Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · Alliansen : Försvarsbeslut 2014 måste bygga vår kapacitet till militära insatser i närområdet

En något reviderad, och mer stringent, version finns att läsa på Newsmill.

Försvarsberedningens arbete inför försvarsbeslutet 2014 har rullat igång. Underlag har tagits fram av olika myndigheter, och det är inte en särskilt trevlig bild som växer fram. De senaste 20 årens avspänning och säkerhet förbyts mot mer oroligheter, hårdare strider om naturresurser och ett allt mer svårtytt Ryssland. Vårt största hot kan dock komma inifrån Europa; en total EU-kollaps är inte helt otrolig.

”Qui desiderat pacem, praeparet bellum” (den som önskar fred måste förebereda sig för krig) påstod romaren Vegetius. Så drastiska ska vi inte vara, men tanken om att vara förberedd på att framtiden inte alltid kommer vara behaglig är klok. Vi står på tröskeln till en tid där några stater kommer kollapsa under sina skuldbördor, eftersom de under lång tid levt över sina tillgångar. EUs finansministrar kämpar heroiskt med att hålla länderna flytande, men hur länge går det? I USA debatterar presidentkandidaterna om deras respektive politik håller Medicare Trust Fund solvent under fyra, åtta eller tolv år. Till ett glädjevrål under demokraternas konvent påminde vicepresident Joe Biden om att Obamas politik håller igång finansieringen av Medicare ända till 2024, till skillnad från Mitt Romneys politik som enligt Joe Biden håller till 2016. Perspektiven är korta när det gäller framtiden, oavsett politisk hemvist. Samtidigt som finansieringen av välfärden och samhällstjänsterna ser osäkra ut i hela (väst)världen satsas enorma summor på militär slagkraft. Den senaste i raden av satsningar är att USA deklarerat att de ska satsa tusentals miljarder på att förnya sin kärnvapenarsenal, allt från bärare (raketer, ubåtar, flygplan etc) till själva stridsspetsarna ska moderniseras eller bytas ut.

Priset på oljan fluktuerar vilt, ibland är den rekorddyr och ibland ligger den på någorlunda ”normala” nivåer. Trenden är ändå tydlig; tiden med billig energi går mot sitt slut. Det innebär inte endast att bensinen blir dyrare för dig och mig, det innebär att många av samhällets fundament börjar krackelera. De långväga godstransporterna, en grundläggande del av den globala ekonomin, sker med fartyg som inte har några alternativ till fossila bränslen – de kan inte drivas med solenergi eller helt plötsligt sätta segel. Och vad händer när det blir svårt att tillverka konstgödning? Är vi då helt plötsligt några miljarder fler än vi kan föda? Värt att fundera på är också att den enskilt största handelsvaran i världen är pengar, i form av valutaspekulationer, fonder, aktiehandel och diverse andra fantasifulla finansiella instrument. Notera att det inte handlar om pengar som medel för att betala varor och tjänster, utan pengar i sig självt. Vad är då pengar? Det är givetvis ett enda enormt hittepå, som mina smålandska förfäder storögt skulle sagt. Vår största handelsvara har ett värde endast så länge vi tror det, den har inget faktiskt egenvärde så som råvaror har. När detta gungfly på allvar börjar svaja har vi alla problem. Ju mer avancerat samhällsbygge vi har, desto hårdare kan vi fall(er)a.

Det finns många frågetecken om framtiden, men få svar. Det behöver inte betyda att vi vandrar mot en katastrof, förändringar kan också vara grunden till att anlägga ett nytt samhälle som bygger på Hållbarhet med stort H (ekonomiskt, miljömässigt och socialt). Men brytningstider är ofta orostider, och däri ligger problematiken som vi behöver ta ställning till när vi ska fatta nästa försvarsbeslut. Jag är av den bestämda åsikten att vi inte ska lägga mer resurser än nödvändigt på militären, eftersom framtidens knappa resurser snarare måste läggas på att uprätthålla samhället och livsmiljön. Men trots detta måste vi förhålla oss nyktert och realistiskt till vår närmsta omvärld.

”–Det finns en risk att EU kollapsar – vad gör vi då för att detta inte ska hända? Det är inte alls givet att vi går mot en solklar utveckling mot en bättre framtid. Vi anger de områden som man bör diskutera och analysera, förklarar överdirektör Nils Svartz vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som är en av de tre myndigheterna [som gett underlag till försvarsberedningen].” (SvD 17 september)

Vad händer om EU kollapsar och Rysslands aggressiva satsning på militär upprustning fortsätter? Vad händer om det vakuum som uppstår efter en eventuell EU-kollaps uppfattas som ett hot (eller tillfälle) av Ryssland, ett vakuum som måste fyllas för att säkra ryska intressen? Östersjön och det arktiska området är av stor strategisk betydelse, och vi ligger mitt i smeten. I detta sammanhang ska vi inte heller glömma vår solidaritetsförklaring, som innebär att vi lovar att ingripa om våra grannar hotas. Finland och Baltikum är de länder det handlar om i realiteten. Men innan vi kan leva upp till dessa löften måste vi ställa oss frågan om vi ens ha kapacitet att upprätthålla vår egen teritoriella integritet? Kan vi ens försvara Gotland om det skulle behövas? Jag tror definitivt inte på att Ryssland skulle förklara krig mot oss eller våra grannländer, men att de skulle deklarera att de behöver ”beskydda” Gotland eller något område i Baltikum i framtiden är inte helt otänkbart. Underlaget som kommit fram nu, som försvarsberedningen ska ta ställning till, bekräftar detta.

”–I Ryssland ser vi en påtaglig militär upprustning och en politisk utveckling som gör Ryssland svårbedömt; vilken reell militär förmåga kommer man att ha, under vilka omständigheter finns politisk vilja att sätta in militära maktmedel? Både Östersjön och Arktis får en ökad ekonomisk och strategisk betydelse när det gäller råvaror och handelsvägar. Att skydda dessa tillgångar blir ett nationellt säkerhetsintresse. Med ökad militär förmåga följer risker för eskalering där militära maktmedel sätts in, säger [brigadgeneral] Dennis Gyllensporre.” (SvD 17 september)

Sveriges politiker måste våga tala om detta i klarspråk, inte dölja satsningar på Försvaret med snack om att det handlar om jobb (som man gjorde när man nyligen presenterade satsningen på nästa generations JAS Gripen). Vi måste våga säga att framtiden ser osäkrare ut, och att vi därför behöver förmågan till militära insatser i Sverige och vårt närområde. Vi måste kunna försvara oss, inte mot en fullskalig invasion som under Kalla kriget men mot begränsade militära insatser från främmande makt. Samtidigt måste vi satsa på att bygga ett resilient samhälle med reservkapacitet – det är dags att åter bygga upp de oljedepåer och liknande som vi så ivrigt sålde ut på nittiotalet samtidigt som vi bygger upp infrastrukturen för hållbar energi och livsmedelsförsörjning.

1925 fattades ett försvarsbeslut som innebar en kraftig minskning av försvaret, eftersom politikerna menade att inga hotbilder fanns. 14 år senare stod vi med byxorna nere när andra världskriget bröt ut. Någon sådan konflikt är svår att se framöver, men mindre konflikter kan ändå vara mycket allvarliga och måste tas på allvar. Genom samarbete inom EU kan vi utveckla Europa till ett starkt, fredligt och hållbart samhälle – men vi måste vara smarta nog att samtidigt titta på alternativen.

Copyright Niklas Carlsson © 2013