Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · foto : Ett gångbart industriminne på Öland

image

I helgen åkte jag över till Öland och vandrade knappt 1,5 mil på alvaret utanför Kastlösa. Det är en del av Ölandsleden och Mörbylångaleden, och följer här den gamla järnvägsbanken rakt över alvaret. Min ambition var att vandra några stigar ut på alvaret vid sidan av järnvägsbanken, men hela området var väldigt vattensjukt och lerigt, så jag fick ge upp det efter ett par kilometer. Istället följde jag det gamla järnvägsspåret, och vek sedan av rakt norrut till Millerstenen, ett stort flyttblock som är ett bra mål för en kortare vandring. När jag var vid millerstenen klättrade jag upp på den, och spejade ut över alvaret. Längst i öster ser man havet som ett mörkblått band vid horisonten. Här satt jag en stund och njöt av stillheten och omgivningarna, och funderade på hur många andra som suttit högst upp på stenblocket och spejat sedan inlandsisen drog sig tillbaka och lämnade blocket där för ungefär 11 000 år sedan. Vad tittade de efter? Hur uppfattade de världen? Hur många är det som suttit exakt där, på toppen av stenblocket?

image

På tillbakavägen gjorde jag en liten avstickare söderut till Penåsa ödeby (övergavs i mitten av 1800-talet), som jag dock fick nöja mig med att se från lite distans, eftersom husgrunderna för tillfället var ockuperade av ystra tjurkalvar. Där i närheten finns också resterna av en banvaktarstuga och dess uthus. I trädgårdarna växer fortfarande fruktträd och bärbuskar. Här är numera en rastplats för cyklister och vandrare på Ölandsleden. Jag vandrade Mörbylångaleden 2006, och stannade då till i Penåsa Ödeby, se här.

image

Att gå längs järnvägsbanken väcker tankar om en tid som flytt. Järnvägen lades ner för exakt 50 år sedan, 1961. Den öländska järnvägen bestod av ett ca 15 mil långt spårsystem med en spårvidd av 891mm, en vanlig spårvidd för smalspåriga järnvägar i Sverige. Från början var det två olika järnvägsbolag, Borgholm-Böda järnväg (BBj) som byggdes först, följt av Södra Ölands Järnväg (SÖJ) som senare slogs samman till Ölands Järnväg (ÖJ). 1947 förstatligades järnvägen och ÖJ blev SJ. En viktig uppgift för järnvägen var under varje höst att frakta sockerbetor till sockerbruket i Mörbylånga under den stora betkampanjen. Då drogs långa tågset med så kallade betvagnar över Ölands alvar, längs den sträckning som jag vandrat, till slutförädlingen vid sockerbruket. Under övriga delen av året bedrevs normal godstrafik och naturligtvis persontransport. Vid sidan av banvallen ligger fortfarande gamla slipers, som kastades åt sidan när järnvägen revs upp. De lär vara indränkta i kreosot och andra livsfarliga kemikalier med tanke på att de är så pass välbevarade efter 50-100 år ute i väder och vind. Jag funderade mycket på de som byggde järnvägen, banvaktaren i sin stuga, de stackars fattigbönderna i ödebyn och alla andra människoöden som utspelat sig här.

image

image

image

Copyright Niklas Carlsson © 2013