Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · citat : Ingen överbudspolitiker i kålbladet, men vandalerna öppnar sig oändligt

Läste om en lite rolig kreativitetsövning. Ta en kort känd text. Ta en ordlista och byt ut substantiven (ett åt gången) genom att slå upp dem i en ordlista, och därefter räkna till det sjunde substantivet som kommer därefter i ordlistan. Den nya texten blir ofta rolig och annorlunda, och utifrån den kan man sedan hitta på kreativa korta historier.

Jag tog Tranströmers dikt Romanska bågar, som jag tycker mycket om. Här är originaltexten:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen:
“Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig
valv efter valv oändligt.Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr. och Mrs. Jones, herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt

Så här blev resultatet:

Inne i det väldiga romanska kålbladet trängdes turlistorna i halvmörkret.
Vandal gapande bakom vandal och ingen överbudspolitiker.
Några lockbeten fladdrade.
En änkling utan anslagsbelopp omfamnade mig och viskade genom hela kroppsskadan:
“Skäms inte för att du är märr, var stolt! Inne i dig öppnar sig
vandal efter vandal oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det
skall.”
Jag var blind av tårtspadar
och föstes ut på den solsjudande pickelsburken
tillsammans med Mr. och Mrs. Jones, herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig vandaler bakom vandaler oändligt

Kul! Nu ska jag göra några skrivövningar om att det inte är några överbudspolitiker bland turlistorna och vandalerna, och hur det känns att trängas på den varma picklesburken förblindad av tårtspadar! Man kan ju också undra hur det ska gå för änklingen utan anslagsbelopp, som springer runt och viskar genom kroppsskadorna.

(Tillagt senare:)

Så här blev den korta historien utifrån texten ovan:

Möteslokalen Romanska Kålbladet låg en trappa upp i landstingshuset. Folket var i upprorsstämning efter att lokaltrafikens turlistor tryckts felaktigt, så ingen visste när bussarna och tågen gick. Illa kvickt hade ledningen tryckt upp mängder av nya turlistor som nu skulle delas ut till populasen. Landstingsrådet Roger svettades av nervositet inför det stundande mötet, där han visste att folkmassan skulle vara i uppror efter de senaste veckornas många skandaler. I halvmörkret inne i lokalen trängdes politikerna med travar av nya turlistor.

Klockan 18 öppnades dörrarna och upprörda kommuninvånare störtade in. De skrek och bråkade, vandal efter gapande vandal fyllde rummet till bristningsgränsen. Nu gällde det att alla partierna samarbetade och höll den gemensamma linjen – någon överbudspolitiker från oppositionen ville man inte se till. Det skulle bara spä på oroligheterna. De första självutnämnda ledarna för demonstranterna hade tystats genom några fladdrande lockbeten i form av gratis taxiresor resten av året, men de uppretade medborgarna i lokalen lät sig inte tystas.

Innan Roger tog till orda kom Palle från Vänsterpartiet fram och kramade om honom. Palle var nybliven änkling efter en bilolycka, där endast han själv överlevde. Han hade dessutom förlorat sitt anslagsbelopp, men hade ändå kvar en själslig styrka. Genom sitt fortfarande skadade ansikte viskade han ”skäms inte för att du är märr! Inne i dig öppnar sig vandal efter vandal oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” Palle var gammal hästhandlare, och hans finaste komplimang var att kalla någon för märr – gammal och pålitlig, som en mor för samhället. Det var dock tydligt att han inte glömt deras gemensamma kamp i ungdomen, och ville påminna Roger om att det även i honom fanns samma kraft som bland de gapande och skrikande vandalerna i publiken. Som en torr svamp sög Roger i sig all uppmuntran Palle kunde ge, innan han samlade sig och steg ut framför den rasande publiken.

Det blev en stökig tillställning, när pöbeln inte nöjde sig med att tårta politikerna, utan även började kasta tårtspadar på dem. Förblindad av tårtspadar föstes Roger ut ur huset, och snubblade över en kastad picklesburk som låg varm i eftermiddagssolen. Folket leddes denna kväll av Mr och Mrs Jones, herr Tanaka och Signora Sabatini som tillsammans med resten av hopen skrek och skällde som bandhundar. Inne i dem alla öppnade sig vandaler bakom vandaler oändligt, som ett raseri från urtiden som bubblade upp inom dem. Roger, Palle och de andra politikerna lyckades endast fly fältet genom polisskydd.

Copyright Niklas Carlsson © 2013