Jag sitter och läser några dikter av Karin Boye. Hon är fantastisk. Sällan känner jag så starkt en lust till livet, och en avsky för försoffning som när jag läser ”i rörelse”! Att ständigt ta vara på livet, att alltid sträva vidare. Att aldrig behöva vakna som gammal, och ångra allt man aldrig gjorde.
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Fantastisk.
För nån vecka sedan var det förresten 65 år sedan Karin Boye tog sitt liv. Så fruktansvärt tragiskt.
