Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · citat : Alla problems moder

image

Klimatförändringar, miljökatastrofer, utfiskning, avskogning, utrotning av arter, svält… Allt detta är sådant vi lever med idag, och hör talas om dagligen. Ibland är det svälten som är i fokus (tänk på Biafrabarnen), ibland något annat. De senaste åren har det varit klimatförändringarna och koldioxidutsläppen. Men nästan allt har sitt ursprung i ett enda problem, som ingen riktigt vill ta tag i: överbefolkningen. Vi, mänskligheten, ynglar av oss som kaniner och sprider oss över jorden som cancerceller som förökar sig utom kontroll. Det talas givetvis en del om överbefolkningen, men ingen tar verkligen initiativ för att bemöta detta problem på global nivå.

if fertility levels remain unchanged at today’s levels, world population would rise to 244 billion persons in 2150 and 134 trillion in 2300, clearly indicating that current levels of high fertility cannot continue indefinitely.

I teorin är det så att om vi fortsätter att föröka oss i nuvarande takt skulle vi (enligt FN:s beräkningar) vara 244 miljarder människor om 140 år, och 134 000 miljarder (etthundratrettiofyratusen miljarder) år 2300. Detta är resultatet av en exponentiell tillväxt av befolkningen. Givetvis är det fullständigt omöjligt, vilket innebär att antalet människor kommer att begränsas på ett eller annat sätt. Inget sätt kommer vara särskilt trevligt, men det finns absolut olika grader av elände. Här är två tänkbara scenarier:

  • Samtliga världens länder lyckas komma överens om kraftigt minskade födelsetal inom de kommande 20-30 åren. Våra samhällen måste stöpas om, så att de incitament som idag gör att människor vill skaffa barn försvinner. Till exempel måste människor i u-länder känna att det finns en trygghet på äldre dagar utan att de skaffat flera barn. Sociala nätverk måste skapas, så att människor (i hela världen) inte behöver vara oroade för att bli ensamma när de blir gamla. Sannolikt behövs lagreglering av barnafödandet, hur otrevligt det än låter. Människor som vill ha barn uppmuntras att adoptera, snarare än att få egna barn.
  • Vi lyckas inte komma överens. Barnafödandet fortsätter som idag, möjligen med lite minskning i länder som lyckas höja sin levnadsstandard. 2050 är vi 9 miljarder. Vi står inför enorma miljökonsekvenser, svältkatastrofer och folkvandringar. När oljan börjar ta slut försvinner konstgödningen som möjliggjort matproduktionen. Miljarder människor svälter, ekonomierna kollapsar och de rika länderna tvingas antingen öppna gränserna eller hålla människor borta med våld. befolkningstillväxten regleras på “naturlig väg”.

Alternativ ett kommer kräva enorma förändringar i våra samhällstrukturer, nya sociala och etiska normer och lagar som kraftigt inskränker människors frihet. Alternativ två är oerhört mycket värre, givetvis. Alternativet att fortsätta som nu finns inte. Vi kan låtsas som ingenting, stoppa huvudet i sanden, men det hjälper inte. Ska vi börja anpassa oss nu, för att i någon mån mildra chocken – eller fortsätta som nu och låta våra barn och barnbarn ta hela smällen?

En minskad befolkning kommer givetvis innebära att det under en tid kommer finnas betydligt fler gamla än unga, vilket i sin tur betyder att vi inte kommer kunna erbjuda all den vård och omsorg som vi skulle vilja ge dem. Men återigen – alternativet är betydligt värre.

Vad händer när kärnvapenländerna känner sin existens hotad?

Copyright Niklas Carlsson © 2013