Jag önskade mig boken De fattiga i Lodz, av Steve Sem-Sandberg, i julklapp – och fick den (tack Harald!). Nu när jag läst den kan jag konstatera att det är riktigt stor litteratur. Sådan som man snubblar över ganska sällan, men som återkommer i ens tankar desto oftare. En värdig vinnare av Augustpriset, utan tvekan.
Boken är baserad på den krönika som judarna själva förde över livet i gettot i Lodz, och som de lyckades gömma och bevara till eftervärlden. Dessutom har författaren gjort ett mäktigt forskningsarbete kring förhållandena, och intervjuat överlevande. Utifrån allt detta faktamaterial har han lyckats väva samman en roman som väcker dessa döda till liv, och ger dem kropp och själ, drömmar och personligheter. Han ger dem på någon nivå upprättelse för lidandet.
Det är inte en bok som är PK, på det viset att den otvetydigt skulle peka ut judarna som oskyldiga offer. Istället kretsar själva kärnan i boken kring frågan om hur mycket skuld de själva (eller åtminstone ledarna) hade i sin förintelse, när de medverkade till att organisera deportationerna, när de producerade varor till den tyska krigsmakten, där de ledande personerna i gettot går på fest med nazistledarna. Framför allt handlar boken om Mordechai Chaim Rumkowski, som i princip var envåldshärskare i gettot (dock på nåder av tyskarna, givetvis). Han organiserade gettot som en stor produktionsanläggning, där underbetalda och undernärda arbetare producerade varor till tyskarna. Det gavs ut gettofrimärken och gettopengar med hans bild på. Han slog ner hungerstrejker. Han våldförde sig på barnen (även om bokens incestuösa och pedofila relation mellan honom och adoptivsonen inte är belagt i fakta, så har andra vittnat om övergreppen skriver författaren i en kommentar). Och han gick med på tyskarnas krav att deportera alla barn under tio år, alla gamla och alla sjuka till en säker död. Hans “kollega” i Warszawagettot begick självmord när han ställdes inför samma krav från nazisterna. Men inte Rumkowski. I slutändan likviderades hela gettot, med dess 250 000 invånare. Inklusive Rumkowski.
Jag är sedan tidigare relativt insatt i förintelsen, gettona och nazismen. Men Sem-Sandberg lyckas levandegöra gettot på ett helt nytt sätt, och visar på hur välorganiserat allt ändå var. Gettot var relativt effektivt som produktionsenhet och väldigt medgörligt för tyskarna. Ledarskapet och invånarna protesterade inte i någon större utsträckning mot vad de utsattes för. Det fördes register över allt och alla, och en enorm egen byråkrati växte fram. Rumkowski menade till och med att gettot var framtiden för judarna inom tredje riket, och skulle växa och blomstra. Han inbillade sig att hans adoptivson skulle ta över efter honom.
Det finns enormt mycket att säga om den här boken, så många livsöden, tragedier, lidanden, förhoppningar… Men det är inte möjligt att ge den rättvisa – Läs den istället!
Om du vill kan du köpa den direkt här, inbunden. 215 kr inklusive porto. Du får den hem i brevlådan. Klicka på bannern här under, eller här!
