Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · Frankrike : 1900-talets största misstag?

Jag är lite road av kontrafaktisk historieskrivning, alltså spekulationer om vad som kunde ha hänt. “Tänk om…”. Det går givetvis att fantisera vilt (“tänk om utomjordingar hade mördat Djingis Khan”), men det är egentligen inte särskilt intressant. Det som är spännande är att leka med tanken på andra händelseförlopp som faktiskt kunde ha skett, utifrån de förutsättningar som fanns vid tillfället. Om andra beslut hade fattats.

image Ett sådant mycket intressant scenario, som mycket väl kunde ha hänt, är “tänk om Frankrike anfallit Tyskland i september 1939, när Tyskland var sysselsatt med att invadera Polen”. Vi är så vana vid att tänka på Tyskland som oerhört starka de första åren av andra världskriget, när de radade upp seger efter seger. 1940 besegrade de Frankrike i grunden, efter att ha besegrat Polen, Danmark och Norge. De framstår som i det närmaste oövervinnerliga de där åren. Men det är en efterhandskonstruktion. I verkligheten var Tyskland oerhört sårbart, Hitler var en gambler som tog mycket stora risker.

I september 1939 invaderade Tyskland Polen, vilket ledde till att Storbritannien och Frankrike förklarade Tyskland krig (eftersom de satt upp garantier för Polen). De gjorde däremot nästan ingenting, de tittade på när Polen krossades och ägnade istället nästan ett år åt att rusta upp och pyssla med sina försvarsställningar. Detta kan vara 1900-talets absolut största misstag. Tyskland använde nästan all sin kraft åt Polen, och var extremt dåligt skyddade i väster, mot Frankrike. I början av september hade Tyskland runt 25 dåligt utbildade och beväpnade divisioner i andra linjen, och elva skapliga divisioner i första linjen i väster. De hade nästan inget pansar eller flyg alls, eftersom det användes i Polen. De hade, enligt tyska befäl som skrivit om det senare, endast ammunition för tre dagars strider. Mot detta hade Frankrike runt 100 divisioner, varav uppåt 85 kunde ha använts i ett anfall. De hade 3200 pansarvagnar som kunde ha satts in i anfallet, och ett intakt flygvapen (plus Storbritanniens flygvapen som kunde hjälpt till). Militära bedömare tror att Frankrike kunde invaderat Tyskland och tvingat fram en fred inom två veckor. Troligtvis hade Hitler under de två veckorna mördats av sin militära ledning, där det ett år tidigare funnits ett utbrett motstånd mot Hitler, som skulle ha blossat upp med förnyad styrka när militären insett vilken katastrof Tyskland försatts i. En fred hade alltså tvingats fram, och Hitler hade försvunnit. Konflikten som i verkligheten blev andra världskriget hade blivit ett regionalt europeiskt krig, som varit överstökat inom en månad.

Kanske hade Tyskland under en konservativ, icke-nazistisk, regering blivit en mer accepterad europeisk ledare. Bismarck sade efter Tysk-Franska kriget 1870-71 att det enade Tyskland då var så stort som dess grannar kunde tolerera. Det var en klok iakttagelse. Viss förståelse fanns givetvis för problemet med Ostpreussen, som låg som en fristående enklav inne i Polen. Vissa justeringar hade fått göras för freden, och Tyskland hade sannolikt tvingats till en avrustning. Hur världen sedan hade utvecklats går givetvis inte att förutsäga med någon större exakthet. Kanske hade ett storkrig ändå brutit ut så småningom mellan Västeuropa och ett allt starkare och hotfullare Sovjetunionen, ett krig som kan ha blivit lika förödande. Eller inte. Vem vet. Vad vi kan säga är att Frankrike gjorde ett enormt misstag när de inte anföll Tyskland i september 1939.

Varför gjorde de inte det? Det finns många anledningar, men den främsta torde vara att de inte var flexibla i tanken. Sedan första världskriget hade de fullständigt riktat in sig på att bygga ett mycket starkt försvar. De satsade en betydande del av statsfinanserna på att bygga upp den “ointagliga” Maginotlinjen – en rad fästningar mot gränsen mot Tyskland (som Hitler senare helt sonika gick runt). Ett anfallskrig fanns inte i huvudet på den militära ledningen, och de hade inte den tankemässiga flexibiliteten som krävdes för att tänka om. Dessutom överskattades Tysklands styrka.

Copyright Niklas Carlsson © 2013