Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · bok : Bok: Left to Tell, av Immaculée Ilibagiza

Immaculée Ilibagiza var 22 år när folkmordet i Rwanda genomfördes. Hon är Tutsier, vilket alltså är den folkgrupp som mördades av Hutuerna. Runt en miljon tutsier hackades till döds med machetes under tre månaders tid – ett blodbad som inte går att föreställa sig. Vanliga medborgare gick man ur huse för att slå ihjäl sina grannar och arbetskamrater. Män, kvinnor, gamla och spädbarn, ingen skonades.

Immaculée förlorade nästan hela sin familj, sina vänner och släktingar. Själv överlevde hon tillsammans med sju andra kvinnor genom att vara gömda inne i ett badrum med en golvyta på en kvadratmeter. Där satt de åtta knäpptysta i tre månader, helt beroende av en Hutu-präst som kom med mat till dem ett par gånger i veckan. Flera gånger sökte mördargäng genom huset på jakt efter gömda tutsier, men som genom ett mirakel hittade de inte badrummet. Där inifrån hörde Immaculée hur hutuerna slog ihjäl folk precis utanför huset, och hur de skröt för varandra om hur många ”kackerlackor” de dödat. En gång hörde hon hur de högg av överdelen av huvudet på en ung universitetsutbildad man, eftersom de ville se hur en utbildad hjärna såg ut. Grymheterna var utan ände, det är helt ofattbart.

I sitt gömställe fann Immaculée sin tro, en stark tro på Gud. Hon är själv övertygad om att det är Gud som räddade hennes liv. Om folkmordet, om sin upplevelse och om sin tro berättar hon i sin bok ”Left to Tell”, som jag läst. Det är en läsning som verkligen stämmer till eftertanke, både om människans ofattbara förmåga till grymhet, men också om människans vilja att överleva, om trons kraft och om kraften i förlåtelsen. En armé av Tutsier från Uganda lyckas till slut erövra landet och stoppa folkmordet. När Immaculée slutligen överlevt träffar hon ledaren för det mördargäng som dräpt hennes föräldrar (en man från samma by som hon känt sedan barnsben), och hon förlåter honom. Hon känner så starkt att Gud vill att hon ska älska alla Hans barn, oavsett vad de gjort. Hon skriver att hon insett att de agerat mot bättre vetande, att de själva också är offer, som oförståndiga barn. När jag läser det slits jag mellan en känsla av att hon har rätt, och att hennes förlåtelse är enda sättet för henne att kunna leva ett någorlunda normalt liv som inte är fyllt av bitterhet och hat; och å andra sidan en känsla av att hon borde kämpa för att hämnas sin dödade familj. Hur som helst blir jag överväldigad av hennes berättelse, och hennes styrka.

Boken har kanske inte riktigt de litterära kvaliteter som man skulle kunna önska, men detta är i första hand ett vittnesmål inte en skönlitterär bok.

Det finns en sajt till boken och hennes vittnesmål, http://www.lefttotell.com/

Copyright Niklas Carlsson © 2013