För någon månad sedan skrev jag om att vi lever i den bästa av tider, med tanke på att det idag är svårt även för diktatorer att ostraffat genomföra folkmord, och få stater kan ohämmat förtrycka sin befolkning.

Det finns många anledningar till att vi just nu antagligen lever i den bästa av tider, i alla fall om man definierar ”bästa” som den tid när vi lever bekvämast, säkrast och i störst materiellt överflöd. Däremot finns det, som alltid, mycket lidande och problem i världen också. Och en stor själslig tomhet hos alla som är uppfostrade i andan att det är det materiella som är viktigt. Men vi i västvärlden har ett överflöd av aldrig tidigare skådat slag, vi har tillgång till avancerad sjukvård, och vi åtnjuter en personlig frihet som aldrig tidigare funnits. Vi lever i en historisk anomali.

Det är knappast någon tvekan om att vi inte kan fortsätta leva på samma sätt. Oljan kommer ta slut, tillsammans med en mängd andra ändliga naturresurser. Matjordarna utarmas av det högproduktiva jordbruket. Det är mycket möjligt att sjukvården idag är så bra som den någonsin kommer bli, att den framöver kommer bli betydligt mindre effektiv – inte minst med tanke på alla resistenta bakteriestammar som börjar sprida sig. Vi har, under ett ögonblick i mänsklighetens historia, kunnat värja oss mot stora pandemier som digerdöden. Vi har vant oss vid att vi kan bota eller stoppa spridningen av sjukdomar, men det är en avvikelse historiskt sett. Framöver lär det också bli svårt, även om vi givetvis kan nyttja våra kunskaper om hur man minskar risken för smitta genom god hygien. Men försöken att stoppa spridningen genom vaccin och antibiotika kan i framtiden visa sig fruktlösa. Vad händer om en tredjedel av EU:s befolkning dör på ett år, som under digerdöden?

SvD skriver om spridningen av en resistent gen i Indien, som man tror kommer spridas över världen. Även Aftonbladet rapporterar om det.