Som jag skrev i mitt förra inlägg köpte jag Kafkas ”Förvandlingen” igår, och läste den samma kväll. En mycket fascinerande berättelse, absurd och lätt störande. En mycket illustrativ historia om utanförskap, och den avgrundsdjupa klyfta som finns mellan människor. Vi har alla våra mörka sidor, och i förvandlingen är det som om huvudpersonen Gregor Samsas inre kräk en morgon helt plötsligt syns på utsidan.
Jag älskar och avskyr Kafkas torra berättarstil. I sanning en märklig författare, som lämnat märkliga verk efter sig.
