av de icke-permanenta medlemmarna av rådet, och menade att de har möjligheten att ta sig en betydligt mer framträdande roll än de oftast har. P5-länderna ges onödigt stor makt, menade han. I underutskotten i rådet ska dessutom alla beslut fattas med konsensus, vilket givetvis innebär att det är viktigt vem som sitter där.

image

Paul Ladd, t.v.

Efter kaffepaus blev det ett möte med Mr Paul Ladd om post 2015-processen, dvs arbetet med de hållbara utvecklingsmål som ska ersätta Millenniemålen efter 2015. FN har som mål att det arbetet ska bli det mest inklusiva i världen, och har därför bland annat gjort enkätundersökningar runt om i världen med över en miljon deltagare. De frågor som vanliga människor prioriterat är följande;

1. Utbildning
2. Hälsofrågor
3. Sysselsättning
4. Hederliga myndigheter
5. Mat, vatten, sanitet
6. Skydd från våld

Därefter finns ett tiotal punkter till, men dessa är de som framkommit som viktigast. Processen innehåller även input från högnivåpaneler, toppmöten, webben med mera, med mera. Mr Ladd hoppas att den här inklusiva processen kan sätta en ny standard, som kan vara vägledande för framtidens utvecklingsarbete lokalt, regionalt och globalt. Som bekant förhandlades aldrig Millenniemålen fram, de togs fram av tjänstemän inom FN-systemet utifrån en tolkning av Millenniedeklarationen. Den nuvarande processen för de nya målen kommer se helt annorlunda ut, med både fördelar och nackdelar. Risken är att förhandlad mål blir urvattnade, men fördelen är att regeringarna har världens ögon på sig och tvingas leva upp till målen på ett annat sätt än annars. Paul Ladd var i grunden positiv till processen och de kommande målen.

Lunchen intog jag på ett ”hål i väggen”-ställe, koreansk/kinesisk noodle house. Helt okej käk. Därpå gjorde vi ett besök hos det relativt nya FN-organet UN WOMEN, som är resultatet av en tidigare sammanslagning av fyra organisationer. Man arbetar globalt och universellt med policyfrågor och politik för att stärka kvinnors egenmakt, både ekonomiskt och politiskt, samt med resolution 1325 och jämlikhetsfrågor.
image

UN WOMEN bildades mitt under finanskrisen vilket gjorde det svårt att få tillräckliga finanser, men det går stadigt åt rätt håll. Sverige bidrar givetvis starkt till deras arbete, både med basbidrag och öronmärkta projektbidrag. ”Det är inte på något sätt oklart för oss hur viktiga Sverige är för de här frågorna och för vår verksamhet” sade Antonie de Jong som vi träffade.
image

Intressant nog är Saudiarbien en relativt stor bidragsgivare till UN WOMEN, och sitter i dess styrelse. de Jong menade att Saudiernas avsikt faktiskt på riktigt är att försiktigt ändra sig i riktning mot mer egenmakt för kvinnorna, och har också bjudit in UN WOMEN att bedriva verksamhet i landet. Mycket intressant!

De båda cheferna vi träffade uttryckte en orubbligt positiv inställning till frågan om kvinnors jämlikhet i världen, och menade att det i historien kommer ses som vårt århundrades stora frihetskamp, precis som 1900-talets var jämlikhet mellan ”raserna” (FNs ordval). Givetvis kommer det ta tid, och det finns alltid risker för bakslag. De pekade till exempel på att minskad tillgång till mat och vatten alltid drabbar kvinnorna först, och en sådan sak som höjda bränslepriser kommer drabba kvinnor och flickor hårt eftersom de står för den stora majoriteten av arbetet i jordbruket (vilket kommer kräva mer manuellt arbete om bränslet blir dyrare).

image

Slutligen gick jag till den tillfälliga hallen för Generlförsamlingen, där man håller till medan den riktiga salen renoveras. Här hölls en debatt om reformering av Säkerhetsrådet, och alla talare jag lyssnade på var rörande överens om att reform behövs. De flesta pekade på att det behövs fler platser i rådet, både permanenta och icke-permanenta (dock hörde jag inte någon av P5-länderna).

image

Nordkorea

Det var intressant att lyssna på Nordkorea, som ägnade sitt tal till att försvara sin raketuppskjutning, kasta hat på USA och framhålla att Japan aldrig skulle få en permanent plats i rådet eftersom de inte erkänt sina historiska krigsbrott.

Argentina framhöll också att rådet behöver utökas, men sade också att ”ett råd med fler medlemmar som fortsätter arbeta på samma sätt som nu är fortfarande ett misslyckande”. Ett intressant perspektiv.

Copyright Niklas Carlsson © 2013