Idag anlände jag till Berlin. Det är märkligt att gå omkring här, och se så många av de platser jag läst så mycket om. Tredje rikets tid präglar givetvis stadsbilden på flera sätt – både genom de byggnader som finns kvar, och genom alla de platser där det är senare bebyggelse på grund av att den gamla bombats sönder.

Bilden nedan föreställer ena hörnet av Görings flygvapenministerium, en enorm byggnad som sträcker sig över ett par kvarter. Byggd i typisk nazi-arkitektur. Enormt, omänskligt, bombastiskt. Byggnaden är i princip helt oförändrad sedan tredje rikets dagar, förutom att man av uppenbara skäl plockat bort örnarna och hakkorsen.

Jag letade reda på platsen där den så kallade Führerbunkern låg, alltså den bunker vid rikskansliet där Hitler spenderade sina sista månader som en råtta i ett hål. Idag är det ett hyreshusområde, och där bunkern låg är det en parkeringsplats för de boende. Inget syns ovan jord, men där nere ligger resterna av bunkern kvar. 2006 sattes en skylt upp som informerar om bunkern.

Här levde Tredje rikets elit medan deras rike och stad raserades runt dem. Här under marken begick Hitler självmord 30/4 1945, och här på parkeringen brändes hans och Eva Brauns kroppar i en krevadgrop. Så slutade det tusenåriga riket.

Hundra meter bort ligger förintelsemonumentet, inom synhåll från varandra.

Ungefär en kilometer bort, en bit från riksdagshuset, står ett Sovjetiskt monument över slutstriden om Berlin och segern över nazisterna. 2000 sovjetiska soldater ligger begravda här, där de sista stiderna om huvudstaden utspelades i början av maj 1945. Stridsvagnarna som står här var de första som nådde fram till riksdagshuset. Om jag inte minns fel är monumentet byggt av material från Hitlers rikskansli.

En totalitär stat som skriker ut sin seger över en annan. Monumentet byggdes rekordsnabbt, och stod klart redan efter sommaren 1945, bara några månader efter slutstriderna.