Jag har själv under flera år funderat på att skapa en bok som skildrar Hitler som människa, inte demon eller djävul. Nu har Bengt Liljegren skrivit en biografi över människan Hitler. Dick Harrison recenserar i SvD. Även DN har en recension här.
Mina egna tankar har gått mer åt bildbok, med en sammanställning av Hitlerbilder där han ser fullkommligt vanlig ut. När han skrattar, äter, går på teater, tittar på film. Inte för att väcka sympatier för honom, utan för att visa att han var en människa precis som vi.
Om man tror att han var djävulen själv, då är det lätt att avfärda honom som en världsunik ondska som aldrig kommer uppstå igen. Men ser man honom som den människa han faktiskt var, då förstår man också att vi måste vara på vår vakt mot nya Hitlerpersoner. Han var ett barn av sin tid, och liknande förutsättningar kan uppkomma igen. Så det är viktigt, mycket viktigt, att vi förstår att han var en människa som skrattade, sörjde, älskade djur, tyckte om film, hade gaser i magen, tyckte om kakor, drack eftermiddagste – och var samtidigt totalt uppfylld av sin egen storhet och mission. Som så många andra.
Det hade varit så mycket enklare om han varit ett monster, en demon, en djävul. Men han var bara människa, vilket gör saken så oerhört mer komplex.
Recensionen i SvD klagar på att inga ledtrådar till hur han kunda vara så ond på andra områden levereras i boken. Som om vi alltid ska skrivas på näsan en given sanning. Denna kanske inte har uppenbarats ännu. Det är bra att man får försöka lägga pusslet själv!
Däremot finns en hel del att tillägga. Som att Hitler i det ockulta Thulesällskapet gick igenom riter gjorde honom besatt. Att han var mycket intresserad av ockultism. Att hans industrier finansierades av västliga banker etc.
Visst finns det alltid saker att tillägga. Nu har jag ännu inte läst boken, så det är möjligt att episoden med Thulesällskapet finns med. Och visst var han intresserad av ockultism, dock knappast i närheten av Himmlers besatthet.
Det finns mycket att säga om den finansiella sidan av kriget, där de stora finansfamiljerna som alltid var inblandad på båda sidor.
Allt är myckt mer komplext än vad makthavarna vill påstå. Till exempel var Pearl Harbor inte alls någon större överraskning för USAs ledning, de provocerade fram attacken genom ekonomiska embargon mot Japan. Eftervärlden och propagandan förenklar.