Open/Close Menu
Vardagsbetraktelser, världspolitik och andra väsentligheter.
Home · Blog · bok : Mein Kampf. Intryck efter att ha läst del 1.

meinkampf

Det tog lång tid, men för några dagar sedan läste jag ut första delen av Adolf Hitlers Mein Kampf. Som historieintresserad statsvetare var det givetvis mycket intressant att läsa denna kontroversiella bok. Det är inte heller helt lätt att ge något samlat intryck av den, eftersom den är mycket spretig. Han beskriver sin barndom och ungdom, hur han kom fram till sina politiska övertygelser och hur han kom in i partiet. En väldigt stor del av boken ägnas åt att kritisera de dåvarande politiska systemen, både förkrigstidens kejsardömen och mellankrigstidens demokratier. Han talar även om nödvändigheten av att skaffa lebensraum i öst, på Rysslands bekostnad. Framför allt mot slutet av boken ägnar han sig åt ett systematiskt angrepp på judarna, som han menar är parasiter. De hätska, och vansinniga, attackerna mot judarna var givetvis ingen överraskning med tanke på att vi nu vet vad som sedan hände. Angreppen på demokratin och kejsardömet är var inte heller förvånande, han byggde ju som bekant upp en totalitär nazistisk stat enligt andra principer än demokrati eller monarki. Intressant, tankeväckande, förskräckligt men inte oväntat, är väl min sammanfattning av de delarna av boken.

Något som däremot förvånade mig var hur otroligt tydligt och uttalat hans förakt för medborgarna i Tyskland är i boken. Igen och igen återkommer han till hur otroligt korkad den stora massan är – det låter inte som han talar om sin ariska härskarras. Det ensamma geniet (givetvis Hitler själv) måste leda massan, och förklara allting i starkt förenklade termer eftersom de annars inte förstår någonting.

För övrigt gör han en del intressanta analyser, men drar fullständigt vansinniga slutsatser därav. Till exempel talar han om överbefolkningen och den ökade konsumtionen, att folk vill ha bättre och bättre standard och mer och mer prylar. Det är ju ganska framsynt, kan man ju kanske tänka. Men hans slutsats av detta är för Tysklands del att man måste erövra Ryssland och dess naturresurser för att tillgodose dessa ökade krav och den växande befolkningen. Mer krig och våld är lösningen, och han återkommer även ständigt till detta glorifierande av våldet och kriget.

Boken är inte svårläst, men trögläst. Den är skriven av en man som uppenbart är intelligent, beläst, har funderat mycket, är bekymrad över samhällsutvecklingen, är fruktansvärt besviken på utgången av första världskriget, är vansinnigt hatisk (särskilt mot judarna), är fullkomligt övertygad om sin egen storhet och minst lika övertygad om folkets dumhet.

Nu har jag gett mig på del två, som verkar något mindre spretig. Samtidigt tror jag att jag behöver ganska lång tid för att smälta läsningen av del ett, så det är möjligt att jag återkommer med fler reflektioner.

Copyright Niklas Carlsson © 2013