Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · bok : Bok: Soldater: om kamp, dödande och död

image

Boken Soldater, av tyskarna Sönke Neitzel och Harald Welzer, är synnerligen intressant läsning. Under andra världskriget inrättade britter och amerikaner specialfångläger där krigsfångarna avlyssnades i hemlighet. Fångarna pratade sinsemellan, utan att vara medvetna om att deras samtal spelades in och analyserades. Samtalen präglas därför av frispråkighet landsmän och soldater emellan. Inspelningarna pågick under hela kriget, vilket gör det extra intressant att följa utvecklingen av soldaternas syn på kriget. Det är också ocensurerade samtidsskildringar, som inte är påverkade av efterkrigstidens syn på Tredje Riket, Hitler, Förintelsen eller utgången av kriget. Inspelningarna skrevs av, och hamnade efter kriget i arkiv som väldigt få personer därefter rotat i. Författaren Sönke Neitzel snubblade över dem när han bedrev annan forskning. Det visade sig att det finns omkring 100 000 sidor nedtecknade samtal. Ur detta källmaterial sammanställdes boken Soldater: om kamp, dödande och död. Det är en mycket intressant bok på många sätt, men också djupt obehaglig för en modern läsare.

Boken inleds med en cirka 70 sidor lång text som reder ut frågan om människors referensramar och syn på världen. Kortfattat går det ut på att vår bild av världen, politiken, andra människor och människors handlingar uppfattas olika i olika tider, organisationer och länder. Syftet är att läsaren ska få en förståelse för hur de tyska soldaternas referensram och värdesystem såg ut – vad de uppfattade som normalt och vad som sågs som avvikande. Att olika ”raser” existerade och innebar skillnader var en självklarhet, och att delta i eller bevittna kraftigt våld var också normalt inom deras referensram (vilket för övrigt gällde många människor på den tiden, våld var en normal del av vardagen på ett annat sätt än idag – man skulle aga sina barn, sitt tjänstefolk och sin hustru).

Boken är sedan uppbyggd tematiskt – rubrikerna är sådana som ”framgång”, ”våld”, ”sex”, ”krigsförbrytelser” och så vidare. Därunder har författarna återgett samtal som behandlar dessa områden, och kommenterat dessa. Nästan varje sida i boken är intressant, man tränger in i huvudet på soldaterna, så som de tänkte där och då. Bland annat framkommer ganska tydligt att få var politiskt eller ideologiskt motiverade, och istället motiverade av sin militäristiska världsbild, där preussiska värden som plikt, mod, lydnad och tapperhet är framträdande. Agerandet hos den enskilde styrs i mycket hög utsträckning av gruppens agerande och gruppens tolkning av situationer och vad som är normalt. Plikten, lydnaden och gruppens agerande leder till brutala övergrepp i större utsträckning än politiken eller ideologin bakom kriget. Soldaterna i Luftwaffe och marinen talar också gärna om tekniken, och tonnaget och om äventyr än om människorna som dödas. Stridspiloterna ser det som en jakt, ofta ett rent nöje, att bomba och skjuta – oavsett om målet är civila eller militära. Infanterisoldaterna talar inte om våldet på samma sätt, de pratar istället mer om mod och tapperhet, om gräsliga saker som andra soldater gjort (sällan de själva). Det bir också tydligt att väldigt stor del av soldaterna var medvetna om att det pågick massavrättningar av judar, ryska krigsfångar m.fl., men att de inte nödvändigtvis förmådde att sätta in detta i ett större sammanhang som Förintelsen. Fragmenteringen är tydlig – man ser sin egen del, sin egen grupp, sin egen front. Det är också tydligt att en del var tydligt emot nazismen eller krigsförbrytelserna, men ändå fortsatte kämpa och utöva våld eftersom det ingick i deras militära etos, och i vad som sågs som normalt.

Mot slutet av boken dras intressanta paralleller med soldater i modernare krig, där författarna visar att mycket av tankesättet och mentaliteten är precis densamma hos andra världskrigets tyska soldater som hos amerikanska, brittiska eller tyska soldater i Afghanistan idag. Våldets och krigets banalitet är tydlig.

Jag har läst mängder av skildringar av andra världskriget, men detta är en av de absolut intressantaste. Det är också en bitvis hårresande läsning.

Copyright Niklas Carlsson © 2013