Är jag feminist?

Är jag feminist? Om det betyder att män och kvinnor är lika mycket värda, ska ha samma rättigher och skyldigheter och lika lön för lika arbete; då är jag det, utan tvekan. Jag tror att de flesta i min generation ser det som en självklarhet.

För några månader sedan hörde jag ett radioinslag från 60-talet om den moderna pappan. Ett ungt par med ett litet barn intervjuades, där pappan tydligen ansågs ytterligt modern. Han lagade nämligen mat en gång i veckan, för att avlasta ”lilla frugan”. Denna prestation gjorde honom förtjänt av en intervju i radio. För mig framstod radioinslaget som närmast humoristiskt, tills det slog mig att programmet bara var 15-20 år äldre än jag. Detta var alltså bara nån generation tillbaka i tiden. Den duktiga pappan lever sannolikt fortfarande och är väl strax över pensionsåldern idag. I synen på kvinnan är det dock en avgrundsdjup ravin mellan oss.

Men jag kan inte låta bli att irritera mig något på ordet ”feminism”, eftersom det fortfarande pekar på ena könet. Jag föredrar att kalla mig humanist, och tycker att män och kvinnor ska behandlas lika.