Första världskriget var slutet på en epok, och början på en annan. Man brukar hävda att 1900-talet började 1914, när världen formades av eld, stål och död. När första världskriget bröt ut trodde man fortfarande på det romantiska kriget, där män med vilja och mod kunde vinna på slagfältet. Kulsprutorna och artilleriet dödade den tanken, bokstavligt talat.
Jag har ägnat mig åt första världskriget den senaste tiden, med anledning av Peter Englunds utmärkta bok “Stridens skönhet och sorg”. Trots att världskriget formade den moderna världen hamnar det ofta i skuggan av andra världskriget, och jag är övertygad om att många idag inte reflekterar över världskrigets inverkan på vår värld och vår vardag. Kriget var vansinnigt meningslöst, men formade trots det den värld vi lever i.
Ovan: Byn Passchendaele före och efter det berömda slag som stod där 1917 (kallas också tredje slaget vid Ypres). 800 000 döda, sårade eller saknade blev resultatet av de fem månader långa striderna här, som egentligen inte gav något resultat alls. En symbol för meningslösheten, där hundratusentals män skickades ut i våg efter våg mot en vägg av kulor. Ofattbart lidande mitt i Västeuropa, nyligen. Den siste överlevaren från slaget, Harry Patch, dog sommaren 2009. Det är inte längre tillbaka i historien än så. Min egen gammelmormor Hilda, som dog förra sommaren, mindes kriget tydligt. Hon var född 1905.
