Tyskar på marsch

Igår var det 70 år sedan Hitlertyskland attackerade Polen, vilket  föranledde Storbritannien och Frankrike att två dagar senare förklara krig mot Tyskland. Därmed var bollen i rullning, och inom två år hade det hela utvecklats till ett världskrig med krigsförande länder på alla kontinenter utom Antarktis.  Skulden till kriget ligger tveklöst på Hitler, men därutöver tvistas det fortfarande om vem som är skyldig till vad.

Vi i väst pekar gärna på Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Tyskland och Sovjet, där de båda lovade att inte angripa varandra och där man dessutom delade upp Östeuropa mellan sig. Det gav Hitler ryggen fri, så att han vågade ta risken att komma i krig med Storbritannien och Frankrike när han attackerade Polen. Pakten gav också Sovjet tid att bygga upp sin armé, och gav dem dessutom en rejäl buffertzon mellan sitt land och Tyskland.

I Ryssland pekar man istället gärna på västmakternas undfallenhet under mitten av 30-talet, då man inte agerade trots att Tyskland bröt mot Versaillesfördraget genom att bygga upp en stor armé, ta tillbaka landområden samt erövra Österrike och Tjeckoslovakien. Man framhåller Chamberlains eftergiftspolitik. Dessutom är man fortfarande bitter över att västmakterna dröjde så länge med att öppna en andra front mot Tyskland, och därmed lät Sovjet ta den värsta smällen.

Båda synsätten är givetvis legitima, och båda bidrog till krigets dynamik. Men det är mycket känsligt än idag, och fortfarande används kriget och krigsutbrottet som ett slagträ. Igår gav Polen en känga till Ryssland genom att säga att kriget orsakades av länder med imperieambitioner, ”precis sådana som vi såg för ett år sedan”. Adressaten för den piken var tydlig; Ryssland och dess krig i Georgien. Trots att det gått 70 år sedan krigsutbrottet är 1/9 fortfarande ett slagfält i kriget om historieskrivningen. Den ende som verkligen förlorat tolkningsföreträdet i den debatten är Tyskland – alla andra kan fortfarande bråka om det.