Forum för levande historia, den mycket märkliga svenska myndighet som ägnar sig åt att informera om historiska brott mot mänskligheten under totalitära regimer, har kommit med en bok om kommunistiska staters brott. En mycket bra bok, som man kan beställa gratis från hemsidan.
I den första avdelningen i boken granskas Sovjetunionen, och man visar på ett mycket förtjänstfullt vis hur terrorn mot befolkningen inte var något påfund av Stalin, som en del hävdar, utan påbörjades av Lenin direkt efter revolutionen. Men givetvis nådde terrorn oandade höjder under Stalins 30-tal. Man berättar bland annat om den enorma svälten i Ukraina, som orsakades av tvångskollektivisering och statens beslagtagande av allt ätbart. Ukraina är annars en av världens mest bördiga regioner. En överlevare berättar att människor åt allt – katter, hundar, råttor, fåglar. Man slogs om hästskiten, eftersom det ibland kunde finnas sädeskorn i den. Slutligen berättas också något som är oerhört svårt att sätta sig in i – kannibalism. Det hände att familjer slaktade och åt de äldre i familjerna (som ändå var svaga och döende); mormor, morfar, farmor, farfar. Det är fruktansvärt att läsa, och otroligt svårt att verkligen greppa. Och det var inte vansinnigt länge sedan – dessa överlevare är i mina mor- och farföräldrars generation. Min mormor är född 1927, och detta pågick alltså när hon var barn. Det finns med andra ord många levande vittnen som varit med om detta.
Det är ofattbart att människor kan behandla varandra så här, att en stat kan behandla sina medborgare så. Särskilt när man gör det i “folkets namn” som Sovjet gjorde. Försökte man gömma sin mat så den inte skulle beslagtas, ja då stämplades man som “folkets fiende” och kunde räkna med att deporteras till Sibiriska läger och ett kort, brutalt liv som slavarbetare.
