”Väljarna ratar Obama”, ”Republikanernas seger är historisk”, ”Värsta förlusten på över 70 år”, ”Tea Party-rörelsen tog hem storslam”. Morgonens rubriker är inte nådiga mot Obama och demokraterna. Vad hände egentligen? Obama som vann stort i presidentvalet för två år sedan.

Jag tror ärligt talat att Obama själv sådde fröet till detta under sin presidentvalskampanj, där han utmålades som en frälsare som skulle rädda ett USA som höll på falla samman. Förväntningarna var enorma, uppskruvade till absurditet. Obama har genomfört mycket bra, och är nog en av de bästa presidenterna det senaste halvseklet. Men förväntningarna och kraven på honom var ännu högre. Många förväntade sig att en ny era skulle inledas, med välstånd och utan arbetslöshet. Krigen skulle avslutas. Han skulle lösa Palestinafrågan. Allt skulle bli bra.

Två år senare har USA beslutat om en historisk sjukvårdsreform, gjort stora insatser mot lågkonjunkturen, skiftatmilitärt  fokus från Irak till Afghanistan, arbetar mycket mer tillsammans med andra länder. En god utveckling, på det stora hela. Men allt har inte blivit bra. Arbetslösheten är stor i USA, och lär så förbli under överskådlig framtid. Folk är besvikna på att han inte levde upp till frälsarrollen. Naivt, givetvis, men mänskligt.

Obama har i mångas ögon blivit det Washingtonetablissemang han attackerade. Nu kan John Boehner, ledande republikan, inta den roll Obama hade för två år sedan och kritisera Washington och stå på folkets sida mot etablissemanget:

”Alltför länge har Washington gjort vad som är bäst för Washington, inte det som är bäst för det amerikanska folket.”

Det låter som ett eko av Obamas presidentvalskampanj.

Kära amerikanare, ni måste minnas att Rom inte byggdes på en dag. Att Obama nu får det ännu svårare att genomföra sin politik lär inte underlätta för landet.