Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · Centerpartiet : Centerpartiets kris

Centerpartiets kris förvärrades avsevärt efter att idéprogramsgruppen lade fram sitt förslag till nytt idéprogram för några veckor sedan. En massiv kritikstorm var resultatet. Förslag som fri invandring, månggifte, slopad arvsrätt, slopad skolplikt m.m. fick många att bli förbannade, inklusive mig. Jag blev så arg att jag inte skrev någonting på bloggen, eftersom det kunde resulterat i flitig användning av olämpliga kraftuttryck. Nu har jag dock lugnat ner mig lite, och kan skriva om det.

Förslaget till idéprogram innehåller givetvis en hel del bra saker, men de hamnar i skuggan av de extrema tokidéerna som förs fram. Förslaget känns inte alls förankrat i Centerrörelsen, utan mer som en produkt av innerstadsliberaler i Stockholm – tyvärr. Annie Lööf har nu slutligen gått ut och dömt ut stora delar av förslaget, vilket var bra. Det finns en överhängande risk att det blir medlemsflykt från partiet om dessa tokförslag skulle röstas igenom på stämman i vår, men jag har svårt att tänka mig att programgruppens förslag skulle gå igenom. På flera håll i landet arbetas det på olika motförslag, som säkert kommer vara betydligt vettigare.

Centerpartiet ska vara ett socialliberalt parti som står för förnuft och sans. Programgruppen betonar att det är viktigt att partiet är ”spetsigt”, men är man allt för spetsig blir man fullständigt främmande för den stora majoriteten av väljarkåren. Det parti jag vill ha är ett som står upp för ärlighet, långsiktighet och måttfullhet.

Ett parti som kan säga att det finns gränser för hur många invandrare vi kan ta emot, och istället arbeta för att våra kamratländer i EU ska bli bättre på att ta sitt ansvar – lilla Sverige ligger på tredje plats i EU vad gäller mottagande, efter Tyskland och Frankrike. Det är inte rimligt för ett så litet land. Vi ska stå på de svaga och utsattas sida, men det kan inte betyda att vi ska ta emot alla. Det kan betyda att vi tar emot så många vi kan på ett bra sätt, och att vi sedan arbetar för en gemensam asylpolitik för EU.

Jag vill se ett parti som inte säger att skolplikten ska avskaffas, utan som säger att skolan ska bli bättre och fokusera på lärandet, och som samtidigt kan införa undantag i skolplikten för glesbygdskommuner med litet befolkningsunderlag. Där kan hemundervisning vara ett rimligt alternativ.

Månggifte och slopade arvsregler är också helt främmande för mig. Jag är ingen extremkramare av kärnfamiljen, men detta är bara märkligheter som inte hör hemma i svensk politik. Vi ska inte bygga ett samhälle där män kan skaffa sig harem av fruar och sedan straffa ut sina barn genom att förvägra dem sin arvslott. Vill någon ha en ”storfamilj” med flera partners kan de ha det utan att gifta sig, med alla juridiska aspekter som giftemålet.

Det finns dessutom skrivningar om att staten mer eller mindre är av ondo och ska vara minimal, en så kallad nattväktarstat. Det börjar lukta tea party. Nej tack. Vi ska bygga en förnuftig stat med bra transfereringssystem, med ett fungerande försvar, med ett välfungerande utbildningsväsende, med ett stort ansvar för miljön. Vi ska ha ett samhälle där individerna får mycket egenmakt men där vi tillsammans ser till att ha bra välfärdssystem. Jag tror heller inte på platt skatt, även om jag inte vill ha socialdemokratiska skattenivåer.

Det finns mycket mer att säga, men jag avvaktar och ser vad partiledningen väljer att göra med förslagen. Om idéprogramgruppens tokförslag mot förmodan skulle gå igenom är det dags för mig (och många andra) att lämna partiet. Jag hoppas att det inte går så långt.

Copyright Niklas Carlsson © 2013