Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · Okategoriserade : Om framtidens pensioner

Sverige utsågs nyligen i en stor internationell undersökning (av organisationen Help Age International) till världens bästa land att åldras i. Vi var inte bäst i någon enskild kategori, men låg på en konstant hög nivå i samtliga kategorier, som hälsa, ekonomi och arbete – och vann därför rankingen. Härligt att höra! Jag har själv sett mina äldre släktingar få god vård och omsorg på äldre dagar, även om det alltid finns enskildheter att invända mot (till exempel för många olika personer från hemtjänsten på kort tid).

I Sverige är den genomsnittlige pensionären miljonär, god för 1,2 miljoner. De är också den grupp bland vuxna svenskar som är minst skuldsatt. Förmögenheten består oftast av att man äger sitt boende, och kan tacka gångna decenniers inflation för att den ätit upp lånen. Till skillnad från dagens bostadsköpare kunde de därmed relativt snabbt bli av med sina bostadslån. Deras avbetalda bostäder har ofta också stigit kraftigt i värde. Men all förmögenhet sitter inte i bostaden, det är också så att hälften av alla finansiella tillgångar i Sverige – aktier, fonder, obligationer – ägs av personer mellan 50 och 70 år. Med detta sagt finns det givetvis stor variation inom pensionärsgruppen, med framför allt många äldre kvinnor som har det knapert.

Jag känner glädje och stolthet över att leva i ett land där våra äldre har det bra. Men samtidigt har jag en stark känsla av att detsamma inte kommer gälla för min egen generation när vi blir pensionärer om 30-40 år, för att inte tala om våra barn. Med låg inflation och extremt höga bostadspriser kommer vi leva med bolån ända in i graven. Våra pensionsinbetalningar, som många faktiskt tror sparas till vår egen pension, går i verkligheten till att försörja dagens pensionärer. Pensionärsorganisationerna (och Socialdemokraterna) vill nu att den lilla del (2,5% av vår lön) som faktiskt sparas för framtiden inom Premiepensionssystemet också ska plockas ut och ges till dagens pensionärer, så att ingenting sparas till framtiden. Samtidigt uppgår kommunernas pensionsskulder till över 200 miljarder kronor, men göms undan i de kommunala redovisningarna som “ansvarsförbindelse”. Det är dock en stor skuldbörda som måste betalas, av oss som arbetar.

Sammantaget kan vi se fram emot ett liv som tyngs av allt högre skattesatser och offentliga skulder, allt mindre offentliga resurser för våra egna pensioner och allt större privat skuldsättning för boendet. Samtidigt har vi ett instabilt internationellt finansiellt system med enorma nationella skuldsättningar och krympande tillgångar av ekonomiskt viktiga råvaror som olja och mineraler. Det pågår en enorm internationell resursfest, och vi som är yngre kommer få betala notan. Om vi har tur kommer vi få en liten slant i någon slags garantipension, och för övrigt leva på det som vi själva lyckas spara privat. Någon vidare sjukvård och äldreomsorg lär vi inte heller kunna se fram emot eftersom de offentliga finanserna urholkas.

Så, vad göra? De av dagens pensionärer som har det svårast måste få det bättre. Men den genomsnittlige pensionären som har miljonförmögenhet och är skuldfri, har omsorg och sjukvård i världsklass och som bor i världens bästa land att åldras i – de borde skänka en tanke åt framtida generationers åldringar. Är inte även de värda en någorlunda värdig tillvaro?

Publicerad i Barometern idag

Copyright Niklas Carlsson © 2013